Jag har inte bloggat på ett tag nu, och jag väljer att skylla på att det varit fokus på bröllopsresa. Nu är vi dock tillbaka min man och jag, så inga undanflykter kan accepteras längre.

Jag återupptar mitt bloggande genom att skriva lite om just bröllopsresan. Om du någonsin ska till Nya Zeeland så kan du få ett och annat tips här, med fokus på mat och vin. Såklart.

Vi gjorde en mellanlandning i Sydney på vägen dit, och hann med både shopping och en klättringstur på Sydney Harbour Bridge. Väl på Nya Zeeland valde vi att bila oss norrut från Christchurch. Bil och boende var bokat innan, men inte så mycket annat hade hårdplanerats. En kompromiss mellan mitt planeringsbehov och min makes förkärlek till att så att säga ta dagen som den kommer.  

Ett tips om du har 3-3,5 vecka är att välja antingen syd- eller nordön. Du hinner inte med båda om du inte vill jäkta fram med en natt per övernattningsställe.  Det finns så mycket att se… Ett alternativ är naturligtvis att bara fokusera på vin och då skulle jag rekommendera att flyga till Dunedin på sydön för vinbesök i Central Ontago (t ex kallare pinot noir med mer krydda och mindre frukt), sen flyga upp till Christchurch för att bila längs med östkusten via Waipara (Pegasus Bay) till Marlborough och Nelson, ta färjan till Wellington och köra via Martinborough till Hawkes Bay för att avsluta vinresan i vinområdena runt största staden Auckland.

Om din idealresa består av att ligga på en strand i tre veckor så kan du välja både närmare och mer solsäkra resmål än fina Nya Zeeland. Vi hade tur med vädret under vår resa (bara ca 3 regndagar), men vädret på Nya Zeeland under dec-feb är som svensk sommar. Och det vet vi ju alla hur det är. Kan vara helt fantastiskt med sol och 28 grader men också regn och 16 grader. Sydön är något kyligare än nordön, och västkusten något mer regnutsatt än ostkusten.

Här följer en kort beskrivning av våra stopp på resan. Av någon anledning tenderar det att bli viss slagsida mot vin och mat för oss, min man och mig. Eller speciellt för mig kanske, om ni frågar min man. De bästa upplevelserna har jag fetmarkerat.

CHRISTCHURCH

Första stoppet. Som tur är tre veckor innan jordbävningen där över hundra människor omkom. Vi kommer så här i efterhand mest ihåg katedralen som numera är raserad. En hel del mysiga restauranger finns längs med floden och Oxford Tce (mellan Hereford St och Gloucester St), men annars skulle jag rekommendera att istället tillbringa någon natt i Akaroa - där vi passade på att simma med rasande fina Hector-delfiner. Akaroa ligger ca 1,5 timme öster om Christchurch och är en mysig by vid havet, med fantastiska omgivningar.

Efter två nätter i Christchurch bilade vi norrut genom Waipara, ett vinområde i uppåtgående vågar jag påstå. Vi hann med en trevlig och serviceinriktad vinprovning på Mud House innan vi tog körde in på Pegasus Bay Winery (http://www.pegasusbay.com/) för lite vinprovning i vinshopen och en långlunch. Vid högsäsong är det ofta fullt så boka innan.

Lunchen på Pegasus Bay var en av de bästa matupplevelserna på resan!  Till förrätt åt vi lättrökt fiskcarpaccio med blodapelsin, tryfflade dvärgpersikor (!) och pumpafröolja.  Vid servering doldes rätten under en glaskupa med rök - som lyftes och avslöjade en rätt precis så löjligt vacker som det låter. Självklart egenproducerat vin till – en BEL CANTO dry Riesling till mig och ett halvt glas VIRTUOSO Chardonnay till mannen (han körde stackarn, men å andra sidan har Nya Zeeland ofattbara 0,8 promille som gräns för rattonykterhet…inget jag skulle rekommendera att testa).  Carpaccion var så mjäll och god och lätt!

  

Och så huvudrätten, där vi valde ”Pegasus Bay Duck for Two”. En hel muscovadobräserad- och knaperstekt anka med sötmustig sky på körsbärskirsch och en fräsch ruccolasallad med ricotta, granatäpple och balsamico. Dessutom en mycket god potatis dauphinoise (potatisbakelse), som nästan var överflödig.  Vi åt så vi storknade av det möra köttet och krispiga skinnet. Extra bonus för att vi kunde vertikalprova Pegasus Bays pinot noir till maten – ett havlt glas 2002 och ett halvt glas 2006. Vi köpte med oss en flaska av 2002:an – den var mogen och fin, och det kan vara trevligt att ha någon flaska i vinkylen som man faktiskt kan dricka typ…nu.

Till och med efterrätten var perfekt på Pegasus Bay. Jag kan vara rätt kräsen där annars, och åt egentligen bara två minnesvärda efterrätter under resan. Det här var alltså den ena. En Milles Feuille med vahlronakräm och jordgubbar. Fint krispig med ljuvligt fluffig choklad och fräscha, sötsyrliga gubbar. Till det ett glas Noble Harvest från huset (vill notera att min man stod över – han är en ansvarsfull chaufför). Min enda sorg var att jag inte orkade äta upp allt.

MARLBOROUGH

Övernattningsstopp nummer två var tre nätter på Marlborough Vintners Hotel utanför Blenheim. Mitt i vindistriktet med producenter som Cloudy Bay och Montana runt hörnet. Boendet var fantastiskt, en toppmodern svit i form av ett radhus där en flaska mousserat väntade med gratulationer till bröllopet. Kom för guds skull ihåg att för-informera era boenden om att ni är på bröllopsresa!

I Marlborough hade vi bokat en vintur med Marlborough Elite Tours. Fay var fantastisk och bilen lyxig (BWM 7-serien), men med tanke på hur lättillgängliga nästan alla producenter i området är så kan du lika gärna cykla eller bila omkring själv. Vi fick dock en winemakers tour på Te Whare Ra – mycket charmig mindre vingård som sköts av äkta paret Anna och Jason (http://www.te-whare-ra.co.nz/). 

De vinprovningar vi gillade bäst i Marlborough var Cloudy Bay (bland annat gillar jag deras lätt fatlagrade men mycket friska Chardonnay och deras Te koko Sauvignon Blanc) och Allan Scott (deras Late Harvest Sauvignon Blanc är ett underbart dessertvin). Det finns också fint fruktiga Pinot Noirs, mycket bra fläderdoftande Sauvignon Blancs (som jag gillar men min man kan ha lite svårt för) och om man gillar fruktiga Rieslings så lär man inte bli besviken. Om man är intresserad av terroir och ekologiskt så kan jag rekommendera ett besök på Terravin – som bl a har en fin pinot noir: Hillside Reserve.

Till min mans glädje lyckades vi klämma in en ölprovning också – Moa Brewing Company har ölprovningsbar på Jackson’s road (http://www.moabeer.co.nz/).  Jag litar på min mans ord när han säger att Moa Noir var mycket imponerande. Vi släpade inte helt genomtänkt hem en låda av just Moa Noir till min lillebror som tack för kattvakten. Från Nya Zeeland till Sverige. Drick med andakt kära Johan.  

Middag på Herzog Winery & Restaurant kan varmt rekommenderas i Marlborough. Du välkomnas med ett glas rosé på verandan och mumsar på amuse bouche i den lätta kvällsbrisen medan solen går ner över vingården. Livet blir inte så mycket bättre än så.

  

Väl inne i restaurangen körde vi trerättersvarianten i fullt gourmet-utförande. Jag valde oxsvansravioli till förrätt, ankbröst med ricottagnocci till huvudrätt och osttallrik till efterrätt. Egenproducerade viner till såklart, där Tempranillon inte riktigt klarade oxsvansens fantastiska mustighet, men pinot noiren till ankbröstet var utmärkt. De kan ju sina pinot noirer nya zeeländarna. David tog kallrökt vaktelbröst med ärtpuré till förrätt, och han tyckte att vinet (Arneis 2010) passade fint till även om jag var mer lyrisk över min förrätt. Till huvudrätt valde han snapper med fänkål och apelsinsmör, vilket fick tummen upp tillsammans med ett glas Viognier. Läs mer om Herzog på http://www.herzog.co.nz/dining/. Här kan du också bo lyxigt under din vistelse i Marlborough.

Många vingårdar i Marlborough har bra luncher, t ex Twelve Trees restaurant (vid Allan Scott Winery) där jag åt en finfin krämig pasta med kyckling, svamp och parmesanost.  De är annars förtjusta i seafood chowders som lunch i Marlborough, men jag vill understryka att det inte är skaldjursgrytor av den typ vi svenskar är vana vid – det är mer stuvning än gryta. Du som har ätit corn chowder i USA vet vad jag pratar om.  

Boka bord för lunch vid högsäsong (på populära restauranger) så slipper du oroa dig för allehanda hungerframkallade incidenter. Det är också utmärkt, förenat med risk för halvalkoholism, om någon annan alltid kör så att du kan ta ett glas vin eller två till varje lunch…

WELLINGTON (och MARTINBOROUGH)

Färja över sundet till Köpenhamn… eller ja, Wellington. Huvudstaden måste ju besökas, och med vårt tre-dygnsbesök lyckades vi pricka in den sk Seven-helgen. För er som är totalt okunniga (som oss) är det helgen när ”hela” världen spelar 7-mannarugby i Wellington. Det var galna maskeradoutfits i hela stan och mycket festande. Vi följde självklart finalen på lämplig sportsbar – maten var kass men Nya Zeeland vann mot storebror England. Jag noterade att Rugby är en smärtsam sport, att mina tävlingsnerver kickar igång även för sporter jag knappt förstår, och att spelarna onekligen har snygga ben.

En ”sagan om ringen”-tour, shopping och besök på nationalmuseum hann vi med i Wellington. Men framförallt hann vi med en middag på Logan Brown. Enligt diverse tidningar Nya Zeelands bästa restaurang, och en bröllopspresent från vänner Mika, Kicki, Maria, Juha och Carro. Två saker gjorde djupt intryck på mig. För det första förrätten och tillika signaturrätten (som inte finns på menyn) musselravioli med beurre blanc. Rätten var syrlig och sammetslen, med lite krispighet från citronstrimlor, och vinet till passade alldeles utmärkt: 2009 Rippon Sauvignon Blanc från Lake Wanaka. 

För det andra vinet till min chokladdessert. Desserten i sig var inte alls illa, men det var det röda dessertvinet som jag föll pladask för: Clearview Estate Sea Red. Det är svårt att hitta bra röda dessertvin så jag blev överlycklig (och jag menar faktiskt överlycklig) när jag ser att det produceras av just Clearview, som ligger i Hawkes Bay. Tillika nästa stopp på vår resa! Läs mer på http://www.loganbrown.co.nz/.

På vägen till Hawkeys Bay beslutade vi att stanna till i Martinborough och besöka två vingårdar. På Murdoch James bokade vi ”From grape to wine” och fick en rundvandring bland vinrankor och vintunnor. Vi köpte deras premiumvin Fraser Pinot Noir. Pinot Noir från Martinborough är mer kryddiga och mindre fruktiga än syskonen från Marlborough.

Martinborough’s Ata Rangi bjöd på en mycket charmig vinprovning, där jag framförallt fastnade för  Petri Chardonnay. Fin syra och diskret nöt/ek-ton.

HAWKES BAY

I Art Deco-staden Napier bodde vi på anrika County Hotel i två nätter. Där blev vi som fin bröllopsresebonus uppgraderade till kungssvit. I Hawkes Bay la vi fokus på vin. Vi besökte självklart Clearview Estate för att inhandla det fantastiska dessertvin som jag provade på Logan Brown – Sea Red. Andra producenter jag kan rekommendera är omskrivna Te Mata och Syra-fokuserade Bridga Pa.  Lunch äts med fördel på vackra Mission Estate Winery (http://www.missionestate.co.nz/restaurant/) ute på deras veranda med utsikt över hela Napier. Boka bord! Är du hungrig så prova deras exklusiva men väl tilltagna fish and chips.

Ett annat måste om du gillar vin och befinner dig i Napier är ett besök på vinmuseet (mitt emot County Hotel) och deras doftrum! Jätteroligt att gå runt och botansiera bland doftprover - häpna över vilka konstiga dofter som finns och vilket dåligt (eller bra) luktsinne du har. Du kan också delta i en virtuell vinprovning med fem producenter från regionen.

ROTORUA (OCH HOBBITON)

Från Napier åkte vi västerut mot det turistpopulära, seismiskt aktiva och svaleldoftande Rotorua. På vägen stannade vi till vid mäktiga Huka Falls. Inget högt fall, men med en imponerande, turkosblå vattenmassa.

Rotorua är turistigt men om man vill få en dos av seismiskt aktivitet eller Mauri-kultur så finns mycket att välja mellan. Waimangu, ca 4 mil utanför Rotorua, är den största seismiska parken – du kan välja mellan tre längder på promenaden genom rykande dammar, bubblande vattendrag och turkosfyllda kratrar.  För lite avslappning eller värme en kylig dag - besök Polynesian Spa med flera heta utomhusbassänger med utsikt över Lake Rotorua (och tillhörande lätt pikanta doft).

Om du väljer Rotorua som ett av dina stopp, missa inte ett kvällsbesök på Rainbow Springs, där du kan komma riktigt nära nationalmaskoten och tyvärr utrotningshotade Kiwi-fågeln. Urcharmig. Ta gärna den guidade turen i dagsljus också, för att se hur små kiwi-ungar föds upp – biljetten till den lilla parken gäller i 24 timmar.

Restaurangtips bjuder jag på såklart. Ett enkelt lunchställe med förvånansvärt goda sallader och välkryddad kyckling är Abracadabra Café (1263 Amohia st). Jag och David gillade också okomplicerade ”stonegrill”-restaurangen Tripple 1 five, där vi stekte vårt eget kött över en het sten och åt den andra minnesvärda efterrätten på resan: en syndigt oemotståndlig nöt- och kolapaj. Slutligen är lite kitschiga kvartersitalienaren Zanelli’s (1243 Amohia St) ett alternativ om längtan efter pasta blir för svår – jag åt en Fettucine med kyckling, scampi och bacon som var riktigt mumsig.

Efter två nätter i Rotorua påbörjade vi den längsta etappen på vår resa. Drygt 40 mil norrut till lilla kuststaden Paihia på nordligaste östkusten. På vägen följde vi upp ett tips och stannade till vid Matamata och en förbokad guidade tur i Hobbiton – från Sagan om Ringen-filmerna. När vi var där den 12/2 var byn nämligen precis återuppbyggd inför filmning av The Hobbit (med bl a Mikael Persbrandt) – och det var verkligen en upplevelse som överträffade våra förväntningar. Utan att överdriva så kändes det som att kliva in i början av första filmen i trilogin. Allt var grönt och sagoskimrande. Om ägarna till marken får fortsätta behålla byn i det skicket och hålla guidade turer så kan jag absolut rekommendera ett besök. Läs mer på http://www.hobbitontours.com/.

PAIHIA

Vi bodde fem nätter i Paihia, på Watersprings Lodge med fräsch köksdel och fin liten pool (men tyvärr utan AC). Här slappnade vi verkligen av. Förutom att sola vid poolen finns det mycket att göra, om man så vill. Vi åkte båt över till underbart mysiga Russell där vi njöt av vin och mat och solnedgång precis vid strandkanten (Kamakura är en bra restaurang – boka bord om du vill sitta nere vid stranden, annars är det inget problem att få ett bra bord om du kommer före 19.00) Vi åkte på en dygnskryssning med Ipipiri Overnight Cruise, vilket var helt ok men satsa hellre på en dagstur med båt – delfinskådning, fiske, ”hole in the rock”.  Vi hoppade fallskärm  med Skydivezone (http://www.skydivezoneboi.co.nz/) – galet coolt och fantastisk utsikt över den gnistrande bukten på vägen upp.

  

Och framförallt åt vi en helt underbar avsmakningsmeny på Puretastes (http://www.paihiabeach.co.nz/paihia-bay-of-islands-restaurant). Och det bästa är att bra mat och vin är prisvärt på Nya Zeeland – extra så med stark krona. 7-rätters avsmakningsmeny med tillhörande nya zeeländska viner för 750 kr/person! En favorit var halstrad tonfisk med gurksorbet, wakame sjögräs, inlagd daikon, laxkaviar och sojareduktion. Till det en passande Curio Gewürztraminer 2008 från Marlborough.

  

AUCKLAND

Vi avslutade vår vistelse med två nätter i Auckland. Vi cashade in makens American Express-poäng och bodde på elegant designade och 5-stjärniga Westin Hotel, nära hamnen. Auckland har ca 1,3 miljoner invånare och är en riktigt trevlig storstad. Vatten och båtar överallt, bra shopping (bl a Veronica Maine och Marcs) och fantastiska restauranger i hamnen.

Två restauranger som du måste besöka om du är i Auckland:

Euro (http://www.eurobar.co.nz/Cuisine.aspx). Missa inte Euro classic Peking duck till förrätt! Om du är hungrig rekommenderar min man Euro classic rotisseri chicken till huvudrätt (jag smakade och det var verkligen en mör och smakrik kyckling med fantastiskt potatismos med fetaost till). Om du kommer hyfsat tidigt (före 19.00) så går det att få ett bord inomhus för två utan att boka eftersom restaurangen är stor. Boka om du vill sitta ute eller komma senare.

Soul Bar (http://www.soulbar.co.nz/). Här åt jag en hummer- och räkravioli i beurre blanc till förrätt som var sååå god med ett glas sauvignon blanc från Marlborough. Boka så att du får ett bord ute med utsikt över hamnen.

  

Efter nyårsmenyn in gourmetstil (se tidigare inlägg) kan det vara skönt att slänga ihop något enkelt. Och samtidigt passa på att rensa frysen från lite kycklingfilé.

Till kycklingen serverade jag basmatiris och ett gott australiensiskt vin på sauvignon blanc och semillon. Samma vin använde jag i maträtten.

Kycklingfilé med vitlök och parmesan (2 pers)

2 kycklingfilé, helst majskyckling

salt och svartpeppar

2 st  vitlöksklyftor, pressade

2 dl  vispgrädde

1 dl vitt vin

1 dl  parmesanost, riven (ca)

1 st  hönsbuljongtärning eller 1,5 msk fond

2 msk hackad persilja

Tillagning

1. Sätt ugnen på 175 grader. Salta och peppra kycklingen, lägg i en ugnsfast form.

2. Blanda grädde, vin, presad vitlök och buljong och häll runt kycklingen.

3. Blanda parmesan och persilja och strö rikligt över kycklingfiléerna.

3. Stek kycklingen i ugnen tills den är klar - cirka 20 minuter (lite längre med majskyckling, 70 grader med termometer). Ös ett par gånger och späd med lite mer grädde eller vatten om det blir torrt.

Servera med ris och krispiga gröna bönor (haricot vert).

Nyårsfirandet gick i år i maten och vinets tecken. Inte mig emot. Vi firade hos vänner Björn och Åsa i Nyköpings skärgård. Även Åsa och Markus anslöt till vår stora glädje. Sex personer är perfekt om man ska ge sig på en 5-rättersmeny, vilket vi skulle.

Här kommer menyn:

Crème Ninon (grön ärtsoppa med grädde och champagne)

Dryck: Palmer Blanc de Blancs

Hummer med edamame i smöremulsion och buljong

Dryck: Saint Clair Sauvignon Blanc

Ugnsbakad lax med soja- och ingefärssås 

Dryck: Fritz Zimmer Riesling Spätlese Feinherb 2009

Mellanrätt: granité på stjärnanis

Rosastekt dovhjortsfilé med parmesan- och svampfylld potatisbakelse samt kryddig rödvinreduktion

Dryck: Saint Joseph Cuvée du Papy 2007

Apelsinpanacotta med chokladkaka och myltasallad

Dryck: Moscatel de Setúbal

Kaffe med tryffel

Vinerna passade över lag mycket bra! Champagne är ett måste till Crème Ninon och Palmer Blanc de Blancs är en prisvärd variant. Bra syra och nässlor i sauvignon blanc passar finfint till den salta hummerbuljongen. En halvtorr tysk Riesling är fantastisk till den lite söta och ingefärsdoftande laxrätten. En syrah till vilt är givet. Efterrättsvinet var en utmaning, med så mycket olika smaker – vi testade en Moscatel och det funkade okej. Möjligtvis att en Tokaij hade varit snäppet vassare…

Vi lade som ni ser till en granité på stjärnanis – tack till Björns mamma Mariann – före huvudrätten för att rensa smaker och lossa på mättnadskänslan. Tryffel till kaffet tog vi med från Lux choklad och bageri på Lilla Essingen.

Nyårsdagen började strax efter lunchtid. Efter något försenad undertecknad och man som fick vända efter halva vägen och hämta kvarglömda festkläder i Stocholm. Så kan det gå. Efter en promenad i solsken och korvgrillning i vinterlandskap, förberedde vi tillsammans middagen med varsitt glas champagne i handen. I recepten anger jag hur långt man kan förbereda innan sista ”touchen” vid serveringstillfället.

Vi började middagen kl 19.00 och var klar med desserten kl 23.45 Kaffe och tryffel avnjöt vi efter fyrverkeri och nyårsskålande. Sen avnjöts hallondaquiri, gin & tonics, vin och champagne i en salig blandning. Till klockan 05.30 ungefär. Tämligen lyckat på det hela taget.

Det finns självklart några tips för att få middagen att flyta hyfsat, även när kockar och serveringspersonal också är middagsgäster:

• Gör hummerbuljongen dagen innan
• Gör panacottan, chokladkaka och myltasallad på morgonen
• Förbered övriga rätter så långt det går tillsammans under eftermiddag/tidig kväll – med ett glas vin i handen (jag anger vid varje rätt hur långt man kan förbereda innan sista touch innan servering)
• Acceptera lite tid mellan rätterna för att få till serveringen – speciellt innan huvudrätten.
• Ansvara gärna två och två för olika rätter vid själva serveringen

Nu kommer recepten, med några undantag. Efterrättsreceptet lovar jag att återkomma till – jag måste be Åsa som ansvarade för det mästerverket.

Receptet till hummer-rätten har jag redan delat med mig av på min blogg. Det är bara att söka på Hummer så hittar du det. När det gäller förberedelser så har jag redan nämnt att själva hummerbuljongen med fördel görs dagen innan. Värm upp precis vid servering. Edamamebönorna kan kokas och skalas under eftermiddagen. Övrigt gör du precis innan servering. Det tar ca 10 min.

Crème Ninon (förrätt 6 personer) 

 

1 pkt frysta gröna ärtor (ca 300 g)

5 dl vatten

1 hönsbuljongtärning

3 cl torr sherry

2 msk beurre manier (50/50 rumstempererat smör och vetemjöl)

1 dl vispgrädde

2dl champagne

Gör så här:

1. Lägg ärtorna i en kastrull med vatten, buljongtärning och sherry. Koka upp och låt koka ca 1 min på medelstark värme

2. Mixa soppan och sila genom finmaskig sil. Häll tillbaka i kastrullen. Red med beurre manié utrört i lite av soppan.

3. Vispa grädden löst

Hit kan förberedas – värm då upp soppan precis innan servering och fortsätt med steg nr 4.

4. Häll upp soppan i portionstallrikar

5. Rör försiktigt ner champagnen och grädden i soppan. Servera genast.

 

 

Lax med nudlar samt soja- och ingefärssås (6 pers, förrättsportioner)

½ förpackning nudlar

1/2 spetskål

1 rödlök

25 g kanderad ingefära (spån)

50-75 g cashewnötter

400-500 g lax, i sex lika stora delar

pak soi (alternativt salladskål om pak soi är svårt att få tag i)

smör att steka i

salt

vitpeppar från kvarn

Sojasås:

1 dl soja

1 dl vatten

5 msk socker (ca 75 g)

1 msk maizena

2 msk färsk, riven ingefära

Gör så här:

1. Sås: Koka upp soja, vatten och socker i en kastrull. Blanda ut maizenan med lite vatten och tillsätt blandningen i kastrullen. Rör om och låt småputtra några minuter.

2. Strimla spetskål och rödlök.

3. Torka av laxen, dela i 6 lika stora bitar. Lägg i ugnsfast form med lite olja, salta och peppra.

Hit kan förberedas – låt då laxen stå kallt tills det är dags att ställa in i ugnen.

4. Värm ugnen till 175 grader. Låt laxbitarna ugnsstekas ca 15-20 minuter beroende på laxbitarnas storlek.

5. Koka nudlarna och låt rinna av

6. Fräs samtidigt kål och lök i en stekpanna med smör och hackade nötter – salta och peppra och blanda i de avrunna nudlarna

7. Värm upp såsen precis innan servering – tillsätt då riven ingefära (om du tillsätter för tidigt så blir ingefäran besk) 

8. Plocka fina blad av pak soisalladen och fördela på sex tallrikar. Lägg nudelblandningen på och lax överst. Ringla över lite av såsen (servera resten i såssnipa), strössla med lite syltad ingefära. Servera genast.

Rosastekt rådjursytterfilé med parmesan- och svampfylld potatisbakelse samt kryddig rödvinsreduktion (6 port, något mindre än normalt)

Ingredienser:

600-700 gram dovhjortsfilé (eller rådjursytterfilé)

salt och peppar

Potatisbakelse:

5 msk  smör

salt och peppar

60 gram  skogschampinjoner

400 gram  potatis(ar)

100 gram  parmesanost

Såsen:

2 msk  socker

2 dl  rött vin

3 dl  kalvfond

6 st  szechuanpepparkorn

1 st  kanelstång/stänger

Äppelcaesarsallad:

20 gram  romansallad

30 gram  skogssvamp

20 gram  parmesanost

0,5 st  äpple(n)

5 gram  vitlök(ar)

1 tsk  äppelcidervinäger

0,6 dl  rapsolja

1 st  ägg

Rödbets- och schalottenlösktorn:

1 msk  smör

3 st  Schalottenlök(ar) (eller 2 bananschalottenlök)

3 st  kokta rödbetor

Gör så här:

Köttet:

1. Putsa ytterfilén fri från senor. Salta och peppra filén och stek i 2 msk smör så det får färg runt om. Hit kan förberedas – låt då stå under plastfilm I kylen tills det är dags för tillagning. Sätt in I ugnen när laxrätten eller granitén serveras, beroende på hur lång paus ni kan tänka er efter graniten.

2. Sätt in i ugnen (175 grader) och stek köttet till en innertemperatur på 56 grader – det tar ca 25 minuter. Ta ut köttet och vira in i både smörpapper och plastfilm. Låt vila i cirka 15-20 minuter.

Äppelcaesarsallad:

1. Separera äggulan från vitan. Vispa äggulan kraftigt samtidigt som oljan tillsätts försiktigt med tunn stråle – var gärna två personer som hjälps åt här. Späd med lite vatten och äppelcidervinäger, smaka av med salt och svartpeppar.

2. Hacka vitlök och riv parmesanen.

3. Skala och hacka äpplet i små bitar, ca 2x2 mm (brunoise).

4. Dela svampen i små bitar. Knaperstek svampen i smör och salt.

5. Blanda ihop “majonnäs”, vitölk, parmesan, äpple och svamp till dressingen

6. Riv romansalladen grovt och blanda den med dressingen.

Notera att hela äppelcaesarsalladen kan förberedas under dagen. Förvara I kylen och ta fram ca 10 minuter före servering så att den inte är kylskåpskall.

Potatisbakelse:

1. Börja med att knapersteka svampen. Riv potatis och parmesan grovt.

2. Krama ur potatisen ordentligt innan svamp, parmesan och potatis blandas samman.

3. Forma en rund kaka i handen eller med hjälp av en stansform. Stek i 2 msk smör på medelhög värme så att den får färg på undersidan. Vänd den och stek den på andra sidan.

Hit kan förberedas – lägg då bakelserna under aluminiumfolie I väntan på tillagning.

4. Sätt in bakelsen i ugnen och baka i ca 15 min på 175 grader (sätt in bakelserna direkt när du tar ut köttet – bakelserna tillagas under tiden köttet vilar).

Såsen:

1. Smält sockret i en kastrull. Ha ej för hög temperatur, det skall få en gyllene färg men inte brännas.

2. Slå på det röda vinet och rör sedan om så att sockret löser sig i vinet. Koka ner vinet till hälften och slå sedan på kalvfonden.

3. Lägg pepparkornen och kanelstången i såsen och koka ca 10 min.

4. Sila av såsen och fortsätt koka ner ytterligare till "simmig" konsistens.

Hit kan förberedas. Värm precis innan servering och vispa ner 1 msk smör i såsen.

Rödbets- och scharlottenlökstorn:

1. kiva de kokta rödbetorna och schalottenlökarna i ungefär samma tjocklek.

2. Fräs löken i smöret. Varva rödbetor och lök i ett torn.

Kan förberedas innan – sätt in i ugnen tillsammans med potatisbakelserna de sista 6-7 minuterna.

Uppläggning vid servering:

 Lägg upp rådjursfilé, potatisbakelse toppad med äppelcaesarsallad, och rödbets- och schalottenlökstorn på varma tallrikar. Ringla såsen bredvid.

Det känns rätt bra att ha något att se fram mot en söndag, när ångesten ibland kan smyga sig på oavsett hur mycket man gillar sitt jobb. Jag och sambon valde att lyxa till det med en pyntad variant av Gulaschen från veckans Linas matkasse. 

Vi lade till lite vin i grytan, och framför allt ett vin till grytan - en riktigt bra Pomerol: Château Clinet 2003. Den finns på begränsat antal Systembolag för 499 kr, vilket jag måste säga är något av ett fynd. 2001 kostar 1429 och är säkert ännu bättre med tanke på den årgångens rykte i Bordeaux. Men 2003 är inte alls fy skam. Bra frukt med drag åt plommon, men ändå med aningens moget djup från lagringen, och bra syra - som gifter sig fint med gräddfilen och vinet i gulaschen. Ett riktigt gott vin helt enkelt, speciellt för någon som har en svaghet för östra flodbanken av Bordeaux. Som jag. 

Grytan är en mustig hyllning till hösten. Får dig att känna dig varm och glad. Och mätt. Den tar lite tid, men när du väl har gjort den och inte har en hord med gäster som slukar allt till den sista selleribiten, så sparas den med fördel till både måndag- och tisdagmiddag. Eller lunch. Gulaschen blir nästan godare när den har fått stå och dra en natt.

Mustig gulasch (8 personer)

1,2 kg högrev (utan ben, om du kör med ben så behöver du något hg till)

2 gula lökar

Smör och olja

salt och svartpeppar

5 vitlöksklyftor

1 dl tomatpuré

4 msk paprikapulver

1/2 chilifrukt (eller chilipulver efter smak)

2 köttbuljongtärningar

1 flaska rött vin (hyfsad kvalitet, med bra smak och syra)

0,75 liter vatten

800 g potatis

2 röda paprikor

2 gröna paprikor

2 selleristjälkar

Persilja

1 pkt gräddfil

Gott bröd, t ex surdeg eller baguette

Gör så här:

1. dela köttet i grytbitar (ju större bitar ju längre koktid). Hacka löken.

2. Ta en ordentlig gryta och bryn grytbitarna i smör och olja (bryn gärna i omgångar om du har svårt att få plats med allt i grytan). Bryn med lök och pressad vitlök i några minuter.

3. Tillsätt tomatpuré, paprikapulver, chili, buljongtärningar, vin och vatten i grytan. Låt koka upp och puttra under lock i 1 timmme och 45 minuter.

4. Skala potatis och skär i tärningar. Skär paprika och selleri i bitar.

5. När köttet är mört, tillsätt potatis, paprika och selleri och koka ytterligare 15-17 minuter.

6. Servera het med hackad persilja över, och en klick gräddfil. Och gärna med en bit färskt bröd.

Jag lovade ett separat inlägg om efterrätten från fredagens middag. Så här kommer det. En frestande choklad- och fudgekaka. Vi valde att servera den med grädde och blandade bär.

Jag har ärligt talat lite problem med efterrätter ibland. Vid bakning och tillagning av efterrätter är det ofta viktigt med precision och exakta mått. Det är inte riktigt min matlagningsstil om man säger så - gillar snarare att smaka av och exprementera. Min lillebror är däremot en baddare på efterrätter, kanske för att han har en sweet spot för dessertviner...

Till choklad- och fudgekakan serverade jag och sambon Commandaria St John (nr 2040). Ett gott starkvin från Cypern av alla ställen, som passar bra till choklad med sina söta russin- och fikontoner.

Chokladfudgekaka (10 bitar)

150 gram smör

2 st  ägg

2,5 dl  strösocker

1 tsk  vaniljsocker

1 msk  kaffe, kallt

1,5 dl  vetemjöl

0,5 dl  kakao

1 tsk  bakpulver

Fudge:

1,5 dl  vispgrädde

1,5 dl  strösocker

2 msk  ljus sirap

100 gram  mörk choklad, (gärna 70 proc kakaohalt

75 gram  smör, rumstempererat

Garnering:

1 msk  kakao

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 175 grader.

2. Smält smöret och låt det svalna. Vispa ihop ägg, socker och vaniljsocker. Tillsätt kaffet. Sikta i mjöl, kakao och bakpulver. Rör i det smälta smöret.

3. Häll smeten i en smord form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. Grädda mitt i ugnen ca 20 minuter. Låt kakan svalna i formen.

4. Blanda grädde, socker, sirap och choklad i en kastrull. Låt koka under omrörning några minuter till en tjock och blank smet. Ta kastrullen från plattan och rör i smöret. Häll smeten på chokladbotten och låt kakan kallna.

5. Pudra över kakao.

Receptet kommer från ”Choklad” (Natur & Kultur) av Elisabeth Johansson

Middag i fredags för nygifta karriärparet Karin och Marcus. Mycket trevlig - så trevligt att jag glömde att ta kort på maten. Men dela med mig av godsakerna kan jag göra ändå.

Det bjöds på lax- och räkceviche till förrätt, med en liten västerbottenpinne till. Huvudrätt blev ugnsbakad lax med nudlar, vitkål och en sås på soja och ingefära. Som efterrätt en choklad- och fudgekaka. Skapligt för en fredagkväll om jag får säga det själv. Efterrätten tar jag i ett separat inlägg.

Till förrätten serverade vi ett vin på sauvignon blanc från Australian Wineclub - jag hade velat ha lite mer krusbär och syra men det var helt okej. Till huvudrätten tog vi en annan flaska från AW - vitt, tropiskt vin från Rhône med lite honung, stod et på beskrivningen. Lät dock bättre än det smakade. Hade föredragit en fruktig och lite kryddig Riesling från Rheingau istället, eller kanske en honungsdoftande men syrafrisk Riesling Auslese från Mosel för att matcha det asiatiska draget i rätten.

Har jobbat hårt de senaste veckorna och haft obefintligt socialt umgänge. Det var ruskigt trevligt att ha tid att bjuda på middag igen.

Lax- och räkceviche

1/2 st  gurka

1 st  avocado(s)

1 blodgrape

2-300 gram räkor (färska, oskalade)

1 bit lax, ca 1-200 g (ben- och skinnfri, halvtinad)

Dressing:

Saften från blodgrapen

1/2 lime

lite, lite chili

salt och peppar

1 tsk rapsolja

Tillbehör:

150 g riven västerottenost

Formfranska - ca 2 bitar

Några blad koriander

Tillagning

1. Tärna halvtinad lax i små kuber. Skala räkorna.

2. Skala och kärna ur gurka - skär i små tärningar. Skala avokado och skär i tärningar. Skär filéad blodgrape i bitar, ta tillvara på saften i en kopp. Blanda grapebitarna med avokado, räkor och lax. Lägg upp i portionsskålar och ställ i kylen till ca 5 minuter innan servering.

3. Blanda limesaft, blodgrapesaft, lite chili, olivolja till en dressing. Smaka av med salt och peppar. Låt stå till servering.

4. Skär bort kanterna på två bitar formfranska, dela varje bit i fyra delar (stavar). Pensla med orderntligt med olivolja, strö över västerbottenost och grädda i ugnen (200 grader) ca 8 minuter eller till stavarna har fått lite färg.

5. Slå lite dressing över laxblandningen precis innan servering, garnera med några blad koriander och servera med varma västerbottenstavar.

Lax med nudlar och soja- och ingefärssås (4 pers)

150-200 g nudlar

1/2 vitkål

1 rödlök

100 g cashewnötter

600 g lax

pak soi (alternativt ruccola om pak soi är svårt att få tag i)

smör att steka i

salt

vitpeppar från kvarn

Sojasås:

1 dl soja

1 dl vatten

5 msk socker (ca 75 g)

1 msk maizena

2 msk färsk, riven ingefära

Gör så här:

1. Ta bort ben och skinn på laxen. Salta och peppra, och strö över lite torkad chili. Ugnsbaka på 125 grader i 30 min.

2. Koka nudlarna. Strimla sedan vitkålen och rödlöken.

3. Fräs kål och lök i en stekpanna med lite smör tillsammans med nötterna. Salta och peppra och blanda i de avrunna nudlarna.

4. Sås: Koka upp soja, vatten och socker i en kastrull. Blanda ut maizenan med lite vatten och tillsätt blandningen i kastrullen. Rör om och låt småputtra några minuter. Tillsätt ingefäran mot slutet - annars blir såsen besk.

5. Plocka fina blad av pak soisalladen och fördela på fyra tallrikar. Lägg nudelblandningen på och laxbit överst. Ringla över såsen, servera genast.

    Så var man gift, Davids fru minsann. Med lyckoruset fortfarande sjudande i blodet bestämde vi oss häromdagen för att testa en av alla underbara bröllopspresenter. En gjutjärnsgryta, Le Creuset närmare bestämt. I en klassisk gryta gjordes sedan en klassisk rätt. Boeuf Bourgignone.

Till det korkade vi upp en Bourgogne såklart. En lagrad med lite mustighet i sig. Volnay Carelle Premier Cru 1998, som visade sig ha en hel del frisk syra och lite beska som tyglades utmärkt av maten. Som alternativ kan man prova t ex en Ripasso, eller en Côte-du-Rhône.

  Boeuf Bourgignone (4 personer)

2 kg oxkött med ben, t ex högrev (alternativt 1,2 kg benfri högrev)

1 flaska rött vin, t ex Bourgogne rouge

2 tsk timjan

4 lagerblad

Vit- och svartpeppar

Några kryddnejlikor, ca 4-5 st

4 klyftor vitlök, krossade men inte pressade

1 purjolök

150 g rökt sidfläsk

10-15 små gula lökar

3 morötter

15 små champinjoner (eller 10 större, som delas)

5 soltorkade tomater

2 msk tomatpuré

Gör så här:

Dela köttet i bitar och bryn dem i smör så att de får ordentligt med färg, I en ordentlig gryta. Häll på vin och vatten så att det täcker. Koka upp och skumma av. Lägg i kryddor och purjo i bitar. Koka 1 timme.

Ta upp köttbitar och skär bort köttet från benen. Lägg tillbaka benen och koka ett par timmar. Sila buljongen. (Om du inte har ben så funkar det ändå, då tar du bara upp köttet och silar buljongen).

Fräs sidfläsket några minuter och lägg ner i buljongen. Borsta champinjonerna om nödvändigt (och dela om de är stora), skala och skär morötterna i rätt stora bitar, skala smålökarna och bryn allt så att det får lite färg. Lägg ner i grytan tillsammans med oxköttet och de soltorkade tomaterna. Smaksätt med tomatpuré och liten skvätt oxfond. Koka i ca 45-50 minuter till. Om man vill kan man reda med maizenamjöl för lite simmigare konsistens.

Smaka eventuellt av med lite mer tomatpuré och peppar. Servera med tagliatelle eller potatismos.

Grytan går alldeles utmärkt att spara några dagar i kylen – den blir nästan ännu bättre.

Mina söta tärnor var över på repetition. Genomgång av detaljschema inför nästa helg - det börjar som man säger närma sig nu. Lite mat måste vi ju bjuda på, och lite vin till det.

Enkel pasta med räkor beslutade jag mig för, fröken Torarp är ingen stor fan av kött precis. Till det senaste flaskan från Australian Wineclub - en Sauvignon Blanc från Marlborough. Karaktäristisk med mycket krusbär. Gott, fruktigt och friskt. Passar fint till pastan som rymmer både lite hetta och syrlighet (från vin och citron).

Chili- och tomatpasta med räkor och ruccola (4 pers)

450 gram spaghetti

1 dl olivolja, extra virgin

2 st vitlöksklyfta(or), finhackade

två nypor röd chilifrukt, torkade och smulade

500 gram stora räkor (med skal)

2 dl vitt vin

2-3 msk  tomatpuré

1/2 citron (skal och saft)

1/2-1 påse rucola, grovt skuren

havssalt

svartpeppar, nymalen

1. Skala räkorna. Koka spaghettin i saltat vatten, nästan klart enligt anvisning på förpackningen (om det är 7 min, koka 6,5).
2. Hetta upp olivolja i en stekpanna och tillsätt vitlök och chili, låt fräsa med utan att ta färg ca 2 min. Tillsätt det vita vinet och tomatpurén och låt sjuda ett par minuter.

3. Låt den färdiga pastan rinna av i ett durkslag. Blanda spaghettin med såsen och tillsätt citronsaften och hälften av rucolan. Låt "puttra" 1-2 minuter och rör om så att pastan blandas med såsen. Smaka av med salt och peppar.
4. Blanda i räkorna och rör om i pastan. Lägg upp på fyra tallrikar och strö över citronskalet och resten av rucolan. Servera genast, gärna med lite färskt bröd.