Inlägg publicerade under kategorin Resor

Av Anna Nordberg - 22 februari 2009 16:23

Vare sig jag vill acceptera eller ej, så blev jag 30 år förra året. Det blev mina goda vänner Cissi och Åsa också. Istället för dyra presenter åt varandra så beslutade vi att åka iväg en helg, vi tre. Tillsammans.


Resan bokades före jul. Spapaket Lyx på Högbo Brukshotell i Gästrikland. Igår bar det av, vid lunchtid. Vi kom fram vid 14-tiden och checkade in. Rumet var standard. 90-talsinfluerat. Inget att skriva hem om, men helt acceptabelt. Ingick sen en efterlängtad eftermiddagsfika. Hembakt bröd och hembakade cocosbollar. Gott och en bra start.


Vid 16 var det dags för spa. 25 min ryggmassage och 25 min ansiktsbehandling. Mmmm. Lite vitamindrink och tjejsnack vid poolen på det. Stressen rinner av. Hälften i alla fall. Lite jobb smyger sig ju omärkt på.


Mycket trevlig personal på Högbo brukshotell. Glada och tjänstvilliga.


Tillfixning och tillfyllning (eller nåja, ett glas vin) på rummet. Så middag. Förrätt, huvudrätt, ostbuffé och dessertbuffé ingår i paketet. Jag och Cissi väljer som förrätt löjrom med finsk forellrom, brioche och gräddfilssorbet. Till det en Gewurztraminer som gifter sig fint med den salta löjromen och den söta briochen med granatäpple och syltad rödlök. Är dock inte helt förtjust i gräddfilssorbet - hade föredragit vanlig hederlig gräddfil. Jag är uppenbarligen en bakåtsträvare. Åsa väljer Solrotssoppa med citrongelé, poppadumflarn och tryffel. En Grüner Veltliner till. Hon är nöjd och glad.


Till huvudrätt fastnar jag och Åsa för Vildandsbröst med ravioli på rökt mozarella och ankconfit, en marsala och foie de gras-sky samt rostade cacaoböner. Bröstet är fint mediumstekt och pepparkantat - vilket går alldeles ljuvligt ihop med den sydafrikanska Shirazen som vi beställer in. En riktigt god och spännande rätt! Undrar om jag ska försöka efterapa receptet. På något sätt.


Cissi åt en ångad Kungsflundra med lagerbladspuré, ölbakad lök, ekoräkor och räkketchup. Hon var lite fundersam över kompositionen, men den visade sig vara mycket lyckad. En Riesling valde hon till. Vi diskuterade politik och karriär. Sofistikerade 30 something. Schysst. 


Ostbuffé följde på detta. Lämnade verkligen inget övrigt att önska - mycket bra komponerat. Däremot var efterrättsbuffén en liten besvikelse, eftersom den hade blivit rejält haussad av min massör. Med gemensamma krafter testade vi oss igenom hela bordet, vilket faktiskt var mer ansträngande än det låter. Säkert 20 olika desserter, plus choklad i olika former. Hittade själv en riktigt favorit - en lakritscheesecake. Underbar! Annars var vi inte jätteimponerade - lite slätstruket och sött. Om man gillar söta desserter är det säkert himlen.


Vi fortsatte med rött i baren. Cissi och jag hamnade i en het debatt om huruvida lejon eller björnar är det farligaste djuret. Sofistikerat, not so much.


Framåt 01.30-tiden drog vi oss tillbaka till vårt rum. Vi är ju trots allt 30 år. Sköna sängar, lite varmt. Sov helt ok. Åsa snarkade lite framåt morgonkvisten.


Efter en god frukostbuffé, där jag borde ha låtet bli ägg nr 2, och en uppfriskande promenad med underbara vänner i Högbos vinterlandskap - satte vi oss i familjen Torarps grymma BMW och styrde kosan mot Stockholm.  


Jag var ju tvungen att googla om farliga djur sen. Hittade The List Universe, som har listor över allt. Där rankas isbjörnar som åttonde dödligaste djuret och afrikanskt lejon som nummer fem. Fan. Jag är dock helt säker på att om isbjörnar levde på ett mer befolkat ställe, så skulle de spöa lejonet vilken dag som helst. Typ. Det är möjligt att jag har en liten gnutta svårt att acceptera ett nederlag. 


Appropå lejon så är det här klippet helt underbart: Christian the lion - reunion


   

 

   

Av Anna Nordberg - 8 februari 2009 15:41

Kom hem från en veckas skidåkning igår. I Flachau, Österrike. Tur med vädret hade vi. Sol flera av dagarna, nästan lite för varmt. På eftermiddagarna blev backarna rejält uppåkna och söliga. På morgnarna, i nypistad manchester, var det underbart.


Mest röda backar i Flachau, och grannen Wagrain. Uppskattas. 


Upplevde lyxen med en privat tolk. Sambon bokade, pratade och fixade. Hans tyska är bättre än vad han vill erkänna. Min är obefintlig. 


Your everyday hütte-mat i Österrike imponerar inte på mig. Wienerschnitzel, friterad kyckling, korv, ännu mer korv, pommes frites, mjölklumpar (okej, spätzle heter det väl)... Känns som om jeansen sitter betydligt tightare. Jag gillar dock gulaschsoppa! Och de kan sin gulaschsoppa, Österrikarna.


Okej, jag hyser en hemlig kärlek för pommes frites också. Men det finns en gräns för hur mycket man kan ta. Speciellt med mayonnaise.


Som tur är finns de även i Flachau. Restauranger med känsla för mer nyanserad mat. Kvällen innan avresa omfattades inte av halvpensionen och då passade vi på. Sambon och jag. Bokade bord på Hoagascht i centrala Flachau. Minst sagt rustikt, stort men ändå mysigt. Sambon inledde med sushi och öl. Trött på panerat som han var. Men inte på öl. Själv blev det vegetariska vårrullar, ett glas Grüner Veltliner till sällskap. Smaskig inledning. Vårrullarna lyftes till en högre nivå med en len och ändå syrlig gurksallad.


Beslutet om huvudrätt var svårt. Vi var båda rejält sugna på en fin, blodig nötköttbit. Efter alla genomstekta och sönderpanerade wienerschnitzlar. Samtidigt ville jag vara lite mer innovativ. Sambon kapitulerade. Oxfilé med bakad potatis. Själv testade jag husets hemlagade pasta med kycklingfilé, spenat och kantareller. Sambon fick således nöja sig med en flaska inte alltför kraftigt vin. Valet var lite av en chansning, en Peter Schandl Merlot 2006. Och se på tusan. Det var sagolikt med pastarätten. Mör, fin kycklingfilé, lagom mycket spenat som inte tog över. Och framförallt massor av kantareller som bidrog till en krämig, smakspäckad sås. I fin harmoni med vinets körsbär och lilla kryddighet. Eftersom jag valde en liten portion (en veckas möte med Österrikarnas portionstorlekar leder till insikt), var priset ynka 9,90 euro.


Sambons köttbit var mycket kompetent tillagad. Blodig och fin. Inte lika stort utropstecken som pastan dock. Och hade nog suttit bättre med en syrah/cab till. Det visste vi ju. Men han är snäll. Sambon. 


Jag var rackarns mätt efter vårrullar och pasta. Och massa vin. Men kände att jag bara måste testa om besöket kunde leda till en snudd på perfekt 3-rätters. Är ingen fan av alltför tunga och stora efterrätter. Hence ingen fan av Österrikiska dito (jag säger bara Apfelstrudel). Men fastnade för en spännande sak i menyn. Cocos- och mascarponemousse med ingefära- och apeslinsorbet. Åh, så gott! Söt och krämig mousse med riktigt syrlig och pikant sorbet. Dryckesfrågan kändes för svår, det blev vatten. Och efterrätten klarade sig så bra på egen hand.


Helt optippat en top-tio-måltid från min sida. Sambon var nöjd och glad, dock utan min smått lyriska sinnesstämning. Men med en slutnota på knappt 100 euros för hela kalaset så var vi överrens. En fyndkväll var det allt.


Lyckades bli full på vägen hem mot pensionatet. För många mysiga barer. Hickade fram hand i hand. I Österrikiska vinternatten. Mot hemresan. 

 


Bilder nedan: 1. Vinet till huvudrätten. 2. Efterrätten




Av Anna Nordberg - 15 januari 2009 19:24

Vinresan framför alla vinresor. Toscana. Italien. Tillika min första riktiga semester med min nuvarande sambo. 10 dagar roadtrip är ett eldprov för varje par... Misströsta dock icke - räddningen stavas GPS!


Vi bokade allting själva. En dragkamp mellan planerande mig och mer spontan sambo. Jag vann. Allt bokades in i förväg.


Ryanair till Milano (hämtning hyrbil) - körde bill Parma (övernattning i vandrarhem) - fortsatte via Cinque Terre till Castellina in Chianti för att slå basläger under 5 nätter. Vin stod såklart högst på agendan. 


Det var via den förträffliga in-italia-webbsidan som vi identifierade lilla Castellina in Chianti som en utmärkt plats för basläger i Toscana. Perfekt belägrat mellan Florens och Siena. Pittoreskt var ordet. På samma webbsida snokade jag reda på Il Palazzolo. Visade sig vara ett prisvärt, fräscht och mysigt boende. Fräscht ligger mig varmt om hjärtat. Det finns dock flera bra boendealternativ i trakten. 


Utflyker gjordes. Såklart till Florens och Uffizierna. Jag har en svaghet för konsthistoria. Tvingade sambon att köa för att titta på hon som står på ett snäckskal. Tur att jag hade förbokat biljetter, annars hade inte ens GPS kunnat rädda oss.


Sen gick vi runt på Piazza del Campo i Siena också. Långt innan Quantum of Solace hade premiär. Var jag ju tvungen att nämna.   


Men främst handlade det om vinutflykter. Vi befinner ju oss ändå i en vinälskares värld. Avnjöt (och ja, shoppade) honungsgula flaskor Vernaccia di San Gimignano i, var annars, San Gimignano. "Ett vitt vin som egentligen är rött", sa någon. Troligvis för att den har något av ett rödvins beska. Annorlunda, men gott är det, säger jag. 


Inhandlade mitt livs första flaska Brunello di Montalcino, dock inte i Montalcino utan i Montepulicano. När vi ändå var där så var vi ju tvugna att köpa en Vino Nobile di Montepulicano också. Tvugna. Vi skulle nog ha låtit Vino Nobilen lagras lite längre än 1 år. Den kändes lite ung. Vi är otåliga.


Massor av vingårdar i Chianti hann vi med. Vi bodde ju mitt i härligheten. Vill lyfta fram vingården Castellare di Castellina. Om ni någon gång är i närheten, köp en flaska Castellare di Castellina Chianti Classico Riserva. Den var rätt dyr, har ett minne av 250 kr. Vi lagrade vår 2001 i 2 år innan vi korkade upp den. Till en fin biff. Visste inte att det kunde vara så gott. Vilken smak. Vilket köttvin. Är rädd för att förväntningarna på vårt andra inköp från samma vingård nu har blivit för höga. Det ligger nämligen en supertoscanare kvar i vinkylen. I Sodo Di San Niccoló 2000. Jag återkommer med rapport. Kan vara himlen.   


Maten kan inte bortses från. Min andra passion. Visualisera. En utomhusservering på en enkel taverna bland mjuka kullar. En ljummen vindpust fläktar skönt i den varma Toscanakvällen. Ni delar en tallrik antipasto. Du njuter av en tallrik spagetti med olivolja, basilika och parmesan. Din sambo njuter av en mör köttbit. Till en flaska lokal Chianti Classico. Eller två. Det finns plats för en liten tiramisú. Grappa för sambon. Vandrar sakta "hemåt" i natten. Lulliga, mätta och kära. Allvarligt. Livet kan inte bli bättre.


Om du ska ge dig ut på en egen vinfärd i Chianti, hämta antingen en karta över vingårdar från närmsta turistbyrå i Chianti och kör på känn. Eller sno någon annans resrutt, t ex Vinnytts.


Vi avslutade vår Italienresa med en avstickare till Venedig. Trevligt med sol och bad. Men åh, Toscana i mitt hjärta...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2014
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Bloggtoppen.se

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards