Han känner mig. Sambon. Till Anna köper man inte en blomsterkvast i alla hjärtans dag-present. Även om jag gillar tulpaner. Man köper inte en chokladask. Inget smycke. Man räcker istället över en flaska Château de la Tour Clos Vougeot  Grand Cru 2001. Det är kärlek. Äkta.

Spenderade sedan halva dagen på att planera middagen runt denna pinot-pärla. Svårt eftersom jag inte har druckit någon bourgogne i samma klass. Komplext vin kräver en aningen komplexitet i maten, så mycket vet jag. Något att boxas med. Hittade ett recept på systembolagets hemsida med en söt, komplex reduktion, balanserat av ett syrligt inslag. Kyckling är basen - inte för kraftigt kött, men uppsexad av tillbehören. Anpassade dock receptet något, får inte vara för stora portioner när det handlar om gourmet.

Förrätt måste man ju också ha. Ville ha något lättare, med skaldjur. Gärna som passar med ett vin som jag intoducerades för på middag hos familjen Sjöberg ute i Bromma. En nyupptäckt favorit alltså. Hunter's Sauvignon Blanc (nr 6202), 99 kr från Nya Zeeland. Passar alldeles utmärkt som aperitif. Och finfint till lättare fisk/skaldjur.

Efterrätt blev en chokladfondant, med blåbärssorbet istället för vaniljglass och jordgubbar. Recept till efterrätten finns under inlägget "Rådjursfilé och chokladfondant....". 

Recept till för- och huvudrätt kommer här.

Lax- och räkcoctail med blodgrape (2 pers)
Vin: Hunter's Sauvignon Blanc (nr 6202)

100 g rökt lax i tunna skivor

Halv blodgrapefrukt
2-3 salladslökar
100 g skalade färska räkor
Halv röd spansk peppar (dvs inte så stark)
1 liten nypa chilipulver

saften av en halv limefrukt
1 msk olivolja

Bladpersilja

salt och peppar efter smak

1 formbrödskiva

Smör

1. Skär laxen i tunna strimlor. Skär bort skalet på grapefrukten med en kniv och skär ut filéer ur frukten, dela dem i mindre bitar. Skiva salladslöken tunt. Skiva den spanska pepparn tunt.

2. Blanda laxen med räkor, grapefrukt, salladslök och spansk peppar i en bunke. Tillsätt limesaft, chili, olja, bladpersilja, salt och peppar. Blanda väl. Låt dra i kylen ca 1 timme.

3. Skär bort kanter på formbrödskivan, dela diagonalt i två delar. Stek i smör i varm panna.

4. Lägg upp den marinerade coctailen i coctailglas, lägg en formbrödskiva på kanten. 

---------------------------

Riktigt bra förrätt, fräscha smaker och lätt att göra. Perfekt start på en måltid, speciellt med ett så fruktig och friskt gott vin som Hunter's. Prova!

---------------------------

Stekt kycklingfilé med smörfrästa kantareller på kaneldoftande lingonreducering (2 pers)

Dryck: Château de la Tour Clos Vougeot Grand Cru 2001 eller som billigare alternativ Cuvée Margot Bourgogne (nr 5447)

Potatis:
2 potatisar (stora, king edvard)
2 msk olivolja
salt
vit- och svartpeppar

Lingonreducering:
2 dl vatten blandat med kycklingfond (ca 1 msk)
lite soja
2,5 msk lingonsylt
1 msk socker
2 msk rött vin
1,5 krm kanel

Palsternacksås:
2 palsternackor

2 msk vatten + 0,5 msk grönsaksfond till buljong

1/2-1 dl grädde
saften från 1 lime

Kyckling:
2 små kycklingfiléer

1 kvist timjan
1 msk smör

Kantareller:
2 dl kantareller
   
Gör så här
Potatisen:
Skär den tvättade men oskalade potatisen i klyftor. Ställ dem "på rygg" i oljad långpanna och ringla över olivolja. Salta, strö över timjan och sätt in i ugnen 200ºC i ca 40 min, eller tills potatisen är mjuk inuti och knaprig utanpå.

Reducering:
Tillsätt lingonsylt, soya, kanel, socker och lite salt i buljongen. Låt det koka ihop och reduceras till ca 2/3. Det ska vara en tjock och smakrik sås. Smaka av med vin och ev mer kanel och/eller salt. Kan förberedas hit. Värm sedan upp med sky från kycklingen precis innan servering.

