Sambon hade planerat underhållning till fredagkväll. Efter vår gourmémåltid på räkor och pilgrimsmusslor från NK. En liten minivinprovning för två personer.

Vid vinprovning på två personer rekommenderas inköp av halvflaskor. Om fullständigt fylleslag ska undvikas. Det finns faktiskt en del att välja mellan på systemet på regeringsgatan. Vidare rekommenderas att klistra lappar med nummer på under glasen. Så att båda kan delta i provningen. Okej, någon får en klar fördel av att veta exakt vad som köpts in. Men det blir lite roligare ändå. 

Miniprovningen bestod av två vita viner. Total blindprovning. Nr 1 tyckte jag luktade äpple och kanske lite varm frukt. Smakade citrus, men ändå fruktigt. Ingen fat, men lite syra. Gott. Jag gissade på en torr tysk riesling där. Nr 2 luktade varmt, alkohol och gult äpple. Smakade frukt, ek och...bacon?! Inte gott alls! Kände att det måste vara nya världen, och gissade på chardonnay med tanke på eken. 

Det visade sig att jag var rätt duktig. Nr 1 var visserligen en Chablis Saint Martin från Frankrike, men till mitt försvar så var den lite mindre frisk än vad jag förknippar med Chablis. Och jag missade mineraltonen, som säkert fanns där någonstans. Däremot hade jag helt rätt på nr 2: Lindemans Bin 65 Chardonnay från Australien. Verkligen inget vin jag rekommenderar. Vid bacon drar jag gränsen.

Skulle ha haft middag med goda vännerna Juha och Maria, och lilla Ines, i fredags kväll. Stackars Maria fick tandinflamation. Aj. Förståeligt nog blev middagen inställd.

Där stod jag. Med inköpta råvaror till förrätt för fyra personer. Pilgrimsmusslor och räkor. Färska och fina. Allt efter det förutvalda vinet. Tomero Semillon/Chardonnay 2006. Inköpt på min och sambons sydamerikaresa för ett år sedan, på plats i Mendoza, och dags att dricka upp nu. Vad göra? Lösningen blev lika enkel som genial. Precis som planerat, men som huvudrätt för två!

Receptet är ett helt eget experiment. Med ett gourmédoftande namn som sig bör. "2 x hav och vitlök". Jag är ju riktigt poetisk. Den längre beskrivningen är Smörstekt pilgrimsmussla på machésallad, toppad med vitlöksdressing och parmesan, samt Färska handskalade räkor med vitlöksdressing och touch av cayenne, på en smörstekt och frasig formskiva.

Med inslag av total hybris - visst låter det alldeles underbart gott?

Vitlöksdressing (görs kvällen innan, eller minst 2 timmar innan)

1/2 gul lök

2-3 vitlöksklyftor (beror på personlig nivå av vitlökskärlek)

1 ägg

1/4 dl champagnevinäger (okej, vitvinsvinäger går väl bra också)

2,5 dl matolja

salt och peppar

Mixa allt utom oljan med en stavmixer, till en jämn smet. Droppa därefter i matolja försiktigt under fortsatt mixning, till en krämig dressing. Häll inte i för snabbt - det skär sig. Häll upp på flaska eller burk, och ställ kallt (över natten eller minst några timmar). Dressingen håller sig ca 4-5 dagar i kylen. Det som blir över efter gourméförrätten används med fördel till en pastasallad på söndag kväll. 

Vitlöksräkor på formbröd (2 pers huvudrätt eller 4 pers förrätt)

300 g färska räkor med skal

1 nypa cayennepeppar

3 msk vitlöksdressing

2 formbrödskivor 

Smör

Pilgrimsmusslor med parmesan och vitlök (2 pers huvudrätt eller 4 pers förrätt)

4 färska pilgrimsmusslor

1/2 dl parmesan i tunna flagor

3 msk vitlöksdressing

1/4 påse machésallad, sköljd

salt och peppar

Instruktion vid tillagning: 

1. Ta fram två snygga, mindre fat per person (alternativt ett avlångt fat per person, med plats för räkor på ena sidan och mussla på andra sidan)

2. Skala räkorna och blanda med vitlöksdressing, cayennepeppar, salt och lite peppar.

3. Ta bort kanterna från formbrödskivorna och dela i två diagonala bitar. Stek brödet frasigt i smör. Lägg en (eller två om det är huvudrätt) brödbitar(ar) på hälften av faten.

4. Fördela räkröran på brödskivorna 

5. Stek pilgrimsmusslorna i smör, 40 sek på varje sida, salta och peppra lätt. Lägg upp musslorna på resterande hälften fat, ovanpå ett lager machésallad. Ringla vitlöksdressing och strö parmesan över mussla och sallad.

6. Servera komborätten genast, med ett glas Semillon/Chardonnay. 

Är jag ett geni eller är jag? 

Om det av förklariga skäl är svårt att få tag på en flaska Tomero, så finns det såklart alternativ. T ex Jacob's Creek Semillon Chardonnay (65 kr) eller Bengt Frithiofsson Chardonnay Semillon (70 kr).

Är med i en vinklubb. Vinklubben Tre kronor. Bra vin- och matkombinationer på deras hemsida. Bra och prisvärda vinprovningar. 200 kr per person, ca 8-9 viner att prova. Med små tilltugg, för att matcha mat och vin.

I onsdags var det dags för marsprovningen. Sambon och jag infann oss på Döbelnsgatan 8 kl 19.00 Liksom ca 30 andra personer. Sen satte det igång.

Först två vita. Chardonnayer av olika snitt. Oxford Landing Chardonnay 2007 från Australien först ut. Vinklubben Tre Kronor är väldigt förtjust i Yalumba, har varit med på flera av deras provningar. Oxford Landing är deras basvinserie. Ett enkelt vin som doftar päron, lite citrusskal. Vår instruktör, mycket karismatisk och underhållande, är mån om att påpeka att det är just citrusskal det luktar. Inte citrus. Den viktiga skillnaden i oss vinnördars värld är inslag eller avsaknad av syra i vinet. Gör en stor skillnad på vilken mat som passar till. När du smakar på vinet så märker du på sidan av tungan om vinet innehåller syra. Oxford Landing Chardonnay smakar lite sött på tungspetsen, frukt (citronskal, lite melon kanske) och lite beska. Men ingen syra. Och väldigt enkel. Ingen höjdare i sig själv, tycker jag. Funkar okej med den lilla skagen-wrapen till (jag poängterar att wrapen var utan citron eller lime).

Den andra Chardonnayen är från klassiska Bourgogne. En Hautes-Cotes De Nuits Bland 2006, 149 kr. Doftar som en klassisk vit bourgogne - engelsk frukost. Rostat bröd, lite söt frukt som i marmelad, smör. Jo, det tar ett tags sniffande innan tonerna framträder. Jag tycker dock ändå att det är lättare att känna dofterna i vita viner, än röda. Mer komplex smak än Oxforden, mer beska. Bättre matvin. Fin till det lilla smakprov av fisksoppa som bjuds - med mycket grädde och lite dill. Dock ingen citron. Eftersom det inte finns någon syra i vinet. Skulle absolut kunna tänka mig att köpa det här vinet. Sambon är inte lika övertygad. Men erkänner att det är bättre än föregående vin i alla fall.

Så går vi över på de röda vinerna. Det är tema Spanien. Först ut är rena Tempranillos, innan vi går in på Riojor med Tempranillo och Garnacha (Grenache). Tempranillos har ingen syra i sig själv, vilket därför ofta tillsätts med hjälp av Garnacha. Som ni redan har förstått - det påverkar matvalet.

Klassificeringen Crianza, Reserva och Gran Reserva talar om hur länge vinet har lagrats. Inget annat. 6 mån fat, totalt 2 år. Eller 12 mån fat, totalt 3 år. Eller 18 mån fat, totalt 5 år. Det som händer med vinet är att det går från ugnt och körsbärigt till mer sylt, stall, tobak och choklad. Olika nivåer av vanilj och krydda från fatlagringen går som en röd tråd. Viña Albali Crianza (58 kr) är mycket riktigt ungt, lätt och inte så imponerade i mitt tycke.

Viña Albali Reserva (68 kr) är något bättre. Här smyger sig en liten organiskt touch på. Eftersom ren Tempranillo saknar syra så funkar detta okej till en wrap med rökt lax, lite majonnäs, dill och lite rivet citronskal (dvs inte citronsaft). Tror den är lite väl tam för en alltför tung rätt - kanske till kalv.

Viña Albali Gran Reserva (79 kr) är däremot riktigt prisvärd. Viner från Valdepeñas är billigare än viner från Rioja. Och det går att göra fynd. Luktar stall och svarta bär, lite plommon. Varmt. Smakar förutom den omisskänneliga vanilj- och kryddtonen från fatlagringen, också sylt och choklad. Och såklart, ingen syra - fortfarande ren Tempranillo. Får prova med en köttsoppa med selleri, lök och grädde. Mmmm. Till det priset är det ett bra vin.

Efter de rena Tempranillo-vinerna är det dags för en Rioja med 15% Garnacha och Graciano. Lite syra är således tillsatt. Marqués de Cáceres Crianza (89 kr). Lagras tydligen lite längre än en vanlig Crianza, men inte så länge som en Reserva. Känns att den är ung, lukar och smakar vanilj och körsbär. Syran känns på sidan av tungan. Maten till bör således innehålla lite syra. Vi får prova en rostbiffwraps med pickles, som tillför syra. Bättre än Viña Albali Crianza om man gillar rödfruktiga, lite yngre viner. Skillnaden är priset och syran.

Sen kommer en liten udda fågel. En sydafrikan, med ambition att vara en Bordeaux. Därav namnet L'Avenir Stellenbosch Classic 2006 (99 kr). Classic betyder typ "med ambition att vara en Bordeaux", har jag nu lärt mig. Eftersom jag gillar Bordeaux:er, men inte prisnivån, så är det viktig kunskap. Så har vinmakaren då lyckats med sin ambition? Oh ja, skulle jag vilja påstå. Doftar läder (tyder på ekfat), sågverk, lite rök (vanligt hos sydafrikaner), svarta vinbär, choklad... Kände såklart inte allt på en gång, men med lite hjälp (bl a av sambon) och tid så växer det! Smakar svarta bär och frukt, bränt, choklad, syrlighet. Måste vara fantastiskt till en rustik kötträtt med svamp eller rotfrukter! Går definitivt att lagra några år, oavsett vad systembolaget skriver. Jag har redan köpt på mig tre flaskor av detta fyndvin för 99 kr! 

Vi provade några andra viner också, bl a en god Sierra Cantabria Cuvée Especial 2003 (149 kr), som tyvärr har sålt slut på systembolaget. Men jag tror att det blir en overload om jag fortsätter. Jag går lätt vilse i min egen fascination. Rekommenderar ett eget besök vid nästa provningstillfälle. 200 kr är det värt. 

 

 

Har en ny favorit i vardagsmatklassen. Courteousy of min vän Åsa. Mycket enkel scampipasta, som gärna sköljs ner med ett glas halvtorr riesling. Jovisst kan man dricka ett litet glas vin en vardagkväll. Bara ett litet.

Helst ska scampin förstås vara mangrovesnäll. Det är dock svårt att hänga med i vad som är tillåtet från vattendragen i världen just nu. För en vecka sedan var odlad lax okej. Nu är det tydligen inte okej. Eller bara om den är ekologisk, alltså uppfödd på restprodukter. Torsk kan tydligen också vara okej. Ibland. Men hur vet jag när? Och vem kan jag lita på?

Pappa tipsar om hajmal, som ett alternativ till t ex torsk.

Här kommer i alla fall receptet. Tack Åsa, jag har bara justerat det lite, lite grand!

400 g penne

4 msk rapsolja

4 hackade vitslöksklyftor

2 msk riven ingefära

1/2-1 liten chili (beror på hur starkt man vill ha)

400 g scampi (rensade, eventuellt med stjärten kvar)

1 1/2 msk flytande honung

1 msk ljus soja (japansk)

saft av 1/2 citron

1 dl hackad persilja

Koka pastan. Fräs vitlök, ingefära och chili i rapsolja ca 1 minut (får inte brännas - då blir det beskt!). Lägg i scampin och fräs i 1 minut. Tillsätt citronsaft, honung och soja - låt koka ihop. Smaka av - tillsätt lite mer citron, honung eller soja beroende på hur det smakar (ev lite chilipulver om det saknar sting). Häll i den kokta pastan, tillsätt persilja och rör om ordentligt. Salta lätt. Färdigt!

Så gott. Så snabbt. Och ett litet glas Riesling till.   

En efterlängtad middag hema hos oss igår. Reseklubben Pingu hade årlig resmålsomröstning.

Reseklubben Pingu består av mig, min sambo och två ytterligare par: herr och fru Torarp, eller Cissi och Totte, samt Åsa och Mackan. För två år sedan kläcktes idén. Vi ska månadsspara och åka på en weekend-resa tillsammans varje år. Den nyfödda reseklubben döptes till Pingu. Lång historia, som involverar julmarknad på Gröna Lund och en femkamp med pingvininslag.

Förslag på resmål presenteras i början av året, ett förslag per par, under en gemytlig middag. Viktigt att hålla budget och att vara kreativ i presentationen. Sen röstar vi. Mycket noggranna regler har tagits fram. Det par som vinner blir också årets reseledare. Under nästa middag, för- eller sensommar, presenterar reseledarna mer detaljerad information. Vad ska packas? Har allt bokats? Blir det tid för shopping och öl?

Själva resan genomförs någon gång september/oktober. En post-rese-middag avslutar reseåret. Alla tar med en varsinn CD med brända semesterbilder. Visas på storskärm till allmänt jubel. Och så börjar vi om igen.

År 2007 styrde vi kosan till Mallorca. Förra året stod Rom som segrare - då var jag och sambon reseledare. Igår var det alltså dags för omröstning 2009. Äntligen!

Efter en rosa välkomsdrink inleddes kvällen med en räk- och laxcoctail till förrätt. En favorit i repris. Finns under ett annat inlägg också, liksom huvudrätten vi kommer till sen, men jag tar recepten igen. 

Lax- och räkcoctail med blodgrape (6 pers)

250 g riktigt fin, färsk odlad lax

1 blodgrapefrukt

2-3 salladslökar

250 g skalade färska räkor (ca 500 g oskalade)

Halv röd spansk peppar (dvs inte stark, mer för färgen - ta en halv liten röd paprika annars)

1 nypa chilipulver

saften av en limefrukt

3 msk olivolja

Bladpersilja

salt och peppar efter smak

3 formbrödskiva

Smör

1. Avslägsna eventuella ben och skin från laxen. Skär laxen i små bitar. Skala grapefrukten och skär ut filéer ur frukten, dela dem i mindre bitar. Skiva salladslöken och den spanska pepparn tunt.

2. Blanda laxen med räkor, grapefrukt, salladslök och spansk peppar i en bunke. Tillsätt limesaft, chili, olja, hackad bladpersilja, salt och peppar. Blanda väl. Låt dra i kylen minst 1 timme.

3. Skär bort kanter på formbrödskivan, dela diagonalt i två delar. Stek i smör i varm panna.

4. Lägg upp den marinerade blandningen i coctailglas, lägg en formbrödskiva på kanten. 

Till maten serverade jag en gammal favorit. Tahbilk Marsanne 2006 (90 kr, nr 6406). Torr men ändå med frukt, inklusive en hint av blodgrape. Mycket bra till förräten. Även en annan favorit skulle ha funkat bra: Hunter's Sauvignon Blanc (99 kr, nr 6202) - lite "torrare". 

Måste erkänna att vi tog en mellanbrejk här. För att titta på bidragen i Melodifestivalens fjärde deltävling. Jo, det stämmer. Vi var säkra på att Sarah och Torleifs skulle gå direkt till globen. Inte nödvändigtvis för att de var jättebra - alla låtar var ärligt talat rätt dåliga. Men det kändes så. Vi hade som bekant helt fel.

Dags för huvudrätt sen. 

Krämig pappardelle med svamp (6 pers)

1 pkt bacon

2-3 matsked olivolja (gärna med Karl-Johansvampsmak)

4 charlottenlökar, skalade och hackade

1 knippe sparissar, skivade

150 g sockerärtor

400 gram svamp: bruna champignoner och Karl-Johansvamp, i stora bitar

salt och nymald svartpeppar efter smak

400-500 gram pappardelle pasta

200 gram nyriven parmesan

1 msk färsk timjan

4 ägg

3 dl blandning av koncentrerad kycklingfond och matlagningsgrädde. (ca 2 msk kycklingfond)

Så här gör du:

1. Stek baconen i varm stekpanna tills den blir krispig och brun på båda sidor. Lägg baconen på hushållspapper för att torka och svalna.

2. Sautera den skivade löken i olivoljan så att den mjuknar. Lägg i svamp och sparris och salta och peppra försiktigt. Låt steka under 6 minuter eller till dess att sparrisen mjuknat. Sätt ner värmen till låg.

3. Under tiden kokar du pappardellen i en stor kastrull med rikligt med saltat vatten en minut kortare än vad paketet visar. Häll av vattnet men spara 1 dl av kokvattnet till senare.

4. Lägg i pappardellen och sockerärtor i svampröran och blanda ordentligt (om det är ont om rum i stekpannan, häll över till större kastrull här).

5. Rör samman hälften av parmesanen med ägg, timjan och gräddfonden i en separat skål. Häll äggröran över pastan och blanda ner ordentligt med kraftiga rörelser. Håll på till dess att du märker att äggen börjar tjockna. Använd det sparade kokvattnet för att få den konsistens du vill ha (brukar inte behövas).

6. Peppra och strö över baconen, brutet i små bitar. Servera med resten av den rivna parmesanen.

Den här pastarätten är underbart enkel och mumsig. Till den drack vi en flaska rött från Pinguklubbens premiärresa till Mallorca. Vi besökte då vingården Macia Batle och köpte en magnumflaska Reserva Privada från 2001. Nu var det dags att korka upp den. Svarta bär, lite kryddighet och rökhet, balsamico-ton. Inte ofta jag dricker vin på druvan Manto Negro. Underskattad tror jag bestämt. Ett bra alternativ till en italienare som t ex. Barbera D'Alba (209 kr, 96699) eller Zenato Valpolicella Classico (109 kr, nr 12385).

En kastrull pastamums och en magnumflaska senare så var det dags. Kvällens huvudattraktion. Omröstning. 

Jag och sambon var först ut. Årets förslag blev Dublin. Lägenhet för att spara budget, dock fräsch och central. Minst en aktivitet inom budget är obligatoriskt - vi presenterade en heldagsutflykt via tåg och flyg till Aran Islands och Dún Aengu. En vild chanstagning med extra flygtur. Hälften av resklubben har anlag för flygrädsla.

Sen Mackan och Åsa. De inledde starkt med en tårdrypande 60-sekundersfilm om hur vi alla måste ta miljöförstöringen på allvar. Snyggt upplägg för tågresa till Köpenhamn. Boende på Savoy, besök på Calsberg-bryggeriet och i Christiania. Plusbetyg för att middagsbesök på lyxig restaurang ingår i paketet.

Sista paret ut var Cissi och Tomas. De gick ut hårt i år. Matchande klädsel. Flört med vår nationella stolthet. Åre stod nämligen på programmet. Flyg tur och retur. Schysst boende i lyxig stuga. Forsränning och ridning,  möjlighet att lägga till spa. Eller mountenbike. Eller extra tupplur.  Och så en middag på Fjällpuben, Melker Andersson nya projekt.

Vi var alla överväldigade och förvirrade. Hur rösta? Sköt in efterrätten för att ge tid till kontemplation.

Två kulor sorbet: blåbär och krusbär/lime. Varken mer eller mindre. med ett litet glas Nivolé (61 kr för halvflaska, nr 7787). Uppfriskande.

Så bunkrade vi upp oss med kaffe och avec i soffan. För en raflande omröstning. Reglerna säger att vi inte får rösta på eget bidrag i första röstningsomgången. Om något alternativ får fyra röster (dvs alla andras) så vinner det. Annars blir det omröstning och alla får rösta på sitt eget. Det blev omröstning. Som det har blivit alla gånger hittills. I omröstningen stod kampen mellan Köpenhamn och Åre. Dublin föll på "extra flyg"-greppet, tror vi. Efter supé, skratt och spänning stod Åre som slutlig vinnare.

Grattis till reseledarna Torarps - i september bär det av norrut! 

En ”trevligt-att-bryta-jobbvardagen”-middag igår, för mig och sambon. Med Anton och Julia på Allmänna Galleriet. Risigt väder ute, varm vänskap inne.  Till förrätt Tigerräkor (jodå, Mangrovesnälla ) i olivolja med grön chili, vitlök, vårlök, kanel och ananas. Mumsigt och lagom hett med ett trevligt glas torr men blommigt druvig pinot gris till: Les Aubepines Pinot Gris 2007 (109 kr på systemet, nr 12200). Krävs lite sötma i vinet till hettan (chili, vitlök) och lilla sötman (kanel, ananas) i maten.

Sambon provade parmesangratinerade pilgrimsmusslor med mango, vårlök och chili. Lite sötma och hetta här också alltså. Sambon valde dock en halvtorr Riesling istället för Pinot Gris: Erdener Treppchen Riesling 2007 (195 kr på systemet, nr 96676, tillfällig).  Passade också som fisken i handsken. 

Huvudrätterna drar något åt karibiska hållet. Inte mitt favoritkök. Gillar visserligen kryddor av de flesta slag, men inte för söta tillbehör. Måste  dock öppna mina sinnen ibland. Chansar därför på Ingefära- och apelsinmarinerad oxfilé med myntasmaksatt grönärtspuré, dauphinepotatis och steak sauce. Låter spännande. Är dessvärre ganska tråkigt. Känner inte mycket av ingefäran eller myntan. Potatisbollarna är friterade men för mjäkiga. Steak sauce smakar…jag vet inte. Inget? Oxfilén är fint mediumstekt och mör. Okej, men ingen höjdarkomposition.

Sambon och Anton väljer rostad grissida med rödvinsbrässerad scharlottenlök, skysås och sötpotatis- och butternutpumpapuré. Vilket respektingivande ord! Grissidan är tydligen god, tillbehören lite väl söta.

Julia avviker med sitt val av en fiskmedley i citronbuljong. Är tydligen sjukt stark. Då hjälper det inte med en viss sötma i vinet. Julia får förlita sig på vattnet.

Vi andra delar på en flaska Pinotage. Onyx Pinotage 2005 (Groenekloof, Darling Cellars - finns vad jag vet inte på systemet). Hade kanske passat bättre om min oxfilé smakade lite mer ingefära och mynta, och mindre…mjukfriterad potatis och odefinierbar sås. 

Helt plötsligt påbörjas någon form av installationsföreställning i bardelen. Syns genom glasväggen mot restaurangen. Hör inget. Men ser personer i hjälmar, någon i MC-ställ. En person säger/sjunger något i mikrofon. Med nät för ansiktet. Sen klär någon av sig sitt MC-ställ. Känner mig plötsligt extremt icke-kulturell. Men bra samtalsämne. Symboliserar det instängdhet? Att vi alla gömmer oss bakom en mask (alternativt hjälm)? Att vi borde frigöra oss? Att det är kul att åka motorcykel?

Vi diskuterar över våra efterrätter.
 

Vare sig jag vill acceptera eller ej, så blev jag 30 år förra året. Det blev mina goda vänner Cissi och Åsa också. Istället för dyra presenter åt varandra så beslutade vi att åka iväg en helg, vi tre. Tillsammans.

Resan bokades före jul. Spapaket Lyx på Högbo Brukshotell i Gästrikland. Igår bar det av, vid lunchtid. Vi kom fram vid 14-tiden och checkade in. Rumet var standard. 90-talsinfluerat. Inget att skriva hem om, men helt acceptabelt. Ingick sen en efterlängtad eftermiddagsfika. Hembakt bröd och hembakade cocosbollar. Gott och en bra start.

Vid 16 var det dags för spa. 25 min ryggmassage och 25 min ansiktsbehandling. Mmmm. Lite vitamindrink och tjejsnack vid poolen på det. Stressen rinner av. Hälften i alla fall. Lite jobb smyger sig ju omärkt på.

Mycket trevlig personal på Högbo brukshotell. Glada och tjänstvilliga.

Tillfixning och tillfyllning (eller nåja, ett glas vin) på rummet. Så middag. Förrätt, huvudrätt, ostbuffé och dessertbuffé ingår i paketet. Jag och Cissi väljer som förrätt löjrom med finsk forellrom, brioche och gräddfilssorbet. Till det en Gewurztraminer som gifter sig fint med den salta löjromen och den söta briochen med granatäpple och syltad rödlök. Är dock inte helt förtjust i gräddfilssorbet - hade föredragit vanlig hederlig gräddfil. Jag är uppenbarligen en bakåtsträvare. Åsa väljer Solrotssoppa med citrongelé, poppadumflarn och tryffel. En Grüner Veltliner till. Hon är nöjd och glad.

Till huvudrätt fastnar jag och Åsa för Vildandsbröst med ravioli på rökt mozarella och ankconfit, en marsala och foie de gras-sky samt rostade cacaoböner. Bröstet är fint mediumstekt och pepparkantat - vilket går alldeles ljuvligt ihop med den sydafrikanska Shirazen som vi beställer in. En riktigt god och spännande rätt! Undrar om jag ska försöka efterapa receptet. På något sätt.

Cissi åt en ångad Kungsflundra med lagerbladspuré, ölbakad lök, ekoräkor och räkketchup. Hon var lite fundersam över kompositionen, men den visade sig vara mycket lyckad. En Riesling valde hon till. Vi diskuterade politik och karriär. Sofistikerade 30 something. Schysst. 

Ostbuffé följde på detta. Lämnade verkligen inget övrigt att önska - mycket bra komponerat. Däremot var efterrättsbuffén en liten besvikelse, eftersom den hade blivit rejält haussad av min massör. Med gemensamma krafter testade vi oss igenom hela bordet, vilket faktiskt var mer ansträngande än det låter. Säkert 20 olika desserter, plus choklad i olika former. Hittade själv en riktigt favorit - en lakritscheesecake. Underbar! Annars var vi inte jätteimponerade - lite slätstruket och sött. Om man gillar söta desserter är det säkert himlen.

Vi fortsatte med rött i baren. Cissi och jag hamnade i en het debatt om huruvida lejon eller björnar är det farligaste djuret. Sofistikerat, not so much.

Framåt 01.30-tiden drog vi oss tillbaka till vårt rum. Vi är ju trots allt 30 år. Sköna sängar, lite varmt. Sov helt ok. Åsa snarkade lite framåt morgonkvisten.

Efter en god frukostbuffé, där jag borde ha låtet bli ägg nr 2, och en uppfriskande promenad med underbara vänner i Högbos vinterlandskap - satte vi oss i familjen Torarps grymma BMW och styrde kosan mot Stockholm.  

Jag var ju tvungen att googla om farliga djur sen. Hittade The List Universe, som har listor över allt. Där rankas isbjörnar som åttonde dödligaste djuret och afrikanskt lejon som nummer fem. Fan. Jag är dock helt säker på att om isbjörnar levde på ett mer befolkat ställe, så skulle de spöa lejonet vilken dag som helst. Typ. Det är möjligt att jag har en liten gnutta svårt att acceptera ett nederlag. 

