Inlägg publicerade under kategorin Restaurang

Av Anna Nordberg - 28 juli 2012 16:47

  Roadtrip sommaren 2012 i den goda matens och fina vinernas namn, tillika sista sommaren med caben. En utmärkt semestertripp med maken är härmed till ända. Delar med mig av smultronställen och fantastiska upplevelser på vägen genom Köpenhamn och Tyskland via Alsace och Genevesjön till Norra Rhone och tillbaka via Beaune och Rheingau. Här följer sista delen, dag 12-14 (dag 1-11 återges i separata kapitel).  


Dag 12 – Frankrike, Bourgogne, Beaune

 

Vi känner att vi på vägen upp mot norr vill stanna i ett annat favoritvinområde och kollar upp hotell i Beaune. Till skillnad från Tain L’Hermitage är den här vinstaden dock väldigt pittoresk och populär bland turister. Det finns typ tre hotellrum lediga i hela stan med omnejd – vi bokar in oss på det enda alternativet som ligger centralt och inte ser ut som ett råttbo: Hotel de la Poste. Ibland måste man gräva djupt i resekassan. Klassiskt vackert och definitivt att rekommendera om du vill lyxa till det lite.


 

Mina huvudmål är två: köpa en Louis Jadot Clos Vougot 2009 och göra en provning hos L’Ange Gardiens cave i Beaune. Vi hittar den senare på 38 Boulevard Foch och får reda på att vi är välkomna på en mer uppstyrd provning kl 17.00 Under tiden strosar vi runt i den som sagt pittoreska staden, och på Maison Denis Perret (välsorterad vinhandel) hittar jag Clos vougot 2009. Vi köper två flaskor och slår till på två flaskor prisvärd Louis Jadot Morgon Chateau des Jacques 2009 också.


   

När vi anländer till Cave L’Ange Gardien kl 17.00 tar herr Pierre Jaboulet-Vercherre själv emot och undrar hur mycket tid vi har på oss. Vi och det amerikanska paret meddelar skrattande att vi har middagsbokningar kl 20.00, och när Pierre ser lite bekymrad ut tror vi att han visar prov på fransk humor. Det gör han inte. Vi har framför oss en 3-timmars blindprovning av 6 vita, 13 röda, 2 mousserade och en likör. Pierre och hans fru Nicole är inte bara vinmakare utan köper och säljer även andra Bourgogne-viner – provningen består av just dessa. Återger de som vi gav högst betyg:


  • Domaine Fougeray de Beauclair Marsannay Saint-Jaques 2010. Pinot Blanc är en ovanlig druva i Bourgogne, förvånande gott med doft av hav, rök och persika. Bra syra och längd. Rekommenderas till thai och japanskt, pilgrimsmusslor och musslor. Definitivt mest prisvärd av de vita vinerna – vi köpte två flaskor.  
  • Domaine Fleurot-Larose Chassagne-Montrachet 1er Cru 2008. Aprikos och lite vanilj, bra syra och lång eftersmak. Bra vitt vin, dock lite dyrt med 53 euro.
  • Domaine Jean Luc Joillot Pommard "Les Rugiens" 2008. Choklad, läder, bär, vildhallon, rejäla tanniner. Ett kraftpaket för 45 euro.  Rekommenderas till T-bone stek och mörk choklad.
  • Domaine Jean Luc Juillot Beaune Montagne Saint Desire 2008. Röda bär, skog och lite tobak, fina tanniner och bra syra, lång smak. Mycket elegant vin och prisvärt för 25 euro, vi köpte fyra flaskor.  Rekommenderas till delikat kött som t ex lammracks.
  • Domaine Matrot Blagny 1er Cru La Pièce-sous-le-Bois 2009. Bigaråer, jordgubbar, choklad, peppar och lite vanilj, lång eftersmak. 53 euro. Rekommenderas till duva och liknande.
  • Domaine François Perrot Chambolle-Musigny 2000. Moget vin med russintoner och plommon, läder, stall, lite järn. Fina tanniner och lång smak.  Vi köper två flaskor à 35 euro. Rekommenderas till vilt och starkare ostar.

Vi köpte också med oss två flaskor av L’ange Gardien Chorey-les-Beaune ”le Grand Saussy” 1999.


Jag är på det hela taget glad över att jag spottade ganska friskt redan från början, med tanke på den maratonprovning som bredde ut sig framför oss. Hur det amerikanska paret kunde stå på benen efteråt förblir ett outrett mysterium. En trevlig och spännande provning var det hur som helst – om du köper några flaskor är den dessutom gratis!  Då ingår avslutande crostinis med gåslever, serverat på silverbricka av Nicole för att avnjutas tillsammans med ett glas kir (Dom Vincent Rare Grande Brut Nr 1 och L’Ange Gardiens egna utmärkta créme de cassis).  Då är det inte läge att spotta!


Vi hann nätt och jämt till vår bokade middag på Hotel de la Poste’s restaurang Le Relais. En klassisk fransk finrestaurang där vi äter en tjusig och prisvärd (37 euro) 3-rätters och dricker en fin flaska vit bourgogne premier cru – påslagen är ju inte i närheten så stora som i kära hemlandet varför man kan få riktigt bra viner för runt 500-lappen. David något irriterad på kyparen som efter att ha pratat franska genom hela middagen avslöjade en perfekt engelska precis när vi skulle gå! Själv var jag nöjd med att mitt blygsamma språkande räckte middagen igenom…


Dag 13 – Tyskland, Rheingau, Rhüdesheim

   

Avfärd mot Rhüdesheim som ett sista sponstanstopp på vår gourmetfärd. Hittade boende på mycket charmiga Brühls Hotel Trapp. Vanligtvis ställer jag mig skeptisk till tyskarnas pyntande, men ska man pynta så ska man göra det med stil! Som på Brühls Hotel Trapp med 2353 ankor/änder över hela hotellet. Helt underbart! Du får dessutom en liten souveniranka tillsammans med notan när du äter i deras inte alls tokiga restaurang, med många – du gissar rätt – ankrätter på menyn. Jag avnjöt dock istället en stor skål god pasta med kantareller och David fick en perfekt stekt köttbit med pommes.  


 

Innan dess hade vi hunnit med en promenad och en öl i turisttäta och söta Rhüdesheim (pittoreska korsvirkesbyar är de bra på tyskarna), och ett besök hos Georg Breuer. När den stackars vinshops-damen hade lugnat ner sig efter ett virvelvindsbesök av två extremt högljudda och tämligen berusade indier (hade svårt att skilja på rött och vitt vin), fick jag och David en mycket trevlig provning av deras Villages, Terra Montosa och Grand crus. Spännande också att uppleva skillnaden mellan 2009 och 2010-årgångarna, där 2010 har en så knivskarp syra att jag faktiskt uppfattar den som alltför påträngande i vissa viner.  Men generellt sett har Georg Breuer härliga torra Rieslings, och ljuvliga ädelsöta Rieslings från Auslese till TBA. Vi köpte:


  • 2009 Terra Montosa. En blend av andrasorteringen från toppvingårdarna (Grand cru-vingårdarna). Utmärkt som frisk aperitif och till skaldjur, och prisvärd på 17 euro.
  • 2003, 2008 och 2009 Berg Rottland. Den grand cru vi gillade bäst – i tre årgångar. Citrus, mineral och vit persika, med bra längd. 2008 något mer sötma än 2009, 2003 självklart mer mogen med gulare toner. Bra till grillad fisk och skaldjur.  
  • 2009 Berg Schlossberg. Blommor, lite kryddor, syrlig kiwi, mineral. Georg Breuers prestigevin. Tveksamt prisvärt för 45 euro, men definitivt gott. En flaska fick räcka. Passar till kyckling, smakrik fisk och till och med kalv.
  • 2007 Rheingau Auslese. Det finns ”bättre”/mer koncentrerade söta viner i sortimentet, men vi letade efter ett elegant dessertvin som passar till jordgubbar eller mindre söt rabarberpaj. Då är det här alldeles utmärkt med citron, äppelkompott och lite honungsdoft. Mmm.

Dag 14 – Maratonkörning till Stockholm

Vi överväger att lägga in något till stopp på vägen hem till Stockholm, men beslutar oss för att bara köra – den egna sängen lockar! Med ett trängselstopp om 1h i Tyskland och viss väntan på färjan till Danmark tog det totalt 16 timmar. Inte så illa som det låter tack vare det ultimata bilkörarknepet: ljudböcker! Vi hann igenom ”100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann”, ”Två soldater” och halva ”Niceville” under vår lilla roadtripp.  ”100-åringen…” var nog vår favorit, underhållande feel good.  


Klockan 01.45 parkerade vi framför porten, och inte många minuter senare kröp vi ner i vår sköna, mjuka säng. Uppackning fick vänta till morgondagen.

ANNONS
Av Anna Nordberg - 27 juli 2012 00:19

  Roadtrip sommaren 2012 i den goda matens och fina vinernas namn, tillika sista sommaren med caben. En utmärkt semestertripp med maken är härmed till ända. Delar med mig av smultronställen och fantastiska upplevelser på vägen genom Köpenhamn och Tyskland via Alsace och Genevesjön till Norra Rhone och tillbaka via Beaune och Rheingau. Här följer dag 9-11 (dag 1-8 respektive 12-14 återges i separata kapitel).   


Dag 9 – Frankrike, Norra Rhône, Tain L’Hermitage

     

Norra Rhône har varit lite av ett drömresemål för mig – jag gillar de välbalanserade vinerna på syrah-druvan som görs i detta, i en vinnörds värld, mytomspunna område.  Det är dock ganska få turister i staden visar det sig, trots mitt i semestertider.  Tain L’Hermitage kan inte kallas vare sig vackert eller pittoreskt. Och det vimlar inte av fantastiska restauranger – de få som finns bör förbokas om du vill vara säker på att få en middagsplats i högsäsong.


Du kommer hit för vinet och bara vinet. Det produceras i områdena runt omkring staden, från Côte-Rotie och Condrieu i norr via St Joseph och Crozes-Hermitage till Cornas och Saint Péray i söder, och självklart från den kända kullen som tronar vid stadens utkant – Hermitage. För röda viner är det bara en enda druva som gäller – Syrah. För vita användas Viognier (främst i Condrieu, lite i Côte-Rôtie), Roussanne och Marsanne.


   Vi har förbokat 3 nätter på vad som visar sig vara ett bra 3-stjärnigt hotell mitt i stan – Le Pavillon de l’Ermitage. Till och med en liten pool där man kan svalka sig i 30-gradig värme. Receptionen är mycket hjälpsam, t ex med att boka restaurangbord.


Redan första eftermiddagen går vi på första vinprovningen. M. Chapoutier har en Cave bara 100 meter från hotellet. Mycket trevligt bemötande i en fin lokal, och därtill engelsktalande. Vi provade en hög viner ur Prestige-linjen, och blev påminda om att M. Chapoutier verkligen gör mycket goda, balanserade viner:

  • Saint-Joseph Les Graniliters 2010 (vit)  och Condrieu Invitare 2010 (vit), där vi båda definitivt gillar Invitaren bäst - fruktig men fint syrabalanserad viognier. Vi köper 2 flaskor.
  • Côte-Rôtie Becasses Rouge 2008 och 2009, där vi verkligen gillar 2009 med en elegant blandning av bigaråer, kakao och lite järn, bra syra och tanniner. Vi köper 2 flaskor.
  • Hermitage La Monier de la Sizeranne 2007 och 2009,
    där jag faktiskt gillar 2007 något bättre med plommon, kryddor, oliver och tobak.  Vi köper två flaskor.

Det var inte möjligt att prova Fac&Spera-linjen hur som helst, men med tanke på att Le Pavillon 2009 går lös på 440 euro så kan man kanske förstå att de inte korkar upp dessa dyrgripar för vem som helst (läs mig och David).


På kvällen äter vi middag på vårt hotell – helt ok mat men det vi fastnar för är vinflaskan vi beställer in: M. Chapoutier Crozes-Hermitage Les Meysonniers 2009. Helt underbart för i princip inga pengar - efterföljande dag springer vi tillbaka och köper det som finns kvar av detta fyndvin: 3 magnumflaskor för 25 euro styck!


Dag 10 – Frankrike, Norra Rhône, Cornas

  

Vår andra dag i Norra Rhône gör vi en dagsutflykt söderut från Tain L’Hermitage, till staden Ardeche i området Cornas. Vi har förbokat tid hos en liten producent – Domaine Dumien-Serette. Frun i huset tar emot i den lilla Caven – pratar tyvärr ingen engelska men hon är mycket uppmuntrande till min något staplande franska. Det blir en mycket trevlig provning av domänens enda vin: Cornas ”Patou” och vi köper 3 flaskor av årgången 2010, à 20 euro.  


   

Vi besöker sedan en större och välrenommerad producent i Cornas: Domaine Jean-Luc Colombo. Deras Cave är luftig och snygg och ligger också i Ardeche. Vi får ett trevligt och engelsktalande mottagande, utan förbokning. När vi har svårt att välja vilka av alla viner vi vill prova så får vi hjälp på traven, och det blir som följer:

  • Vin de Pays des Collines Rhodaniennes, Les Collines de Laure 2010. Enkelt och rödbärigt.
  • Côte du Rhône Les Forots 2009, något mer djup och balans än föregående
  • Cornas Terres Brulèes, 2008 och 2009. Vinet är en blend av domänens tre toppvingårdar (andrasortering). 2009 är riktigt bra - ung förvisso, men med rena toner av plommon, bigarråer och svartvinbär, lite tobak och järn som fördjupar. Vi köper 2 flaskor.
  • Cornas Les Ruchets 2009, från en av de tre toppvingårdarna. En mycket mogen arom av plommonsås, björnbärsmarmelad, söt tobak och vitpeppar. Finfin potential och vi slår till på en flaska.

Dag 11 – Frankrike, Norra Rhône, Hermitage

Sista heldagen i norra Rhône hade jag velat besöka E. Guigal i Côte-Rôtie, men jag ringde försent och de hade inte tid att ta emot den veckan vi var där.


 

Vi nöjer oss med ett besök till Paul Jaboulet Aînés Cave i centrala Tain L’Hermitage. Proffsigt ställe där man gratis får prova vilka viner man vill ur linjerna ” vins de Vignerons” samt ”Les Incontournables” (där bl a Sverige-kända Parelle 45 ingår). Om du vill prova viner från ”Les Icônes” eller ”Les Domaines” finns en prislista. Vi ville prova ikonen La Chapelle när vi ändå var där, så vi köpte ett Hermitage-paket om tre viner (fick prova en Crozes-Hermitage Les Jalets på köpet):

  • Hermitage Le Chevalier de Sterimberg 2007, lite blommor och frukt och ok syra.
  • Hermitage La Petite Chapelle 2007, mörka bär med bra syra och tanniner
  • Hermitage La Chapelle 2007, hallon och röda vinberg, svart te och aningens vanilj, bra längd

Vi slog till på en flaska La Chapelle 2009 (bra årgång i norra rhône om ni inte hade gissat det redan). Det finns nu en mini-vertikal i vinkylen, eftersom vi har en 2003 sen tidigare.


   

Sista kvällen i Tain L’Hermitage har vi bokat bord på Umia – en fransk-japansk restaurang bland vinodlingarna på Hermitage-kullens sluttning.  Vackert så att det förslår, gott och faktiskt ganska prisvärt (35 euro för en 3-rätters meny). Promenaden från hotellet tog en knapp halvtimme, alldeles lagom. Du bör dock kunna få ur dig samt förstå några ord franska, det är oklart om servitörerna inte kunde eller helt enkelt inte ville prata engelska.

ANNONS
Av Anna Nordberg - 26 juli 2012 17:11

   

Roadtrip sommaren 2012 i den goda matens och fina vinernas namn, tillika sista sommaren med caben. En utmärkt semestertripp med maken är härmed till ända. Delar gärna med mig av smultronställen och fantastiska upplevelser på vägen genom Köpenhamn och Tyskland via Genevesjön till Norra Rhone, Beaune och tillbaka. En berättelse lika mycket för mig själv som för andra. 


Här följer dag 1-8, dag 9-14 återges separat.


Dag 1 – Nyköping

Första stopp och övernattning i Nyköping för middag med vänner Björn och Åsa. Grillad kyckling, pestoyogourt, halloumi och annat gott. Söta Sigge tittar på från utmärkt viloplats.

 


Dag 2 – Köpenhamn

Stopp i Köpenhamn med övernattning på personliga Bertrams hotell Guldsmeden och 5-rätters meny på Den lille Fete. Båda kan rekommenderas.


Dag 3 – Tyskland, Celle

14 grader och regn under nedfärden till Tyskland. Stannar till för en spontan övernattning på ett ok hotell i Celle. Firar min födelsedag med enklare middag och ett glas torr Riesling. På vägen dit stannade vi till i Lübeck och lunchade loss på schnitzel med pfifferlinge och rösti (jag) eller sauerkraut (David). Komavarning men gott.


Dag 4 – Tyskland, Schloss Bensberg

      

Övernattning i juniorsvit på 5-stjärniga och storslagna Schloss Bensberg (Bergisch Gladbach/Köln). Afternoon tea och ansiktsbehandling (till och med David var imponerad) innan en av de riktiga höjdpunkterna på resan – middag på Vendôme. Tre stjärnor, fläckfri service och underbar meny:


Chartreuse – infusion, gåslever, sjögräs

Champagne


Krabba – vild persika, tallbarryoghurt

Riesling Rotliegendes 2007 Weingut Dr. Wehrheim, Pfalz


Ravioli – mascarpone, svart tryffel

Montlouis les Choisilles 2008 Francois Chidaine, Loire


Sjötunga – citronhollandaise, kronärtskocka

Chardonnay HDV 2007 Hyde Vineyard, Kalifornien


Rådjur x 3 – tallbarrskräm, gnocci

Pinot Noir Hundred Cases 2007 Weingut Fischer, Thermenregion


Sufflé – vanilj, jordgubbar

Herrenletten Riesling Spätlese 2006 Weingut Müller-Catoir, Pfalz


Dag 5 – Frankrike, Alsace

   Vi hann med en dags stopp i Alsace, ett favoritvinområde. Vi bodde på mycket prisvärde A la Vignette i Saint-Hippolyte. Rena, prydliga rum för 58 euro per natt är inte illa alls. Och hotellets restaurang är rustik men riktigt bra – fick en vällagad köttbit med pepparsås och frasiga pommes för 15 euro.  Byn i sig är kanske aningens sömnig, men ligger nära mer namnkunniga och restaurangtäta byar som Ribeauville, Bergheim och Riquewihr.


Efter utcheckning ville vi passa på att prova lite viner innan vi åkte vidare. Tyvärr var det söndag och inte alltför många producenter håller öppet då (bra att tänka på). Vi svängde förbi Cave de Ribeauville, där jag fick plocka fram skolfranskan. Testade några habila torra Riesling och ett par halvtorra Pinot Gris, och köpte med oss 2 st Riseling 2009 Lieu Dit Haguenau (8 euro) och 2 st Pinot Gris 2007 GD Cru Gloeckelberg (17 euro).  


  Åkte sen vidare till Riquewihr för en riktig favorit. Hugel et Fils. Trevligt och välkomnande (engelsktalande) och möjlighet att smaka flera årgångar, druvor och linjer. Vi provade oss igenom hela Jubilée-linjen i jämförande årgångar, flera Vendange Tardives och Selection Grandes Nobles. Från knivskarp syra till förförande honungsdoft. Självklart shoppade vi loss här – det blev 2 st Riesling Jubilée 2007 (32 euro), 3 st Pinot Gris Jubilée 2008 (26 euro) och en halvflaska av oemotståndliga Pinot Gris SGN 1999 (42 euro).


På tips från den trevliga tjejen på Hugel et Fils åt vi en mycket god lunch på Au Trotthus (9 rue des Juifs, Riquewihr). Jag åt saffransdoftande scampi och David valde lamm, med en god osttallrik som avrundning. Sen rullade vi mätta vidare mot Schweiz.


För mer tips om vinprovning i Alsace, se tidigare reseskildring här på bloggen.


Dag 6-8 – Schweiz, Lausanne (Vaud)

Tre förbokade nätter på hotell Mövenpick i Lausanne. Ett habilt hotell men inte mer, inget jag skulle rekommendera.


Inte heller vinerna levde upp till våra förväntningar – överlag tama och med en besk ton. De flesta producenterna är små, och provning på de flesta ställen innebär att du köper en deciliter av de viner du vill smaka på. Det slutade med att vi inte köpte med oss en enda flaska.


Ett besök till Gruyère var ett måste i min bok, när vi nu ändå var i krokarna. Och osten är precis så bra som den är, men mejeriet som är anpassat för att ta emot besökare väldigt turistigt och tydligt barnanpassat. Kanske för dig med barn i 6-8 årsåldern. Som gillar ost.

 


Det fanns dock höjdpunkter även på detta resestopp. Att cab:a ner och köra mellan Lausanne och Montreaux var rätt och slätt lyxigt vackert. På vägen åt vi åt lunch på The Deck, tillhörande Le Baron Tavernier, med god mat och utsikt över Genèvesjön (tack för tipset Emma!). Med facit i hand hade en övernattning på Le Baron Tavernier varit perfekt för att njuta av det bästa med Vaud: det hänförande landskapet!

     

Av Anna Nordberg - 1 augusti 2011 11:55

Tillbringade vecka 29 i underbara Makarska, längs med Kroatiens kust. Djupt tacksam mot min generösa värdinna Sandra och hennes underbara co-host Karin. Ni är kanon!

       

(Utsikt från Sandras balkong, Sandra och Kicki, Karin i hamnen) 



 Förutom soldyrkande, shopping, manikyr och massage så åts det en del. Och dracks en del vin. Jag positivt överraskad av de röda vinerna. Det finns många fruktiga och lättdruckna saker för balkong i solnedgång, men också en del fina matviner. Jag kan framförallt rekommendera Korlat – både Merlot och Cabernet Sauvignon. Fruktiga visst, men också med lite fyllighet, syra och matvänliga tanniner.


Jag utfärdar en lätt varning för Kroatiska vita viner. En översättningsguide: Torrt vitt vin = halvtorrt, ljummet vitt vin. Halvtorrt vitt vin = sött, ljummet vitt vin. Drick rosé istället. Eller rött!


Appropå att äta så kan restaurang ”Ivo” varmt rekommenderas (Ante Starcevica 41) för en middag. Beställ pepparsteken (med extra sås) och en flaska Korlat Cabernet Sauvignon så förstår du. Om det är skaldjur och fisk du är ute efter, gå till anspråkslösa "Kalelarga" (på gatan Kalelarga, precis vid krysset mot huvudgatan Ante Starcevica). Prisvärt och smakrikt! Boka gärna bord, speciellt helgkvällar. De har till och med ett eget vitt vin som är drickbart. Bara det är värt ett besök.




  När vi talar lunchmat - satsa på en omelett, en ostsallad (underbar fetaost!) eller en tomat och mozzarellasallad. Även för en icke-öldrickande som mig finns en törstsläckande räddning, och den stavas ”Radler”. Mindre besk än öl, mindre söt än cider. Kan det bli bättre när solen gassar? Frågan var retorisk.


Vi lagade mat hemma också. Till förrätt toast med rökt lax och en sås på créme fraiche och lagrad ost (kroatisk variant på västerbotten). Till huvudrätt kyckling med nudlar och sås på soja och ingefära. Se recept nedan. Förutom ett litet missöde med icke-redningsbart mjöl och fel sojasort så blev det riktigt gott.


Mitt uppe i flytt och renovering, och första jobbdagen efter semestern, känner jag en lätt längtan tillbaka till Makarska. Solbrännan börjar blekna, men Kroatien finns kvar tills nästa år!


         

(Mika och Sandra soldyrkar, Kicki skyddar sig, Karin och Anna är glada)




 


Kycklinglårfilé med nudlar och ingefärasås (4 pers)

150-200 g nudlar

1 litet vitkålshuvud

1 rödlök

100-150 g cashewnötter

5-600 g kycklinglårfilé (8 st)

pak soi

smör eller olja att steka i

salt

svartpeppar från kvarn

valfritt: torkade chiliflarn

Sojasås:

1 dl soja (kinesisk)

1 dl vatten

4-5 msk socker (ca 75 g)

1 msk maizena

2-3 msk färsk, riven ingefära


Gör så här:

1. Salta och peppra kycklinglårfiléerna, strö eventuellt över lite torkad chili. Fräs på hög värme i stekpanna för fin färg, ugnsbaka sen på 150 grader i ca 15 min.

2. Koka nudlarna. Strimla sedan vitkålen och rödlöken.

3. Fräs kål och lök i en stekpanna med lite smör/olja tillsammans med nötterna. Salta och peppra och blanda i de avrunna nudlarna.

4. Sås: Koka upp soja, vatten och socker i en kastrull. Blanda ut maizenan med lite vatten och tillsätt blandningen i kastrullen. Rör om och låt småputtra några minuter. Tillsätt ingefäran mot slutet - annars blir såsen besk.

5. Plocka fina blad av pak soisalladen och fördela på fyra tallrikar. Lägg nudelblandningen på och kycklinglårfiléer överst (2 per person). Ringla över rikligt med sås, servera genast.

Av Anna Nordberg - 14 juli 2009 15:14

Fyllde år i söndags och för att fira gick jag och sambon ut och åt en god middag i går. 31 år känns ju verkligen som något att fira.


Som en ursäkt för att uppsöka gulddrake- och stjärnbelönade Matbaren funkade det dock fint.


Menyn uppvisade flera lockande rätter. Vi beslutade oss för att välja ett schysst vin och beställa mat utifrån det. Nördigt, javisst. Vi plöjde igenom stora vinlistorna från både Matbaren och Grand Hôtel. Vi ville ha en pinot noir (bra som vin i gränslandet mellan nöt - fågel - fisk). Inte för ung. Gärna lite komplex. Efter 30 minuter och två diskreta förfrågningar från servisen bestämde vi oss. Självklart från Grand Hôtel-listan, för att spexa till det lite. En Domaine Tortochot Gevrey-Chambertin, 1er Cru Lavaux St Jaques. Från 2002. Ska nämligen vara en finfir årgång för Bourgogne i allmänhet, och för Gevrey-Chambertin i synnerhet. Inte det billigaste vinet, men med tanke på resten av artiklarna i Grand Hôtels vinbibel - definitivt inte det dyraste heller. Om man säger så.


Nu kunde vi ägna oss åt att beställa mat. David började med "Dumplings på gris från Rocksunda gård, med råa grönsaker, sötsur sirapssås och friterad svål" (205:-). Jag fastnade själv för "Kroketter på kyckling från Halland, med vitlöksstekt skogssvamp och persiljeskott" (195:-).


Den sötsura sirapssåsen gjorde att dumplingarna passade utmärkt till vinet. De ganska salta kroketterna och svampen gjorde även min rätt till en bra match. Det ska sägas att trots den behjälpliga dekanteringen så krävdes det lite tid innan vinet kom till sin fulla rätt. Det var en komplex  sak med syra och tanniner. Men halvvägs in i måltiden så kände vi att vi fått valuta för vår vinpeng. Så gott.


Nöjda med våra förstaval fortsatte vi middagen. David med "Biff Dahlgren på oxfilé, stekt potatis, ägg 63 grader och tryffelsky" (325:-). Jag med "Stekt bröst av unganka från Bretagne med bovetenudlar, ingefära, soja och sticklök" (295:-). Jag älskade verkligen den rätten! Kan delvis bero på min kärlek för ingefära, men det var en fin komposition. Funkade helt ok med vinet, pga av sältan från sojan och den feta ankan. Matchen skulle ha lyfts ytterligare en nivå med hjälp av en gnutta syra i rätten.


Sambon var mycket nöjd med sin andrarätt också. Och vid det här laget var vi dessutom ordentligt mätta. Portionerna är inte full size, men inga minivarianter heller. Två rätter visade sig vara alldeles lagom. Vi sippade i oss det sista av vår röda dyrgrip och bad om notan.


En riktigt bra restaurang som verkligen kan rekommenderas. Vi uppskattade speciellt Dumplings på gris samt Stekt bröst av unganka. Tillsammans med den utmärka pinot:en. 


Notan slutade på ca 2 500 kr. Men då utgjorde vinet nästan 1 500 kr av det. På det hela taget en prisvärd upplevelse. Faktiskt. 

Av Anna Nordberg - 15 mars 2009 17:53

Förra gången vi var på Lux, sambon och jag, blev vi besvikna på servisen. Det var uppenbarligen en helt ny servitris. Missade en rätt, vilket vi påpekade. Ledde till förseningar. Fick då inte det vita vinet utbytt trots att det blev varmt (ordnades upp av hovmästaren). Glömde att kolla om vi ville ha avec. Inte vad man väntar sig vid en middag för 4 500 kr.


Igår gav vi Lux en ny chans. Vi bor ju ändå granne. Ingen meny denna gång - istället à la carte. Mumsigt hembakat och varmt bröd. Aptitretare - potatiskrokett och lax på créme fraiche. Gott. Inte spektakulärt. Sambon valde hummer (nystekt Mainehummer, hummersmör, hummerkok och kupad doft) till förrätt. Själv valde jag halstrad och sotad pilgrimsmussla med dillkryddad slanggurka och spröda flingor av bl a havtorn och majsbröd. Det var gott. Pilgrimsmusslan var salt och god, passade okej till champagnen jag behöll från aperitifen. Lite dåligt tecken att vattnet inte fylls på utan att vi behöver säga till...


De spröda flingorna till min förrätt serveras i separat liten påse. För att hållas krispiga. Makes sense.


Till huvudrätt väljer vi grillkryddad oxfilé med krispig potatis, söt-syrat grönt och krasse. Servitören hjälper i vinvalet - mycket syra i skyn tydligen. Han föreslår därför en pinot noir, från USA för fruktighet. Förslaget är en 2007, och vi är lite sugna på en något mer mogen pinot. Får lägga till 300 kr, för en Melville Santa Rita Hills, '04 Carries. Det är faktiskt värt det snuskiga priset! Med den möra oxfilén och den sötsyrliga såsen så växer vinet till riktigt skapliga höjder. Snuddar marshimlen skulle jag vilja säga. Vi sitter länge och njuter. Men får återigen be om påfyllnad av vatten...


Krassen till oxfilén kommer för övrigt i liten plastpåse. Lite oklart varför.


En liten mellanrätt serveras. Hemgjord pinnglass. En filglass med fläder och chokladöverdrag. En isglass med lingon- och ingefärasmak, med chokladöverdrag. Låter gott. Smakar inte mycket. Äter bara halva.


Isglassarna serveras i små...ni gissar rätt...plastpåsar! 


Trots att jag är mätt måste jag ha efterrätt. Har fastnat för tunn pannkaka med chèvre, i apelsinsås. Gillar dock inte cognac, som är föreslagen dryck. Ber servitören om ett annat tips. Han går och rådfrågar. Jag och sambon får våra efterrätter. Sambons frasiga äppeldessert med luftig citrusmousse och kanelkaramelliserat äpple flamberas vid bordet. Oroväckande nära mitt hår. Servitören kommer tillbaka med en flaska dessertvin, häller upp till oss båda. Utan att fråga. Förklarar sedan vad det är - en BA. Min dessert är riktigt god, fräsch. Väldigt liten dock. Och vinet funkar verkligen inte till. Sötman tar över helt. Jag skickar faktiskt ut det.


Sammanfattningsvis en bra middag. Fantastisk huvudrätt. Fantastisk pinot till det. Servisen lever fortfarande inte riktigt upp till prisklassen. Tyvärr.   

Av Anna Nordberg - 27 februari 2009 17:00

En ”trevligt-att-bryta-jobbvardagen”-middag igår, för mig och sambon. Med Anton och Julia på Allmänna Galleriet. Risigt väder ute, varm vänskap inne.  Till förrätt Tigerräkor (jodå, Mangrovesnälla ) i olivolja med grön chili, vitlök, vårlök, kanel och ananas. Mumsigt och lagom hett med ett trevligt glas torr men blommigt druvig pinot gris till: Les Aubepines Pinot Gris 2007 (109 kr på systemet, nr 12200). Krävs lite sötma i vinet till hettan (chili, vitlök) och lilla sötman (kanel, ananas) i maten.


Sambon provade parmesangratinerade pilgrimsmusslor med mango, vårlök och chili. Lite sötma och hetta här också alltså. Sambon valde dock en halvtorr Riesling istället för Pinot Gris: Erdener Treppchen Riesling 2007 (195 kr på systemet, nr 96676, tillfällig).  Passade också som fisken i handsken. 


Huvudrätterna drar något åt karibiska hållet. Inte mitt favoritkök. Gillar visserligen kryddor av de flesta slag, men inte för söta tillbehör. Måste  dock öppna mina sinnen ibland. Chansar därför på Ingefära- och apelsinmarinerad oxfilé med myntasmaksatt grönärtspuré, dauphinepotatis och steak sauce. Låter spännande. Är dessvärre ganska tråkigt. Känner inte mycket av ingefäran eller myntan. Potatisbollarna är friterade men för mjäkiga. Steak sauce smakar…jag vet inte. Inget? Oxfilén är fint mediumstekt och mör. Okej, men ingen höjdarkomposition.


Sambon och Anton väljer rostad grissida med rödvinsbrässerad scharlottenlök, skysås och sötpotatis- och butternutpumpapuré. Vilket respektingivande ord! Grissidan är tydligen god, tillbehören lite väl söta.


Julia avviker med sitt val av en fiskmedley i citronbuljong. Är tydligen sjukt stark. Då hjälper det inte med en viss sötma i vinet. Julia får förlita sig på vattnet.


Vi andra delar på en flaska Pinotage. Onyx Pinotage 2005 (Groenekloof, Darling Cellars - finns vad jag vet inte på systemet). Hade kanske passat bättre om min oxfilé smakade lite mer ingefära och mynta, och mindre…mjukfriterad potatis och odefinierbar sås. 


Helt plötsligt påbörjas någon form av installationsföreställning i bardelen. Syns genom glasväggen mot restaurangen. Hör inget. Men ser personer i hjälmar, någon i MC-ställ. En person säger/sjunger något i mikrofon. Med nät för ansiktet. Sen klär någon av sig sitt MC-ställ. Känner mig plötsligt extremt icke-kulturell. Men bra samtalsämne. Symboliserar det instängdhet? Att vi alla gömmer oss bakom en mask (alternativt hjälm)? Att vi borde frigöra oss? Att det är kul att åka motorcykel?


Vi diskuterar över våra efterrätter.
 


Av Anna Nordberg - 7 januari 2009 18:00

Älskar mat lika mycket som vin, och med lika mycket amatörglädje. I min sambos behagliga sällskap betar jag mig igenom stockholms stjärnkrogar, så fort som en skattebelastad medelinkomst i vårt kalla land tillåter. Det blir max 2 per år.


Nej, har inte avnjutit dubble gulddrakevinnaren. Eller Oaxen för den delen. Ännu.


Men Edsbacka, Esperanto, Lux, Leijontornet, F12 och Franzén/Lindeberg har avklarats under 2006-2008. Avsmakningsmenyer såklart. Och vinpaket - det är halva upplevelsen.


Prisvärt? Inte egentligen (2-2500 kr per person kan aldrig kallas prisvärt) - men vid några sällsynta tillfällen känns det så. Nästan.


Gott? Mycket gott, ibland himmelskt - men ärligt talat en del mindre njutningsfulla grejer också. 


Sämst - och då menar jag i min Värld och inte mer sofistikerade krogrecensenters och gourméers - var Esperanto. Hade troligtvis med förväntningar att göra, som så mycket här i livet. Mycket haussad krog. Mycket saftiga priser. Servicen inte direkt dåligt men... Maten inte direkt dåligt men...Känslan efteråt: "Vi skulle ha lagt pengarna på nåt annat". I min Värld klarar vi oss utan saltbakade skaldjur med rimmade korngryn och smörprotein. Smakar rostat räkskal, varken mer eller mindre. I min Värld behöver man inte heller överpynta en fin langoustine med marulkslever och rismjöl. Till Esperantos försvar hann jag dock med en kort tur till himlen under kvällen. Långkokt kycklingskinn - jajemensann! Så mycket smak i sådan liten portion. Och tillsammans med en klunk av 2005 Barbera Iuli Monferrato bar det av till sjunde. Men för dryga 2000 kr hade det behövts fler sådana stunder.   


 Så bäst i min Värld? Efter inte alltför hård kamp med F12 så måste jag säga Franzén/Lindeberg. Hade också med förväntningar att göra. Men uppfyllda den här gången, trots om möjligt ännu djupare hål i plånboken. Känslan när vi gick därifrån: "Det här var värt varenda litet öre". Vi åt 20 rätter, vilket med mättnadskänslan i hand kanske var lite overkill. Tungt på dessertsidan. Men nästan alla rätter var mer eller mindre fantastiska. Alla utom rostad majsglass med chilli och vit morot. Där hade kreativiteten snurrat ett varv för mycket. Jag säger dock bara: fattig riddare med tryffelgrädde, parmesan och några droppar 100-årig vinäger. "Som sammet i munnen" är ett uttryck jag fnissat åt. Icke mer! Tippar att rätten går till restauranghistoren. Eller "Gurka" martini med äpplesorbet, wasabi, ostronpärlor och fransk kaviar...skedar av lycka. Hela middagen är som en enda lång underhållning med dimmor, speldosor, doftballonger. Jag såg precis på hemsidan att konceptet med 20-rätters är borttaget, vilket jag tror är bra. Om de också har introducerat ett rent vinpaket - så har du en perfekt restaurang. För de mycket speciella tillfällena, vill säga. Till och med brödet är ljuvligt.


 

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2014
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Bloggtoppen.se

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Annas vin- och matblogg med Blogkeen
Följ Annas vin- och matblogg med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se