Palsternacksås:
Palsternackorna kokas mjuka i en kastrull, och mixas till mos i kastrullen. Precis innan kyckling och potatis är klara:  tillsätt grädden, buljong och låt koka upp under omrörning. Sjud på svag värme och smaka av med limesaft, salt och peppar. Såsen ska vara syrlig för att balansera syran i pinot noir:en, så var inte rädd för att använda hela limen.

Kycklingen:
Gör en ficka i sidan på kycklingfiléerna och stoppa in en röra på smör, salt och färsk timjan. Salta och peppra även på utsidan. Stek i smör på först ganska hög värme, för fin färg, sänk sedan värmen och stek färdigt tills köttsaften är klar. Slå över lite sky i lingonreduceringen.

Kantarellerna:
Lägg kantarellerna i en stekpanna utan fett och låt dem förvällas på svag värme. Koka bort all vätska tills pannan är torr. Precis innan kyckling och potatis är klara: tillsätt rikligt med smör och stek svampen tills de är knapriga och gyllenbruna. Smaka av med salt och peppar.

Servera på varma tallrikar!

---------------------------

Så hur smakade då bourgognen? Tja, den doftade precis som jag hade föreställt mig - multna löv, lite rökigt surt, lite underton av blommor. Som en blöt höstdag. Den smakade...mycket. Lakrisal, lite rökt syrlig charkuteri, mörk frukt, krydda... Både syra och beska som skvallrar om vilket matvin det är. En tugga kyckling med sötkryddig reduktion och en ordentlig klick lime-palsternackssås gör magi med vinet. Maten är starkt nog att övervinna beskan och syrligheten, men vinet är starkt nog att inte bara flyta ihop med maten utan växa och leva ut. Mycket smak! Så gott.

Jag blir löjligt lycklig av sådant här.

Beskrev ju precis att min lillebror förkastade delar av min initialt föreslagna alla hjärtans dag-meny. Jag är inte mindre syster än att jag antar utmaningen. Knåpar ihop två alternativa förslag på huvudrätt/efterrätt.

För förrätten föll ju i god jord. Jojo. Man får nöja sig med smulor ibland. Bokstavligt talat i det fallet. 

Om Johanna mot förmodan skulle läsa detta INNAN 14 februari. Sluta läsa. Nu. Alla andra kan fortsätta läsa. 

---------------------------

ALTERNATIV 1 (tradition)

Rosastekt rådjursfilé med potatisbakelse och szechuanpepparsås
(receptet hittat på Tasteline)

600 gram rådjursfilé (t ex ytterfilé)
5 msk     smör
Salt och peppar
60 g        skogschampinjoner
400 g      potatis(ar)
100 g      parmesanost
2 msk     socker
2 dl         rött vin
3 dl         kalvfond
6 st         szechuanpepparkorn
1 st         kanelstång/stänger

Köttet
Sätt ugnen på 175 grader. Putsa filén fri från senor. Salta och peppra och stek i 2 msk smör så det får färg runt om. Sätt in i ugnen och stek köttet till en innertemperatur på 56 grader. Ta ut köttet och vira in i både smörpapper och plastfilm. Låt vila i cirka 15-20 minuter.

Potatisbakelse
Börja med att "knapersteka" svampen. Riv potatis och parmesan grovt. Krama ur potatisen ordentligt innan svamp, parmesan och potatis blandas samman. Forma en rund kaka i handen eller med hjälp av en stansform (såklart en hjärtformad - den enda dagen på året som man kommer undan med ett sådant beteende). Salta och peppra. Stek i 2 msk smör på medelhög värme så att den får färg på undersidan. Vänd den och stek den på andra sidan. Sätt sedan in bakelsen i ugnen och baka i ca 15 min på 175 grader.

Såsen
Smält sockret i en kastrull. Ha ej för hög temperatur, det skall få en gyllene färg men inte brännas. Slå på det röda vinet och rör sedan om så att sockret löser sig i vinet. Koka ner vinet till hälften och slå sedan på kalvfonden (kan blandas från koncentrat på flaska). Lägg pepparkornen och kanelstången i såsen och koka ner. Sila av såsen innan den fått alltför trögflytande konsistens. Fortsätt koka ner ytterligare till "simmig" konsistens. Vid serveringen; vispa ner 1 msk smör i såsen.

Till servering: Lägg upp rådjursfilé och potatisbakelse, ringla såsen bredvid.

Dryck till: 1998 C J Pask Merlot, Nya Zeeland 139 kr. Nr. 6350.

Chokladfondant med gräddglass och jordgubbar

75 gram smör (+ smör för smörjning av formar)
100 gram mörk choklad, 70%
2 st ägg
4 msk strösocker

jordgubbar
vaniljglass, av god kvalitet

1. Sätt ugnen på 175 grader. Smörj två ugnssäkra portionsformar eller aluminiumformar med smält smör eller flytande margarin.

2. Lägg smöret i en kastrull och bryt i chokladen. Smält på svag värme under omrörning.

3. Vispa ägg och socker pösigt med elvisp. Blanda i chokladblandningen. Häll smeten i formarna och grädda i nedre delen av ugnen ca 15 minuter.

4.  Låt bakelserna svalna något före servering (men de ska fortfarande vara varma, och ordentligt krämiga innuti!). Servera med jordgubbar, samt en skopa fiiin vaniljglass.

Dryck: Muscadel Red (nr 8308), ca 88 kr. KWV är producenten. 

---------------------------

ALTERNATIV 2 (innovation)

Renfilé med majspuré, örtquinoa och tranbär
(inspirerad av Håkan Larssons Vin och Fest av Håkan Larsson, Albert Bonniers förlag 2008)

400 g renfilé
Olja, salt och svartpeppar

250 g majskorn, frysta
1 1/2 dl vispgrädde
Salt och peppar

1 charlottenlök
Olja
1 dl uinoa
2 dl vatten
10 g smör
2 msk hackad persilja
2 msk hackad gräslök
1 msk färsk hackad timjan

1/2 msk råsocker
1 dl rött vin
2 dl vatten
1/2 msk koncentrerad viltfond
1 dl tranbär (färska eller frysta)
Salt och peppar

Sätt ugnen på 125 grader. Bryn renfilén i lite olja tills den fått färg. Stek köttet färdigt i ugnen till 48-50 graders innertemperatur (kan gå riktigt fort om det är en tunn filé). Låt köttet vila i minst 15 min, salta och peppra.

Lägg majskornen tillsammans med grädden i en kastrull. Koka på svag värme under lock i 30 minuter. Mixa majs/grädde i mixer, späd eventuellt med mer grädde till en puré. Smaka av med salt och peppar.

Skala och hacka löken fint. Fräs löken i oljan i en kastrull utan att den tar färg. Lägg i quinoan och häll på vattnet. Låt sjuka under lock i 15-20 minuter. Rör i smöret och vänd ner örthacket. Smaka av med salt och peppar.

Smält sockret i en kastrull. Häll på vin, vatten, fond och 1/4 av tranbären. Reducera såsen tills ungefär 1 dl återstår. Smaka av med salt och peppar. Sila såsen och tillsätt resten av tranbären.

Innan servering, värm på köttet på 200 grader i max 2 minuter. Skär i skivor och servera med puré, quinoa och tranbärssåsen.

Dryck: Villa Cafaggio Chianti Classico (22817), ca 140 kr. Låt dekantera/luftas en timme innan maten

Kokospannacotta (4 personer)
(inspirerad av "Smaker från hela världen - Karibien", Allt om mat, 2008)

3 gelatinblad
1/2 vaniljsstång
3,5 dl grädde
3/4 dl kokosmjölk

75 g kokosflingor

1 tsk vaniljsocker
Liten bit röd chili (ca 1/4)
2-3 msk finhackad mörk choklad (70%)

Lägg gelatinbladen i kallt vatten ca 5 min. Klyv vaniljstång och skrapa ur fröna. Koka upp grädde, kokosflingor, kokosmjölk, socker, vaniljstång och vaniljfrön samt vaniljsocker och låt sjuda i ca 7-10 minuter. Kärna ur och finhacka den lilla chilibiten och blanda i kastrullen. Dra kastrullen från plattan. Tillsätt gelatinbladen och låt dem smälta i gräddblandningen. Sila och låt svalna ca 10 minuter. Fördela i 4 små koppar (eller 2 större), och strö över finhackad choklad (spara hälften). Ställ kallt minst 2 timmar. Garnera med resten av den finhackade choklad precis innan servering.

Dryck: Haag Gewurztraminer Zinnkoeple Vendanges Tardives 2004 (nr 97223), 209 kr för 500 ml eller Tokay Pinot Gris Altenbourg Vendanges Tardives 2005 (nr 87989), 349 kr för 350 ml. Söta viner båda två. Ett billigare men gott, mousserat alternativ är Nivole (nr 7787) 61.-/halvflaska

---------------------------

Man skulle kunna tro att han var nöjd nu. Bror. Han tackar så mycket. Allt låter gott. MEN. Sambon Johanna gillar ju trots allt oxfilé.

Jomenvisst, jag plockar fram favoriten Håkan Larssons Vin och Fest av Håkan Larsson (Albert Bonniers förlag 2008). Man skulle kunna tro att jag är sponsrad. För att inte hamna i någon prekär Blondinbella-situation (as if) - har inte fått en spänn. Hittar en lite mer spännande variant av en klassiker.

--------------------------

Helgrillad oxfilé med bearnaisemos och portvinsreduktion

500 g oxfile
Salt och peppar och timjan

1/2 knippe sparris

4-5 hg skalad potatis av mjölig sort
2 vitlöksklyftor, skalade
1 dl grädde
100 g smör
1 msk repad och hackad färsk dragon (smaka av med dragon på burk sen)
1 msk strimlad persilja
Rivet skal och saft från 1/2 liten citron
Salt och peppar

1 dl portvin
1/2 dl balsamvinäger

Gnid in köttet med kryddorna. Grilla eller stek oxfilén till 55 grader innertempratur i 125 grader i ugn (ca 20 min beroende på tjocklek). Låt vila minst 10 min till servering.
Koka potatis och vitlök mjukt. Värm upp grädde och smör. Mosa och vispa potatis och vitlök till en slät puré med den varma gräddblandningen (gärna elvisp). Smaka av moset med färsk (och torkad-) dragon, persilja, citron, salt och nymalen peppar.
Koka ihop portvin och balsamvinäger till en simmig och reducerad konsistens (ska tjockna och bli mindre mängd vätska).
Koka späd sparris i några minuter i saltat vatten.

Skär upp köttet och servera med mos, sparris och lite portvinsreduktion.

Dryck: Alto Cabernet Sauvignon (nr 2070), ca 130 kr.

---------------------------

Nu är han nöjd. Bror. Jag tror det kommer att bli fantastiskt. Imponerad av hans engagemang. Det är kärlek.

Ger mig f-n på att han kommer att laga något helt annat.

Min lillebror hörde av sig förra veckan. Ville lyxa till det för sin sambo. Vaalentiiines day you know. Såklart syrran ställer upp med förslag på meny och tillhörande mumsig dryck.

---------------------------

1. Förrätt (inspirerad av vinklubben Tre kronor)

Gratinerade musslor (2 personer)
500 g blåmusslor, skrubbade med stålborste och skägg borttaget (släng bort de musslor som är öppna, de ska inte öppna sig förrän de har kokats!)
1-2 skivor surdegsbröd (några dagar gammalt)

1 1/2 msk hackad persilja
1 vitlöksklyfta, finhackad
75 gram brynt smör
Salt, peppar
Så här gör du:
Koka upp rikligt med vatten i en kastrull. Lägg i musslorna och låt koka i tre minuter eller till dess att de öppnat sig (släng alltid de musslor som INTE har öppnat sig under kokningen). Ta ur vattnet och låt rinna av och svalna. Ta bort en del av skalet så att musslan ligger i ena halvan.
Skär brödet i små bitar och kör det i matberedare till fint ströbröd. Lägg i persilja och vitlök. Kör i matberedaren till dess det blivit fint blandat. Salta och peppra efter smak.
Sätt på toppgrillen i ugnen med hög värme. Lägg musslorna på en plåt. Har du svårt att få dem att ligga vågrätt, lägg lite grovsalt under att ställa musslan i. Strö över brödblandningen i alla musslorna och droppa över brynt smör jämnt över brödet. Grilla i två minuter. Servera direkt.

Dryck till: Léon Beyer Pinot Gris (nr 2378) 144 kr. Du måste ringa och beställa. Tar 3-4 dagar. Ja, det är värt det.

2. Huvudrätt (inspirerad av vinklubben Tre kronor)

Krämig pappardelle med svamp
4 skivor bacon
1 matsked olivolja (t ex den med Karl-Johansvampsmak)
2 charlottenlökar, skalade och i lövtunna skivor
150 gram trimmade och skivade sparrissar
250 gram bruna champignoner i halvor
salt och nymald svartpeppar efter smak
200 gram pappardelle pasta
50 gram nyriven parmesan
1 generös tesked med färsk timjan
2 ägg
1 dl blandning av koncentrerad kycklingfond och vispgrädde. (1/3 fond och 2/3 grädde)

Så här gör du:
Stek baconen i varm stekpanna tills den blir krispig och brun på båda sidor. Lägg baconen på hushållspapper för att torka och svalna. Sänk värmen på stekpannan (inte nödvändigt att tvätta ur emellan). Sautera den skivade löken i olivoljan så att den mjuknar. Lägg i svamp och sparris och salta och peppra försiktigt. Låt steka under 6 minuter eller till dess att sparrisen mjuknat. Sätt ner värmen till låg.
Under tiden kokar du pappardellen i en stor kastrull med rikligt med saltat vatten en minut kortare än vad paketet visar. Häll av vattnet men spara 1 1/2 dl av kokvattnet till senare. Lägg i pappardellen i svampröran och blanda ordentligt. Bryt i baconen i små bitar och blanda ner. Ta av värmen. Rör samman parmesanen med ägg, timjan och gräddfonden i en separat skål. Häll äggröran över pastan och blanda ner ordentligt med kraftiga rörelser. Håll på till dess att du märker att äggen börjar tjockna. Använd det sparade kokvattnet för att få den konsistens du önskar (häll bara i lite i taget tills du är nöjd). Krydda med lite extra svartpeppar när du är färdig.

Dryck till: Ruffino Ris Ducale Oro 2004 (nr 2321) 199.- Eh, tyvärr måste du nog ringa och beställa den här också.

3. Efterrätt

Exotisk fruktsallad med vit chokladsås
2 kiwi
1 mango
1 banan
1 äpple
1/2 låda physalisfrukter
2 dl grädde
1 vit chokladkaka (vit blockchoklad)

Skär frukten i lagom stora bitar. Värm grädden (utan att koka) i kastrull, bryt ned chokladen och låt smälta. Häll såsen över frukten och servera genast.

Dryck till: Nivole (nr 7787) 61.-/halvflaska (sött mousserande)

---------------------------

Det var den föreslagna menyn. Bror gillade förrättsförslaget. Förkastade huvudrätten som inte tillräckligt lyxig. Vaddå, pasta är ju så romantiskt! Förkastade efterrätten med snack om "hon har precis genomlidit en månad detox, behöver ingen frukt". Vilka krav han ställer, bror. Men ack så romantiskt.  

Kom hem från en veckas skidåkning igår. I Flachau, Österrike. Tur med vädret hade vi. Sol flera av dagarna, nästan lite för varmt. På eftermiddagarna blev backarna rejält uppåkna och söliga. På morgnarna, i nypistad manchester, var det underbart.

Mest röda backar i Flachau, och grannen Wagrain. Uppskattas. 

Upplevde lyxen med en privat tolk. Sambon bokade, pratade och fixade. Hans tyska är bättre än vad han vill erkänna. Min är obefintlig. 

Your everyday hütte-mat i Österrike imponerar inte på mig. Wienerschnitzel, friterad kyckling, korv, ännu mer korv, pommes frites, mjölklumpar (okej, spätzle heter det väl)... Känns som om jeansen sitter betydligt tightare. Jag gillar dock gulaschsoppa! Och de kan sin gulaschsoppa, Österrikarna.

Okej, jag hyser en hemlig kärlek för pommes frites också. Men det finns en gräns för hur mycket man kan ta. Speciellt med mayonnaise.

Som tur är finns de även i Flachau. Restauranger med känsla för mer nyanserad mat. Kvällen innan avresa omfattades inte av halvpensionen och då passade vi på. Sambon och jag. Bokade bord på Hoagascht i centrala Flachau. Minst sagt rustikt, stort men ändå mysigt. Sambon inledde med sushi och öl. Trött på panerat som han var. Men inte på öl. Själv blev det vegetariska vårrullar, ett glas Grüner Veltliner till sällskap. Smaskig inledning. Vårrullarna lyftes till en högre nivå med en len och ändå syrlig gurksallad.

Beslutet om huvudrätt var svårt. Vi var båda rejält sugna på en fin, blodig nötköttbit. Efter alla genomstekta och sönderpanerade wienerschnitzlar. Samtidigt ville jag vara lite mer innovativ. Sambon kapitulerade. Oxfilé med bakad potatis. Själv testade jag husets hemlagade pasta med kycklingfilé, spenat och kantareller. Sambon fick således nöja sig med en flaska inte alltför kraftigt vin. Valet var lite av en chansning, en Peter Schandl Merlot 2006. Och se på tusan. Det var sagolikt med pastarätten. Mör, fin kycklingfilé, lagom mycket spenat som inte tog över. Och framförallt massor av kantareller som bidrog till en krämig, smakspäckad sås. I fin harmoni med vinets körsbär och lilla kryddighet. Eftersom jag valde en liten portion (en veckas möte med Österrikarnas portionstorlekar leder till insikt), var priset ynka 9,90 euro.

Sambons köttbit var mycket kompetent tillagad. Blodig och fin. Inte lika stort utropstecken som pastan dock. Och hade nog suttit bättre med en syrah/cab till. Det visste vi ju. Men han är snäll. Sambon. 

Jag var rackarns mätt efter vårrullar och pasta. Och massa vin. Men kände att jag bara måste testa om besöket kunde leda till en snudd på perfekt 3-rätters. Är ingen fan av alltför tunga och stora efterrätter. Hence ingen fan av Österrikiska dito (jag säger bara Apfelstrudel). Men fastnade för en spännande sak i menyn. Cocos- och mascarponemousse med ingefära- och apeslinsorbet. Åh, så gott! Söt och krämig mousse med riktigt syrlig och pikant sorbet. Dryckesfrågan kändes för svår, det blev vatten. Och efterrätten klarade sig så bra på egen hand.

Helt optippat en top-tio-måltid från min sida. Sambon var nöjd och glad, dock utan min smått lyriska sinnesstämning. Men med en slutnota på knappt 100 euros för hela kalaset så var vi överrens. En fyndkväll var det allt.

Lyckades bli full på vägen hem mot pensionatet. För många mysiga barer. Hickade fram hand i hand. I Österrikiska vinternatten. Mot hemresan. 

Bilder nedan: 1. Vinet till huvudrätten. 2. Efterrätten

Hade slutpresentation på mitt projekt idag. Har varit intensivt. Beställaren var nöjd och jag kan pusta ut. Tills nästa projekt. Och i konsultvärlden är det aldrig långt borta.

Men först ska jag och sambo njuta av en veckas skidåkning i Flachau. Hade aldrig hört talas om stället när vi bokade. Så vi ska åka till Flashåå sa frankofilen till sambon. Sambon skrattade rått och hjärtligt. Så nu heter det att vi ska åka till Flashåå. 

Eftersom vi åker på lördag så försöker jag rensa ur kylen. Hittade en överbliven laxfilé och en avokado. Det resulterade i följande:

1 laxfilé

1 avokado

3/4 dl matlagningsgrädde (basvara, finns alltid i kylen)

1 Vitlöksklyfta (basvara)

1 Scharlottenlök (basvara)

Dill (du gissade rätt: basvara. I frysen dock.)

2 msk Grönsaksfond (om du bara ska ha en fond hemma...)

1 msk Maizeenaredning

Vitpeppar och salt

Spagetti för 2 personer

Skär laxfilén i bitar. Hacka lök och vitlök. Fräs tillsammans med laxbitar i lite smör eller olja i stekpanna, ca 2 minuter. Tillsätt grädde, dill, vitpeppar och fond. Låt puttra under tiden spagettin kokar. Skär avokadon i bitar. Smaka av laxsåsen med salt och eventuellt mer dill/vitpeppar. Red med Maizena. Servera såsen med spagetti och strö över ljuvlig avokado.

I sista stunden drog vi fram en flaska Chablis Saint Martin (nr 7143) ur vinkylen. Vilken vardagslyx! Försmak av semestern!

Sen jobbade sambon lite till. Fast han var uppe vid 04.00 imorse. Lite pleasure, mycket business.  

Igår realiserade jag, min sambo och fyra andra par en 30-årspresent till vännen Björn från Nyköping (och hans förtjusande sambo Åsa). Han fyllde 30 förra året, och vår present var upplevelsedag i Stockholm. Dagen var planerad in i minsta detalj, med femkamp och middag. Varje par skulle ansvara för en femkampsgren. Sen föll ett par bort pga den där onödiga influensaepidemin som sveper genom landet varje vinter. Genast krävdes justering av femkampen. Bort med hoppa säck i Rålis, in med en kort frågesport. Helt i synk med snöblandatregnslask, och ingen större skada skedd. Förutom saknaden efter Ulrika och Fredrik.

Övriga aktiviteter var spritprovning på Dovas (jojomensan, redan kl 12.15), Bowling (som födelsedagsbarnet dominerade fullständigt), filmcitat-quiz och Björn-jeopardy. Ombyte inför middagen tilläts.

Förrätten snoddes ihop av rökt lax, pepparrotsvisp, dill, smörfräst formskiva samt lite lite citron. Enkelt men ack så gott. Rökigheten och pepparroten funkar finfint med en väl kyld By the River Riesling 2007 (nr 7413). Löjligt billig. 59 kr flaskan eller 179 kr för box. Halvtorra viner är  underskattat när det gäller lax med pepparot. Och asiatiskt. Det kanske är gamla högstadieföljeslagaren Blue Nun som spökar och förgör. 

Till middag en favoriträtt som jag med vissa justeringar snott ur boken Håkan Larssons Vin och Fest av Håkan Larsson (Albert Bonniers förlag 2008). Lammfärsbiffar med avokado- och couscoussallad samt chévre-sås. Lammfärsen blandas med hackad persilja, hackad vitlök, salt och peppar. Steks rosa. Salladen slängs ihop av avokado (1/2 per person), couscous (ca 1 dl couscous+1 dl grönsaksbuljong per person), olivolja, machésallad, gurka och finhackad rödlök. Såsen är matlagningsyougurt (1/2 dl per person) mixad med chévreost (efter smak, snåla inte), salt och peppar. Såsen och salladen kan göras innan (om avokadon får en liten dos citronsaft för att hålla färgen) - hur enkelt som helst! Till denna fräscha rätt serverar jag gärna en lätt Zinfandel. Robert Mondavi Woodbridge  (nr 26507), för 82 kr är en favorit. Där håller jag med Håkan Larsson själv. 

Efter lax och lammfärsbiffar är alla mätta och belåtna. Ingen orkar engagera sig i dessert. Så lämpligt att då servera en inköpt tårta. Prinsesstårta. Fast alla är så mätta blir det en minimal bit kvar. Märkligt. Den biten ska jag och sambon dela på ikväll. Efter köttfärssås och spagetti. Det är bra söndagsmat. Tillbaka till prinsesstårtan, till vilken man fick välja dryck själv. De flesta valde kaffe och avec. Amarula och Whiskey kanske inte är de bästa följeslagarna, men vad bryr man sig egentligen en lördag vid midnatt? Förrättsvinet funkar bättre, om man nu fortfarande skulle bry sig. Den har på gränsen till tillräckligt med sötma. Hade ingen Nivole (nr 7787, 61 kr för halvflaska) hemma, annars hade det varit coolt. Mousserat dessertvin är lyx. Även om den gränsar till sliskighetsland. Kanske bortkastat en lördag vid midnatt.

Vilken rolig dag. Vilken smaskig kväll. Vilken spännande 5-kamp. Nej, jag vann inte. Det gjorde sambons lag. Såklart. 

Jag kan definitivt bli bättre på blindprovning. Alltså att känna igen vin och druvor. Utan att tjuvkika. Det är så himla roligt.

Förra helgen var det dags för en druvtypisk provning. Det var länge sedan. Var lite ringrostig. Min sambo var dock riktigt duktig.

Min kompis Charlotte ansvarade den här gången. Miss fd vinimportör på Sri Lanka. Tre druvor, två sorter av varje.

Första två vinerna tyckte jag var lätta, lite höst, lite sylt. Blev lite osäker, skulle kunna vara pinot noir men luktade inte tillräckligt multna löv. Glömde bort att den lukten inte är lika framträdande i unga pinot:er. Såklart var det pinot noir: Fetzer Barrel Select (nr 16536, 149kr) från kaxiga Kalifornien och Mercurey Premier Cru Les Sazenay 2006 (nr nr 96883, 157 kr) från klassiska Frankrike. Fetzel funkar mycket bra som aperitif tycker jag, och säkert till kalvkött med lite syra (och kanske med peparrot :)). Gillar dock mer mogna pinot:er bättre. Om jag bara hade råd att köpa några riktigt schyssta fransoser...

 Andra omgången viner, nästa druva. En från nya världen, en från gamla. Igen. Kraftigare vin, definitivt. Vanilj och fat i båda. Lite mer frukt i det ena. Lite mer krydda i det andra. Min sambo tog druvan direkt. Shiraz/Syrah. Allesverloren Shiraz (nr 29002, 99 kr) från Sydafrika och Crozes-Hermitage Les Launes (nr 2800, 138 kr) från en klassisk syrah-region i Frankrike (dock skönt billigare än Hermitage). Nya världen lite fruktigare, gamla världen lite mer komplex och kryddig. Gillade fransosen bättre under provningen, men sen drack vi vinerna med mat. Blodig lammstek med potatisgratäng och timjansky på menyn. Då var Allesverloren outstanding.

Tredje omgången, sista uppsättningen druva. Ingen ledtråd om "världar" här. Gamla? Nya? Båda? Ingen hjälp fick vi. Det ena vinet var strävt, lite fruktigt men jäkligt surt. Tyckte jag. Min väninna Karin tyckte det var det godaste vinet under kvällen. Mycket intressant. Det andra vinet var strävt, lite fruktigt och jäkligt...strävt. Kände direkt att det var ett bra matvin till en kraftig gryta eller så. Kanske kunde ha varit lite mjukare, men ändå gott. Min väninna Karin hatade det. Mycket intressant. Sambon tog även denna druva direkt. Med den strävheten kunde det bara vara Cabernet Sauvignon. Peter Lehmann The Barossa (nr 16477, 120 kr) från Australien var det första och och Finca Flichman Gestos 2007 (nr 6047, 80 kr) från Argentina var det andra cabernet-vinet. En Finca Flichman cabernet blandat med merlot borde rent logiskt smaka riktigt schysst. I min värld. Inte i Karins, eller hennes sambo Markus. Tur att MIN sambo delar sydamerika-kärleken.  

Ett par fick förhinder så vi var sex personer på sex flaskor. Inte en droppe över vid kvällens slut. Efter provning är det ju fritt fram att sörpla vidare ur favoritflaskan. Och eftersom smaklökarna verkar leva helt olika liv i våra munnar, så var det inga problem med fördelningen. Så skönt!

Vinresan framför alla vinresor. Toscana. Italien. Tillika min första riktiga semester med min nuvarande sambo. 10 dagar roadtrip är ett eldprov för varje par... Misströsta dock icke - räddningen stavas GPS!

Vi bokade allting själva. En dragkamp mellan planerande mig och mer spontan sambo. Jag vann. Allt bokades in i förväg.

Ryanair till Milano (hämtning hyrbil) - körde bill Parma (övernattning i vandrarhem) - fortsatte via Cinque Terre till Castellina in Chianti för att slå basläger under 5 nätter. Vin stod såklart högst på agendan. 

Det var via den förträffliga in-italia-webbsidan som vi identifierade lilla Castellina in Chianti som en utmärkt plats för basläger i Toscana. Perfekt belägrat mellan Florens och Siena. Pittoreskt var ordet. På samma webbsida snokade jag reda på Il Palazzolo. Visade sig vara ett prisvärt, fräscht och mysigt boende. Fräscht ligger mig varmt om hjärtat. Det finns dock flera bra boendealternativ i trakten. 

Utflyker gjordes. Såklart till Florens och Uffizierna. Jag har en svaghet för konsthistoria. Tvingade sambon att köa för att titta på hon som står på ett snäckskal. Tur att jag hade förbokat biljetter, annars hade inte ens GPS kunnat rädda oss.

Sen gick vi runt på Piazza del Campo i Siena också. Långt innan Quantum of Solace hade premiär. Var jag ju tvungen att nämna.   

Men främst handlade det om vinutflykter. Vi befinner ju oss ändå i en vinälskares värld. Avnjöt (och ja, shoppade) honungsgula flaskor Vernaccia di San Gimignano i, var annars, San Gimignano. "Ett vitt vin som egentligen är rött", sa någon. Troligvis för att den har något av ett rödvins beska. Annorlunda, men gott är det, säger jag. 

Inhandlade mitt livs första flaska Brunello di Montalcino, dock inte i Montalcino utan i Montepulicano. När vi ändå var där så var vi ju tvugna att köpa en Vino Nobile di Montepulicano också. Tvugna. Vi skulle nog ha låtit Vino Nobilen lagras lite längre än 1 år. Den kändes lite ung. Vi är otåliga.

Massor av vingårdar i Chianti hann vi med. Vi bodde ju mitt i härligheten. Vill lyfta fram vingården Castellare di Castellina. Om ni någon gång är i närheten, köp en flaska Castellare di Castellina Chianti Classico Riserva. Den var rätt dyr, har ett minne av 250 kr. Vi lagrade vår 2001 i 2 år innan vi korkade upp den. Till en fin biff. Visste inte att det kunde vara så gott. Vilken smak. Vilket köttvin. Är rädd för att förväntningarna på vårt andra inköp från samma vingård nu har blivit för höga. Det ligger nämligen en supertoscanare kvar i vinkylen. I Sodo Di San Niccoló 2000. Jag återkommer med rapport. Kan vara himlen.   

Maten kan inte bortses från. Min andra passion. Visualisera. En utomhusservering på en enkel taverna bland mjuka kullar. En ljummen vindpust fläktar skönt i den varma Toscanakvällen. Ni delar en tallrik antipasto. Du njuter av en tallrik spagetti med olivolja, basilika och parmesan. Din sambo njuter av en mör köttbit. Till en flaska lokal Chianti Classico. Eller två. Det finns plats för en liten tiramisú. Grappa för sambon. Vandrar sakta "hemåt" i natten. Lulliga, mätta och kära. Allvarligt. Livet kan inte bli bättre.

Om du ska ge dig ut på en egen vinfärd i Chianti, hämta antingen en karta över vingårdar från närmsta turistbyrå i Chianti och kör på känn. Eller sno någon annans resrutt, t ex Vinnytts.

Vi avslutade vår Italienresa med en avstickare till Venedig. Trevligt med sol och bad. Men åh, Toscana i mitt hjärta...