Appropå lejon så är det här klippet helt underbart: Christian the lion - reunion. 

   

 

   

Var och storhandlade i helgen. Ett intressant fenomen. Det var dessutom alla hjärtans dag. I kombination ett ännu intressantare fenomen. Jag har aldrig sett så många ”30 something”-par gräla, pussas och diskutera över frysta humrar, avokado och camembert.

För att återvända till vår egen storhandling, så har nu ingredienser införskaffats till middagar för veckans alla dagar. Att kombinera med artiklar ur vår överfulla frys. Förstås. Sambons föräldrar och bror är jordbrukare och förser oss två lyckliga själar med nöt- och lammkött. Av högsta kvalitet. På måndagsmenyn stod en länge efterlängtad indisk lammcurry.

Kom egentligen hem lite för sent från jobbet igår. För sent för ett långkok på knappa två timmar vill säga. Beslutade att ändå stå fast vid det planerade lammet. Grytbitarna låg ju tinade och väntandes i kylen.

Har läst en himla massa curry-recept på nätet och komponerade sen ihop ett eget.

Började med att rensa lammet och skära i lagom stora bitar, ca 3x3 cm. Jag tror att det var ca 500 g kött, man tar vad man har helt enkelt. Finhackade 1 gul lök, 3 vitlökar, 5 cm ingefära och ½ liten chilifrukt. Hettade upp 0,5 dl matolja och 2 msk smör i en stor gryta. Fräste chili, ingefära och lök i 5 min tillsammans med drygt 2 msk indisk kryddblandning (garam masala finns på burk från t ex Santa Maria), 1 msk paprikapulver, 1 msk gurkmeja och 1 tsk vindaloo (finns också på burk). Tillsatte lammbitarna några i taget för att hålla värmen, fräste några minuter tillsammans med alla underbara smaker i grytan. Tillsatte sen drygt 3 dl vatten, 3 tomater i stora bitar, en skvätt ljus soja (sushi-varianten) och lite honung. Tog på känn ytterligare en vitlöksklyfta och ca 2 cm ingefära, rev fint på rivjärn och la i grytan. Hade också förmånen att kunna koka med några större ben från rensningen av lammet. Det är dock inte nödvändigt. Tillsätt 1 msk fond istället – t ex grönsak eller kyckling.

Lät koka på medelvärme i 1,5 h. Japp, det är lång tid. Men värt det. I början ser det rätt blaskigt och äckligt ut, även om det doftar som en underbar turkisk kryddbasar. Har inte varit på några indiska basarer så referenspunkt saknas.

Efter 1,5 timme hade ingredienserna gosat ihop sig till en härligt mustig gryta. Smakade av med en liten skvätt matlagningsgrädde (valfritt), saften från ca ½ citron och salt. Serverade med jasminris och en klick fräsch matlagningsyoghurt.

Det smakade helt fantastiskt. Även sambon kan intyga. Hans hunger var dock ordentligt uppbyggd vid 9-tiden, när det äntligen var dags.  Starkt men ändå krämigt, fantastiska smaker och lammbitar som föll sönder av mörhet.

Vi kände att en liten vinskvätt var på sin plats. Som följeslagare. Trots måndag.

Jag hade egentligen velat prova Trimbach Pinot Gris Rèserve Personnelle. Men någon sådan flaska fanns inte att tillgå. Att införskaffa alkoholhaltiga drycker vid 21.00 ligger gissningsvis långt bort. I framtiden. Vi fick förlita oss på By the River Riesling (för närvarande en av boxarna i vår kyl). Halvtorr och prisvärd. Funkade riktigt bra. Sambon tyckte att det blev lite sött, men själv tyckte jag att hettan i maten gav sötman i vinet en match. En fruktig pinot noir skulle kunna ha varit ett alternativ (t ex Robert Mondavi Private Selection). Risken är att den smakar för eldigt. En flaska Singha är förstås ett annat utmärkt alternativ. Om man gillar öl.