Inlägg publicerade under kategorin Vinprovning

Av Anna Nordberg - 8 mars 2009 20:45

Sambon och jag spann igår kväll vidare på miniprovningstemat från i fredags. Fyra röda den här gången. Då är det definitivt viktigt med halvflaskor.


Den här gången fick jag reda på land och druva. Matchningen druva-land var helt ödmjukt en piece of cake. Sangiovese måste vara Italien, Corvina Veronese likaså, Malbec borde vara Argentina och då blev Cab/Shiraz över till Australien, vilket också är fullt troligt.


Fick extra hjälp av sambon som meddelade att Corvina Veronesen var en Amarone. Bra att veta. Och att Sangiovesen var en Chianti. Sangiovese är huvuddruvan i Chianti-viner, så det var inte helt otippat. 


Sen började provningen. Det var svårt, jag har svårt för att urskilja aromer ur rött vin, lättare med vitt. Nr 1: luktade svarta vinbär, lite kryddigt, smakade svarta vinbär och lite lakrits och en distinkt smak som är svår att sätta fingret på. Nr 2: luktade alkohol, svarta bär. Smak: svarta vinbär, lite syra. Nr 3:  doftade lite charkuterier, krydda, alkohol. I munnen hittade jag mycket tanniner, svarta vinbär, lite krydda, kanske kaffe. Nr 4: sniffade mig fram till en varm ton, fat, stall. Smakade syltigt, körsbär, krydda, fat.


Du hör ju. Med ord verkar allt lukta, och smaka, nästan lika. Men de är ju inte lika. Inte alls. Bara så förbaskat svårt att formulera.


Velade fram och tillbaka. Nr 1 kändes som Malbec. Tyckte mig kunde koppla den odefinierbara smaken dit. Nr 2 gissad jag tillslut som sangiovese. En ung Chianti smakar ofta lite syrligt/surt, men gott. Med tanke på tanniner som jag kopplar till Cabernet Sauvignon och kryddigt som jag kopplar till syrah så gissade jag att Nr 3 var en Cab/Shiraz. Nr 4, den mest komplexa och intressanta, borde vara Amaronen, d v s Corvina Veronese.


Nr 1 var rätt! En Cameleon Malbec från Argentina. Och det var nog smaken viol jag letade efter.


Men sen gick det sämre. Mycket sämre.


Nr 2 var en Penfold Rawson's Retreat Shiraz Cabernet. Jag lurades av  kombinationen och glömde bort att shiraz:en och nya världen-värmen mjukar upp cab-tanninerna. Om ni förstår vad jag menar. Missade också eucalyptusen/mynta i doften som skulle ha kunnat hjälpa till att hinta Shiraz:en.


Nr 3 visade sig vara A amarone från Italien, och Nr 4 inget mindre än en schysst Rocca Guicciarda Reserva.


Lurades av att nr 3 inte smakade så mycket körsbär i jämförelse med nr 4, vilket såklart berodde på att det visade sig vara en lagrad Chianti Classico Reserva, inte en ung Chianti Classico. Ursäkter, ursäkter. Min näsa och gom är spelar mig helt enkelt spratt. Uppenbarligen. Måste träna mer. Uppenbarligen.


Om erfarenheten av provning är begränsad, och ni inte vill bli totalt frustrerade, så föreslår jag: skippa ren blindprovning. Skriv ut beskrivningar från systembolaget på de viner ni ska prova. Para sedan beskrivning ihop beskrivning med vin.


Nästa gång ska jag ha bättre än 1 av 4. Sambon hade 2 av 4. Skyller på att han hade förhandsinformation från att ha inhandlat vinerna.


Men kul är det verkligen. Tävlingsmoment. Gott vin. Gemenskap. Vad mer kan man begära av en lördagskväll på tu man hand.  

 


Av Anna Nordberg - 7 mars 2009 20:20

Sambon hade planerat underhållning till fredagkväll. Efter vår gourmémåltid på räkor och pilgrimsmusslor från NK. En liten minivinprovning för två personer.


Vid vinprovning på två personer rekommenderas inköp av halvflaskor. Om fullständigt fylleslag ska undvikas. Det finns faktiskt en del att välja mellan på systemet på regeringsgatan. Vidare rekommenderas att klistra lappar med nummer på under glasen. Så att båda kan delta i provningen. Okej, någon får en klar fördel av att veta exakt vad som köpts in. Men det blir lite roligare ändå. 


Miniprovningen bestod av två vita viner. Total blindprovning. Nr 1 tyckte jag luktade äpple och kanske lite varm frukt. Smakade citrus, men ändå fruktigt. Ingen fat, men lite syra. Gott. Jag gissade på en torr tysk riesling där. Nr 2 luktade varmt, alkohol och gult äpple. Smakade frukt, ek och...bacon?! Inte gott alls! Kände att det måste vara nya världen, och gissade på chardonnay med tanke på eken. 


Det visade sig att jag var rätt duktig. Nr 1 var visserligen en Chablis Saint Martin från Frankrike, men till mitt försvar så var den lite mindre frisk än vad jag förknippar med Chablis. Och jag missade mineraltonen, som säkert fanns där någonstans. Däremot hade jag helt rätt på nr 2: Lindemans Bin 65 Chardonnay från Australien. Verkligen inget vin jag rekommenderar. Vid bacon drar jag gränsen.

Av Anna Nordberg - 5 mars 2009 18:43

Är med i en vinklubb. Vinklubben Tre kronor. Bra vin- och matkombinationer på deras hemsida. Bra och prisvärda vinprovningar. 200 kr per person, ca 8-9 viner att prova. Med små tilltugg, för att matcha mat och vin.


I onsdags var det dags för marsprovningen. Sambon och jag infann oss på Döbelnsgatan 8 kl 19.00 Liksom ca 30 andra personer. Sen satte det igång.


Först två vita. Chardonnayer av olika snitt. Oxford Landing Chardonnay 2007 från Australien först ut. Vinklubben Tre Kronor är väldigt förtjust i Yalumba, har varit med på flera av deras provningar. Oxford Landing är deras basvinserie. Ett enkelt vin som doftar päron, lite citrusskal. Vår instruktör, mycket karismatisk och underhållande, är mån om att påpeka att det är just citrusskal det luktar. Inte citrus. Den viktiga skillnaden i oss vinnördars värld är inslag eller avsaknad av syra i vinet. Gör en stor skillnad på vilken mat som passar till. När du smakar på vinet så märker du på sidan av tungan om vinet innehåller syra. Oxford Landing Chardonnay smakar lite sött på tungspetsen, frukt (citronskal, lite melon kanske) och lite beska. Men ingen syra. Och väldigt enkel. Ingen höjdare i sig själv, tycker jag. Funkar okej med den lilla skagen-wrapen till (jag poängterar att wrapen var utan citron eller lime).


Den andra Chardonnayen är från klassiska Bourgogne. En Hautes-Cotes De Nuits Bland 2006, 149 kr. Doftar som en klassisk vit bourgogne - engelsk frukost. Rostat bröd, lite söt frukt som i marmelad, smör. Jo, det tar ett tags sniffande innan tonerna framträder. Jag tycker dock ändå att det är lättare att känna dofterna i vita viner, än röda. Mer komplex smak än Oxforden, mer beska. Bättre matvin. Fin till det lilla smakprov av fisksoppa som bjuds - med mycket grädde och lite dill. Dock ingen citron. Eftersom det inte finns någon syra i vinet. Skulle absolut kunna tänka mig att köpa det här vinet. Sambon är inte lika övertygad. Men erkänner att det är bättre än föregående vin i alla fall.


Så går vi över på de röda vinerna. Det är tema Spanien. Först ut är rena Tempranillos, innan vi går in på Riojor med Tempranillo och Garnacha (Grenache). Tempranillos har ingen syra i sig själv, vilket därför ofta tillsätts med hjälp av Garnacha. Som ni redan har förstått - det påverkar matvalet.


Klassificeringen Crianza, Reserva och Gran Reserva talar om hur länge vinet har lagrats. Inget annat. 6 mån fat, totalt 2 år. Eller 12 mån fat, totalt 3 år. Eller 18 mån fat, totalt 5 år. Det som händer med vinet är att det går från ugnt och körsbärigt till mer sylt, stall, tobak och choklad. Olika nivåer av vanilj och krydda från fatlagringen går som en röd tråd. Viña Albali Crianza (58 kr) är mycket riktigt ungt, lätt och inte så imponerade i mitt tycke.


Viña Albali Reserva (68 kr) är något bättre. Här smyger sig en liten organiskt touch på. Eftersom ren Tempranillo saknar syra så funkar detta okej till en wrap med rökt lax, lite majonnäs, dill och lite rivet citronskal (dvs inte citronsaft). Tror den är lite väl tam för en alltför tung rätt - kanske till kalv.


Viña Albali Gran Reserva (79 kr) är däremot riktigt prisvärd. Viner från Valdepeñas är billigare än viner från Rioja. Och det går att göra fynd. Luktar stall och svarta bär, lite plommon. Varmt. Smakar förutom den omisskänneliga vanilj- och kryddtonen från fatlagringen, också sylt och choklad. Och såklart, ingen syra - fortfarande ren Tempranillo. Får prova med en köttsoppa med selleri, lök och grädde. Mmmm. Till det priset är det ett bra vin.


Efter de rena Tempranillo-vinerna är det dags för en Rioja med 15% Garnacha och Graciano. Lite syra är således tillsatt. Marqués de Cáceres Crianza (89 kr). Lagras tydligen lite längre än en vanlig Crianza, men inte så länge som en Reserva. Känns att den är ung, lukar och smakar vanilj och körsbär. Syran känns på sidan av tungan. Maten till bör således innehålla lite syra. Vi får prova en rostbiffwraps med pickles, som tillför syra. Bättre än Viña Albali Crianza om man gillar rödfruktiga, lite yngre viner. Skillnaden är priset och syran.


Sen kommer en liten udda fågel. En sydafrikan, med ambition att vara en Bordeaux. Därav namnet L'Avenir Stellenbosch Classic 2006 (99 kr). Classic betyder typ "med ambition att vara en Bordeaux", har jag nu lärt mig. Eftersom jag gillar Bordeaux:er, men inte prisnivån, så är det viktig kunskap. Så har vinmakaren då lyckats med sin ambition? Oh ja, skulle jag vilja påstå. Doftar läder (tyder på ekfat), sågverk, lite rök (vanligt hos sydafrikaner), svarta vinbär, choklad... Kände såklart inte allt på en gång, men med lite hjälp (bl a av sambon) och tid så växer det! Smakar svarta bär och frukt, bränt, choklad, syrlighet. Måste vara fantastiskt till en rustik kötträtt med svamp eller rotfrukter! Går definitivt att lagra några år, oavsett vad systembolaget skriver. Jag har redan köpt på mig tre flaskor av detta fyndvin för 99 kr! 


Vi provade några andra viner också, bl a en god Sierra Cantabria Cuvée Especial 2003 (149 kr), som tyvärr har sålt slut på systembolaget. Men jag tror att det blir en overload om jag fortsätter. Jag går lätt vilse i min egen fascination. Rekommenderar ett eget besök vid nästa provningstillfälle. 200 kr är det värt. 

 


 

Av Anna Nordberg - 25 januari 2009 16:32

Jag kan definitivt bli bättre på blindprovning. Alltså att känna igen vin och druvor. Utan att tjuvkika. Det är så himla roligt.


Förra helgen var det dags för en druvtypisk provning. Det var länge sedan. Var lite ringrostig. Min sambo var dock riktigt duktig.


Min kompis Charlotte ansvarade den här gången. Miss fd vinimportör på Sri Lanka. Tre druvor, två sorter av varje.


Första två vinerna tyckte jag var lätta, lite höst, lite sylt. Blev lite osäker, skulle kunna vara pinot noir men luktade inte tillräckligt multna löv. Glömde bort att den lukten inte är lika framträdande i unga pinot:er. Såklart var det pinot noir: Fetzer Barrel Select (nr 16536, 149kr) från kaxiga Kalifornien och Mercurey Premier Cru Les Sazenay 2006 (nr nr 96883, 157 kr) från klassiska Frankrike. Fetzel funkar mycket bra som aperitif tycker jag, och säkert till kalvkött med lite syra (och kanske med peparrot :)). Gillar dock mer mogna pinot:er bättre. Om jag bara hade råd att köpa några riktigt schyssta fransoser...


 Andra omgången viner, nästa druva. En från nya världen, en från gamla. Igen. Kraftigare vin, definitivt. Vanilj och fat i båda. Lite mer frukt i det ena. Lite mer krydda i det andra. Min sambo tog druvan direkt. Shiraz/Syrah. Allesverloren Shiraz (nr 29002, 99 kr) från Sydafrika och Crozes-Hermitage Les Launes (nr 2800, 138 kr) från en klassisk syrah-region i Frankrike (dock skönt billigare än Hermitage). Nya världen lite fruktigare, gamla världen lite mer komplex och kryddig. Gillade fransosen bättre under provningen, men sen drack vi vinerna med mat. Blodig lammstek med potatisgratäng och timjansky på menyn. Då var Allesverloren outstanding.


Tredje omgången, sista uppsättningen druva. Ingen ledtråd om "världar" här. Gamla? Nya? Båda? Ingen hjälp fick vi. Det ena vinet var strävt, lite fruktigt men jäkligt surt. Tyckte jag. Min väninna Karin tyckte det var det godaste vinet under kvällen. Mycket intressant. Det andra vinet var strävt, lite fruktigt och jäkligt...strävt. Kände direkt att det var ett bra matvin till en kraftig gryta eller så. Kanske kunde ha varit lite mjukare, men ändå gott. Min väninna Karin hatade det. Mycket intressant. Sambon tog även denna druva direkt. Med den strävheten kunde det bara vara Cabernet Sauvignon. Peter Lehmann The Barossa (nr 16477, 120 kr) från Australien var det första och och Finca Flichman Gestos 2007 (nr 6047, 80 kr) från Argentina var det andra cabernet-vinet. En Finca Flichman cabernet blandat med merlot borde rent logiskt smaka riktigt schysst. I min värld. Inte i Karins, eller hennes sambo Markus. Tur att MIN sambo delar sydamerika-kärleken.  


Ett par fick förhinder så vi var sex personer på sex flaskor. Inte en droppe över vid kvällens slut. Efter provning är det ju fritt fram att sörpla vidare ur favoritflaskan. Och eftersom smaklökarna verkar leva helt olika liv i våra munnar, så var det inga problem med fördelningen. Så skönt!




Av Anna Nordberg - 14 januari 2009 20:25

Det finns mycket att lära sig om vinprovning. Och då menar jag mycket. Jag tycker inte att man behöver lära sig så mycket för att prova vin.

 Några grundgrejer kan dock göra provningen lite roligare. De följer här.


1. Grundsmaker

  • Grundsmakerna upplevs med tungans smaklökar: sött, salt, beskt och surt. Det finns visserligen inget vetenskapligt bevis för att de olika grundsmakerna har varsin "plats" på tungan. Det struntar jag i. Smakerna ÄR tydliga på olika delar av tungan.
  • Sälta är inte så relevant i vinprovning. Sötma känns längst fram på tungspetsen.Syra vid mitten/sidorna av tungan, och beska allra längst bak på tungan, precis innan du sväljer.
  • Umami är en femte grundsmak – en mineralig ton som finns i aromat, tomat, sparris, sallat, helt naturella skaldjur etc. Svårt att säga exakt var man känner den på tungan. Umami-rik mat är vinfiender, men kan göras vinvänliga med salt eller fett.
  • Om det inte finns någon beska alls i ett vin så lämpar den sig bäst som aperitif (dvs innan maten)
  • Söt mat kräver viss sötma i vinet, annars kommer maten att kännas för söt (och vinet för surt).
  • Syrlig mat kräver viss syra i vinet, annars känns maten för sur (och vinet för sött). Om det är rejäl syra i vinet så måste det finnas en balans i maten, d v s både lite sötma och syra i vinet. 
  • Riktigt salt och krämig mat (t ex grönmögelost, riktigt lagrad hårdost etc) passar med halvsöta och söta viner. Salt och sött balanserar fint. Sälta i charkuterier etc passar fint till viner med syra.
  • Fet mat, t ex en potatisgratäng, passar bra med sträva och tunga viner som syrah från norra Rhône eller cabernet sauvignon från Bordeaux och Sydafrika. 
  • Vin smakar aldrig salt. Däremot är salt, liksom fett, en vinvän. Salta  och häll lite olivolja på neutrala räkor så blir vinet gladare till.

2. Aromer
  • Aromer (blommor, cigarr, kaffe, vanilj, lakrits etc) känner du med luktsinnen, dvs med näsan. Testa t ex att hålla för näsan när ni smakar, då känns bara grundsmakerna. 
  • Däremot antyder citron/lime/grönt äpple-arom på att vinet har en viss syra, medan blommor/honung/tropisk frukt-arom tyder på viss sötma i vinet.  Det är dock skillnad på om det smakar citron eller citronskal - om det smakar citronskal men inte citronsaft så är det troligtvis mindre syra i vinet (t ex en Bourgogne snarare än en Chablis)

3. Konsistens
  • Kraftigare mat och kraftigt kött kräver ett kraftigt vin (ofta rött, men kan vara fylliga och smakrika vita också. Exempel på en kraftig rätt är viltgryta. 
  • Lätt mat och ljust kött kräver ett lättare vin (kan vara både vitt och lättare rött). Exempel på lätt rätt är limemarinerade räkor.
  • Riktigt tannin-rikt vin (känns strävt mot tänderna) passar till kraftiga maträtter som grytor, en ordentlig köttbit eller feta gratänger. Det tar däremot över en lättare rätt och förstör den. Och det blir ganska illa med pepprig mat också.  En shiraz från nya världen, utan kännbara tanniner, kan däremot bli mycket god till en pepparbiff. 

4. Sjäva provningen

  • Lyssna på vinet...nej, skojar bara
  • Låt vinet luftas innan du börjar. Titta på färgen om du vill.
  • Lukta. Ordentligt.
  • Fyll munnen. För runt i hela munnen.
  • Njut.


Sen provar du dig fram. Vad känner du för smaker och aromer? Skiljer det sig åt mellan druvor? Mellan områden? Vilken mat gillar du med vilket vin? Vad gillar du? Helt enkelt.

Av Anna Nordberg - 14 januari 2009 16:16

Hjälpte bror att planera en vin- och smakprovning för grabbarna. Det är ett gäng med preferens för drinkar och sprit, men de blev tydligen  halvfrälsta ungefär halvvägs in i provningen.


1. Torrt vitt vin: George Breuer Riesling Sauvage (nr 5899), ca 110 kr
Doft: Ungdomlig, lätt aromatisk doft med inslag av gröna äpplen, ananas, honung, citruspastill och mineral. Smak: Torr, ungdomlig, mycket frisk smak med inslag av gröna äpplen, päron, grapefrukt och mineral. Lätt och friskt med tydlig syra, passar bra med skaldjur och löjrom. Lite syra och salt i maten matchar syran (grapefrukttonerna) i vinet.
Förslag på mat: Avokado- och löjromscocktail. (om vinet fortfarande känns lite surt med coctailen, prova att pressa lite extra citron över löjromen)


Avokado- och löjromscocktail (ca 6 små cocktails)
1 avokado
1 msk creme fraiche
2/3 msk saft från citron
Salt
1,5 msk finhackad rödlök
100 g löjrom
Dill till garnering
Svartpeppar från kvarn

Gröp ur avokadon och mixa med creme fraiche, citron och smaka av med salt. Fördela krämen i 6 st snapsglas, lägg på en klick löjrom, strö över lite finhackad rödlök och dill. Avsluta med lite nymalen peppar.

2. Halvtorrt vitt vin: Dr L Riesling (nr 7218), ca 80 kr
Doft: Ungdomlig, druvig doft med inslag av vingummi, gröna äpplen, blommor och lite citrus. Smak: frisk, druvig smak, inslag av gröna marmeladkulor, lime, gråpäron, aprikos. Har rejäl syra som balanserar sötman, men se till att servera kall för att inte bli för “kladdig”. Jämför med den torra rieslingen för att notera sötman i detta vin (det är ju inte så uppenbart som i ett dessertvin).


Bra med lite fett och lite sötma i maten, t ex asiatiskt med en gnutta socker i botten. Krävs lite syra i maten också.
Förslag på mat: Friterad räka med sötsur sås (om vinet mot all förmodan skulle kännas surt när ni provar med räkan och såsen – prova att pressa lite lime över den friterade räkan)

Friterad räka med söt chilisås (ca 12-15 st)
200 g (12-15) skalade gambas. T ex frysta stora räkor/gambas av märket Friendship, måste tinas ordentligt!
1 krm cayennepeppar
1-2 krm rivet skal från lime (riv försiktigt, få inte med det vita innanför skalet)
Frityrsmet:
150 g vetemjöl
5 msk maizena
1,5 tsk bakpulver
2,3 dl vatten
0,5 tsk salt
2 msk olja
Olja till fritering
Sötsur sås till servering (alternativt sweet chili)

Sikta ner mjölet, maizenan och bakpulvret i en bunke. Vispa i vattnet, lite i taget. Det ska bli en slät smet. Låt svälla i minst 30 minuter. Rör ner saltet och oljan i smeten när det är dags att fritera. Se till så att bara stjärten är kvar på de stora räkorna, och att räkorna är ordentligt torra! Gnugga in räkorna med cayennepeppar och rivet limeskal. Hetta upp oljan till 190 grader (var försiktig). Vänd räkorna i smeten (håll i stjärten) och fritera några stycken i taget i oljan, till de har fått gyllenbrun färg. Låt rinna av på papper och servera varma tillsammans med sötsur sås att doppa i (krävs lite sötma till vinet, så glöm inte det!).

Om du inte orkar fritera räkorna kan du prova att bara fräsa dem i cayenne, lime och olivolja istället, men fortfarande servera dem med lite sötsur sås att doppa i.

3. Fruktigt och kryddigt rött vin: Masi Passo Doble, Malbec Corvina (nr 6156), 89 kr.
Doft: Mycket fruktig, kryddig doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, plommon, lakrits och tobak. Smak: Fruktigt, kryddigt vin med fatkaraktär (dvs lite strävhet, känns på tänderna), inslag av plommon, mörka körsbär, örter, lakrits och tobak.
Förslag på mat: Mustig oxfondsbaserad soppa, där touch av dragon lyfter fram lakrits/örter i vinet. Mustigheten och sältan i oxfonden balanserar strävheten i vinet (från fatlagringen). Körsbär/plommontoner i vinet lyfts fram av fruktigheten i soppans vin och sötheten i soppans sherry. Det är mycket troligt att ni inte känner allt det där - fokusera på att vinet smakar mycket, men att beskan försvinner. 


Oxsoppa
1 dl koncentrerad oxfond (fond på flaska)
1 dl vatten
1,5 dl vitt fruktigt vin utan för mycket syra (t ex KWV Roodeberg White) 0,5 dl del söt Sherry

dragon efter smak
1,5 dl grädde
Så här gör du:
Koka samman alla ingredienser utom grädden, under 15 minuter. Tillsätt grädden och koka upp. Red med maizena vid behov.

4. Café Culture Pinotage (nr 2369), 89 kr
Doft: Stor rökig doft med inslag av rostad kaffe och choklad. Smak: mycket fylligt och smakrikt med rik frukt och varm kryddighet, med rostade toner. Lyft fram värmen och fruktigheten i vinet, och dämpa kryddigheten något, med mörk choklad (prova gärna med ljus söt choklad också, bara för att känna skillnaden – hur beskan och kryddigheten i vinet tar över).
Förslag på mat: 70% choklad, gärna med touch of sea salt. 


Jag stjäl med stolthet och lät mig i detta fall inspireras av vinklubben Tre Kronor samt den förträffliga boken Håkan Larssons Vin och Fest av Håkan Larsson (Albert Bonniers förlag 2008).

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2014
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Bloggtoppen.se

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards