Inlägg publicerade under kategorin Resor

Av Anna Nordberg - 28 juli 2012 16:47

  Roadtrip sommaren 2012 i den goda matens och fina vinernas namn, tillika sista sommaren med caben. En utmärkt semestertripp med maken är härmed till ända. Delar med mig av smultronställen och fantastiska upplevelser på vägen genom Köpenhamn och Tyskland via Alsace och Genevesjön till Norra Rhone och tillbaka via Beaune och Rheingau. Här följer sista delen, dag 12-14 (dag 1-11 återges i separata kapitel).  


Dag 12 – Frankrike, Bourgogne, Beaune

 

Vi känner att vi på vägen upp mot norr vill stanna i ett annat favoritvinområde och kollar upp hotell i Beaune. Till skillnad från Tain L’Hermitage är den här vinstaden dock väldigt pittoresk och populär bland turister. Det finns typ tre hotellrum lediga i hela stan med omnejd – vi bokar in oss på det enda alternativet som ligger centralt och inte ser ut som ett råttbo: Hotel de la Poste. Ibland måste man gräva djupt i resekassan. Klassiskt vackert och definitivt att rekommendera om du vill lyxa till det lite.


 

Mina huvudmål är två: köpa en Louis Jadot Clos Vougot 2009 och göra en provning hos L’Ange Gardiens cave i Beaune. Vi hittar den senare på 38 Boulevard Foch och får reda på att vi är välkomna på en mer uppstyrd provning kl 17.00 Under tiden strosar vi runt i den som sagt pittoreska staden, och på Maison Denis Perret (välsorterad vinhandel) hittar jag Clos vougot 2009. Vi köper två flaskor och slår till på två flaskor prisvärd Louis Jadot Morgon Chateau des Jacques 2009 också.


   

När vi anländer till Cave L’Ange Gardien kl 17.00 tar herr Pierre Jaboulet-Vercherre själv emot och undrar hur mycket tid vi har på oss. Vi och det amerikanska paret meddelar skrattande att vi har middagsbokningar kl 20.00, och när Pierre ser lite bekymrad ut tror vi att han visar prov på fransk humor. Det gör han inte. Vi har framför oss en 3-timmars blindprovning av 6 vita, 13 röda, 2 mousserade och en likör. Pierre och hans fru Nicole är inte bara vinmakare utan köper och säljer även andra Bourgogne-viner – provningen består av just dessa. Återger de som vi gav högst betyg:


  • Domaine Fougeray de Beauclair Marsannay Saint-Jaques 2010. Pinot Blanc är en ovanlig druva i Bourgogne, förvånande gott med doft av hav, rök och persika. Bra syra och längd. Rekommenderas till thai och japanskt, pilgrimsmusslor och musslor. Definitivt mest prisvärd av de vita vinerna – vi köpte två flaskor.  
  • Domaine Fleurot-Larose Chassagne-Montrachet 1er Cru 2008. Aprikos och lite vanilj, bra syra och lång eftersmak. Bra vitt vin, dock lite dyrt med 53 euro.
  • Domaine Jean Luc Joillot Pommard "Les Rugiens" 2008. Choklad, läder, bär, vildhallon, rejäla tanniner. Ett kraftpaket för 45 euro.  Rekommenderas till T-bone stek och mörk choklad.
  • Domaine Jean Luc Juillot Beaune Montagne Saint Desire 2008. Röda bär, skog och lite tobak, fina tanniner och bra syra, lång smak. Mycket elegant vin och prisvärt för 25 euro, vi köpte fyra flaskor.  Rekommenderas till delikat kött som t ex lammracks.
  • Domaine Matrot Blagny 1er Cru La Pièce-sous-le-Bois 2009. Bigaråer, jordgubbar, choklad, peppar och lite vanilj, lång eftersmak. 53 euro. Rekommenderas till duva och liknande.
  • Domaine François Perrot Chambolle-Musigny 2000. Moget vin med russintoner och plommon, läder, stall, lite järn. Fina tanniner och lång smak.  Vi köper två flaskor à 35 euro. Rekommenderas till vilt och starkare ostar.

Vi köpte också med oss två flaskor av L’ange Gardien Chorey-les-Beaune ”le Grand Saussy” 1999.


Jag är på det hela taget glad över att jag spottade ganska friskt redan från början, med tanke på den maratonprovning som bredde ut sig framför oss. Hur det amerikanska paret kunde stå på benen efteråt förblir ett outrett mysterium. En trevlig och spännande provning var det hur som helst – om du köper några flaskor är den dessutom gratis!  Då ingår avslutande crostinis med gåslever, serverat på silverbricka av Nicole för att avnjutas tillsammans med ett glas kir (Dom Vincent Rare Grande Brut Nr 1 och L’Ange Gardiens egna utmärkta créme de cassis).  Då är det inte läge att spotta!


Vi hann nätt och jämt till vår bokade middag på Hotel de la Poste’s restaurang Le Relais. En klassisk fransk finrestaurang där vi äter en tjusig och prisvärd (37 euro) 3-rätters och dricker en fin flaska vit bourgogne premier cru – påslagen är ju inte i närheten så stora som i kära hemlandet varför man kan få riktigt bra viner för runt 500-lappen. David något irriterad på kyparen som efter att ha pratat franska genom hela middagen avslöjade en perfekt engelska precis när vi skulle gå! Själv var jag nöjd med att mitt blygsamma språkande räckte middagen igenom…


Dag 13 – Tyskland, Rheingau, Rhüdesheim

   

Avfärd mot Rhüdesheim som ett sista sponstanstopp på vår gourmetfärd. Hittade boende på mycket charmiga Brühls Hotel Trapp. Vanligtvis ställer jag mig skeptisk till tyskarnas pyntande, men ska man pynta så ska man göra det med stil! Som på Brühls Hotel Trapp med 2353 ankor/änder över hela hotellet. Helt underbart! Du får dessutom en liten souveniranka tillsammans med notan när du äter i deras inte alls tokiga restaurang, med många – du gissar rätt – ankrätter på menyn. Jag avnjöt dock istället en stor skål god pasta med kantareller och David fick en perfekt stekt köttbit med pommes.  


 

Innan dess hade vi hunnit med en promenad och en öl i turisttäta och söta Rhüdesheim (pittoreska korsvirkesbyar är de bra på tyskarna), och ett besök hos Georg Breuer. När den stackars vinshops-damen hade lugnat ner sig efter ett virvelvindsbesök av två extremt högljudda och tämligen berusade indier (hade svårt att skilja på rött och vitt vin), fick jag och David en mycket trevlig provning av deras Villages, Terra Montosa och Grand crus. Spännande också att uppleva skillnaden mellan 2009 och 2010-årgångarna, där 2010 har en så knivskarp syra att jag faktiskt uppfattar den som alltför påträngande i vissa viner.  Men generellt sett har Georg Breuer härliga torra Rieslings, och ljuvliga ädelsöta Rieslings från Auslese till TBA. Vi köpte:


  • 2009 Terra Montosa. En blend av andrasorteringen från toppvingårdarna (Grand cru-vingårdarna). Utmärkt som frisk aperitif och till skaldjur, och prisvärd på 17 euro.
  • 2003, 2008 och 2009 Berg Rottland. Den grand cru vi gillade bäst – i tre årgångar. Citrus, mineral och vit persika, med bra längd. 2008 något mer sötma än 2009, 2003 självklart mer mogen med gulare toner. Bra till grillad fisk och skaldjur.  
  • 2009 Berg Schlossberg. Blommor, lite kryddor, syrlig kiwi, mineral. Georg Breuers prestigevin. Tveksamt prisvärt för 45 euro, men definitivt gott. En flaska fick räcka. Passar till kyckling, smakrik fisk och till och med kalv.
  • 2007 Rheingau Auslese. Det finns ”bättre”/mer koncentrerade söta viner i sortimentet, men vi letade efter ett elegant dessertvin som passar till jordgubbar eller mindre söt rabarberpaj. Då är det här alldeles utmärkt med citron, äppelkompott och lite honungsdoft. Mmm.

Dag 14 – Maratonkörning till Stockholm

Vi överväger att lägga in något till stopp på vägen hem till Stockholm, men beslutar oss för att bara köra – den egna sängen lockar! Med ett trängselstopp om 1h i Tyskland och viss väntan på färjan till Danmark tog det totalt 16 timmar. Inte så illa som det låter tack vare det ultimata bilkörarknepet: ljudböcker! Vi hann igenom ”100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann”, ”Två soldater” och halva ”Niceville” under vår lilla roadtripp.  ”100-åringen…” var nog vår favorit, underhållande feel good.  


Klockan 01.45 parkerade vi framför porten, och inte många minuter senare kröp vi ner i vår sköna, mjuka säng. Uppackning fick vänta till morgondagen.

Av Anna Nordberg - 27 juli 2012 00:19

  Roadtrip sommaren 2012 i den goda matens och fina vinernas namn, tillika sista sommaren med caben. En utmärkt semestertripp med maken är härmed till ända. Delar med mig av smultronställen och fantastiska upplevelser på vägen genom Köpenhamn och Tyskland via Alsace och Genevesjön till Norra Rhone och tillbaka via Beaune och Rheingau. Här följer dag 9-11 (dag 1-8 respektive 12-14 återges i separata kapitel).   


Dag 9 – Frankrike, Norra Rhône, Tain L’Hermitage

     

Norra Rhône har varit lite av ett drömresemål för mig – jag gillar de välbalanserade vinerna på syrah-druvan som görs i detta, i en vinnörds värld, mytomspunna område.  Det är dock ganska få turister i staden visar det sig, trots mitt i semestertider.  Tain L’Hermitage kan inte kallas vare sig vackert eller pittoreskt. Och det vimlar inte av fantastiska restauranger – de få som finns bör förbokas om du vill vara säker på att få en middagsplats i högsäsong.


Du kommer hit för vinet och bara vinet. Det produceras i områdena runt omkring staden, från Côte-Rotie och Condrieu i norr via St Joseph och Crozes-Hermitage till Cornas och Saint Péray i söder, och självklart från den kända kullen som tronar vid stadens utkant – Hermitage. För röda viner är det bara en enda druva som gäller – Syrah. För vita användas Viognier (främst i Condrieu, lite i Côte-Rôtie), Roussanne och Marsanne.


   Vi har förbokat 3 nätter på vad som visar sig vara ett bra 3-stjärnigt hotell mitt i stan – Le Pavillon de l’Ermitage. Till och med en liten pool där man kan svalka sig i 30-gradig värme. Receptionen är mycket hjälpsam, t ex med att boka restaurangbord.


Redan första eftermiddagen går vi på första vinprovningen. M. Chapoutier har en Cave bara 100 meter från hotellet. Mycket trevligt bemötande i en fin lokal, och därtill engelsktalande. Vi provade en hög viner ur Prestige-linjen, och blev påminda om att M. Chapoutier verkligen gör mycket goda, balanserade viner:

  • Saint-Joseph Les Graniliters 2010 (vit)  och Condrieu Invitare 2010 (vit), där vi båda definitivt gillar Invitaren bäst - fruktig men fint syrabalanserad viognier. Vi köper 2 flaskor.
  • Côte-Rôtie Becasses Rouge 2008 och 2009, där vi verkligen gillar 2009 med en elegant blandning av bigaråer, kakao och lite järn, bra syra och tanniner. Vi köper 2 flaskor.
  • Hermitage La Monier de la Sizeranne 2007 och 2009,
    där jag faktiskt gillar 2007 något bättre med plommon, kryddor, oliver och tobak.  Vi köper två flaskor.

Det var inte möjligt att prova Fac&Spera-linjen hur som helst, men med tanke på att Le Pavillon 2009 går lös på 440 euro så kan man kanske förstå att de inte korkar upp dessa dyrgripar för vem som helst (läs mig och David).


På kvällen äter vi middag på vårt hotell – helt ok mat men det vi fastnar för är vinflaskan vi beställer in: M. Chapoutier Crozes-Hermitage Les Meysonniers 2009. Helt underbart för i princip inga pengar - efterföljande dag springer vi tillbaka och köper det som finns kvar av detta fyndvin: 3 magnumflaskor för 25 euro styck!


Dag 10 – Frankrike, Norra Rhône, Cornas

  

Vår andra dag i Norra Rhône gör vi en dagsutflykt söderut från Tain L’Hermitage, till staden Ardeche i området Cornas. Vi har förbokat tid hos en liten producent – Domaine Dumien-Serette. Frun i huset tar emot i den lilla Caven – pratar tyvärr ingen engelska men hon är mycket uppmuntrande till min något staplande franska. Det blir en mycket trevlig provning av domänens enda vin: Cornas ”Patou” och vi köper 3 flaskor av årgången 2010, à 20 euro.  


   

Vi besöker sedan en större och välrenommerad producent i Cornas: Domaine Jean-Luc Colombo. Deras Cave är luftig och snygg och ligger också i Ardeche. Vi får ett trevligt och engelsktalande mottagande, utan förbokning. När vi har svårt att välja vilka av alla viner vi vill prova så får vi hjälp på traven, och det blir som följer:

  • Vin de Pays des Collines Rhodaniennes, Les Collines de Laure 2010. Enkelt och rödbärigt.
  • Côte du Rhône Les Forots 2009, något mer djup och balans än föregående
  • Cornas Terres Brulèes, 2008 och 2009. Vinet är en blend av domänens tre toppvingårdar (andrasortering). 2009 är riktigt bra - ung förvisso, men med rena toner av plommon, bigarråer och svartvinbär, lite tobak och järn som fördjupar. Vi köper 2 flaskor.
  • Cornas Les Ruchets 2009, från en av de tre toppvingårdarna. En mycket mogen arom av plommonsås, björnbärsmarmelad, söt tobak och vitpeppar. Finfin potential och vi slår till på en flaska.

Dag 11 – Frankrike, Norra Rhône, Hermitage

Sista heldagen i norra Rhône hade jag velat besöka E. Guigal i Côte-Rôtie, men jag ringde försent och de hade inte tid att ta emot den veckan vi var där.


 

Vi nöjer oss med ett besök till Paul Jaboulet Aînés Cave i centrala Tain L’Hermitage. Proffsigt ställe där man gratis får prova vilka viner man vill ur linjerna ” vins de Vignerons” samt ”Les Incontournables” (där bl a Sverige-kända Parelle 45 ingår). Om du vill prova viner från ”Les Icônes” eller ”Les Domaines” finns en prislista. Vi ville prova ikonen La Chapelle när vi ändå var där, så vi köpte ett Hermitage-paket om tre viner (fick prova en Crozes-Hermitage Les Jalets på köpet):

  • Hermitage Le Chevalier de Sterimberg 2007, lite blommor och frukt och ok syra.
  • Hermitage La Petite Chapelle 2007, mörka bär med bra syra och tanniner
  • Hermitage La Chapelle 2007, hallon och röda vinberg, svart te och aningens vanilj, bra längd

Vi slog till på en flaska La Chapelle 2009 (bra årgång i norra rhône om ni inte hade gissat det redan). Det finns nu en mini-vertikal i vinkylen, eftersom vi har en 2003 sen tidigare.


   

Sista kvällen i Tain L’Hermitage har vi bokat bord på Umia – en fransk-japansk restaurang bland vinodlingarna på Hermitage-kullens sluttning.  Vackert så att det förslår, gott och faktiskt ganska prisvärt (35 euro för en 3-rätters meny). Promenaden från hotellet tog en knapp halvtimme, alldeles lagom. Du bör dock kunna få ur dig samt förstå några ord franska, det är oklart om servitörerna inte kunde eller helt enkelt inte ville prata engelska.

Av Anna Nordberg - 26 juli 2012 17:11

   

Roadtrip sommaren 2012 i den goda matens och fina vinernas namn, tillika sista sommaren med caben. En utmärkt semestertripp med maken är härmed till ända. Delar gärna med mig av smultronställen och fantastiska upplevelser på vägen genom Köpenhamn och Tyskland via Genevesjön till Norra Rhone, Beaune och tillbaka. En berättelse lika mycket för mig själv som för andra. 


Här följer dag 1-8, dag 9-14 återges separat.


Dag 1 – Nyköping

Första stopp och övernattning i Nyköping för middag med vänner Björn och Åsa. Grillad kyckling, pestoyogourt, halloumi och annat gott. Söta Sigge tittar på från utmärkt viloplats.

 


Dag 2 – Köpenhamn

Stopp i Köpenhamn med övernattning på personliga Bertrams hotell Guldsmeden och 5-rätters meny på Den lille Fete. Båda kan rekommenderas.


Dag 3 – Tyskland, Celle

14 grader och regn under nedfärden till Tyskland. Stannar till för en spontan övernattning på ett ok hotell i Celle. Firar min födelsedag med enklare middag och ett glas torr Riesling. På vägen dit stannade vi till i Lübeck och lunchade loss på schnitzel med pfifferlinge och rösti (jag) eller sauerkraut (David). Komavarning men gott.


Dag 4 – Tyskland, Schloss Bensberg

      

Övernattning i juniorsvit på 5-stjärniga och storslagna Schloss Bensberg (Bergisch Gladbach/Köln). Afternoon tea och ansiktsbehandling (till och med David var imponerad) innan en av de riktiga höjdpunkterna på resan – middag på Vendôme. Tre stjärnor, fläckfri service och underbar meny:


Chartreuse – infusion, gåslever, sjögräs

Champagne


Krabba – vild persika, tallbarryoghurt

Riesling Rotliegendes 2007 Weingut Dr. Wehrheim, Pfalz


Ravioli – mascarpone, svart tryffel

Montlouis les Choisilles 2008 Francois Chidaine, Loire


Sjötunga – citronhollandaise, kronärtskocka

Chardonnay HDV 2007 Hyde Vineyard, Kalifornien


Rådjur x 3 – tallbarrskräm, gnocci

Pinot Noir Hundred Cases 2007 Weingut Fischer, Thermenregion


Sufflé – vanilj, jordgubbar

Herrenletten Riesling Spätlese 2006 Weingut Müller-Catoir, Pfalz


Dag 5 – Frankrike, Alsace

   Vi hann med en dags stopp i Alsace, ett favoritvinområde. Vi bodde på mycket prisvärde A la Vignette i Saint-Hippolyte. Rena, prydliga rum för 58 euro per natt är inte illa alls. Och hotellets restaurang är rustik men riktigt bra – fick en vällagad köttbit med pepparsås och frasiga pommes för 15 euro.  Byn i sig är kanske aningens sömnig, men ligger nära mer namnkunniga och restaurangtäta byar som Ribeauville, Bergheim och Riquewihr.


Efter utcheckning ville vi passa på att prova lite viner innan vi åkte vidare. Tyvärr var det söndag och inte alltför många producenter håller öppet då (bra att tänka på). Vi svängde förbi Cave de Ribeauville, där jag fick plocka fram skolfranskan. Testade några habila torra Riesling och ett par halvtorra Pinot Gris, och köpte med oss 2 st Riseling 2009 Lieu Dit Haguenau (8 euro) och 2 st Pinot Gris 2007 GD Cru Gloeckelberg (17 euro).  


  Åkte sen vidare till Riquewihr för en riktig favorit. Hugel et Fils. Trevligt och välkomnande (engelsktalande) och möjlighet att smaka flera årgångar, druvor och linjer. Vi provade oss igenom hela Jubilée-linjen i jämförande årgångar, flera Vendange Tardives och Selection Grandes Nobles. Från knivskarp syra till förförande honungsdoft. Självklart shoppade vi loss här – det blev 2 st Riesling Jubilée 2007 (32 euro), 3 st Pinot Gris Jubilée 2008 (26 euro) och en halvflaska av oemotståndliga Pinot Gris SGN 1999 (42 euro).


På tips från den trevliga tjejen på Hugel et Fils åt vi en mycket god lunch på Au Trotthus (9 rue des Juifs, Riquewihr). Jag åt saffransdoftande scampi och David valde lamm, med en god osttallrik som avrundning. Sen rullade vi mätta vidare mot Schweiz.


För mer tips om vinprovning i Alsace, se tidigare reseskildring här på bloggen.


Dag 6-8 – Schweiz, Lausanne (Vaud)

Tre förbokade nätter på hotell Mövenpick i Lausanne. Ett habilt hotell men inte mer, inget jag skulle rekommendera.


Inte heller vinerna levde upp till våra förväntningar – överlag tama och med en besk ton. De flesta producenterna är små, och provning på de flesta ställen innebär att du köper en deciliter av de viner du vill smaka på. Det slutade med att vi inte köpte med oss en enda flaska.


Ett besök till Gruyère var ett måste i min bok, när vi nu ändå var i krokarna. Och osten är precis så bra som den är, men mejeriet som är anpassat för att ta emot besökare väldigt turistigt och tydligt barnanpassat. Kanske för dig med barn i 6-8 årsåldern. Som gillar ost.

 


Det fanns dock höjdpunkter även på detta resestopp. Att cab:a ner och köra mellan Lausanne och Montreaux var rätt och slätt lyxigt vackert. På vägen åt vi åt lunch på The Deck, tillhörande Le Baron Tavernier, med god mat och utsikt över Genèvesjön (tack för tipset Emma!). Med facit i hand hade en övernattning på Le Baron Tavernier varit perfekt för att njuta av det bästa med Vaud: det hänförande landskapet!

     

Av Anna Nordberg - 1 augusti 2011 11:55

Tillbringade vecka 29 i underbara Makarska, längs med Kroatiens kust. Djupt tacksam mot min generösa värdinna Sandra och hennes underbara co-host Karin. Ni är kanon!

       

(Utsikt från Sandras balkong, Sandra och Kicki, Karin i hamnen) 



 Förutom soldyrkande, shopping, manikyr och massage så åts det en del. Och dracks en del vin. Jag positivt överraskad av de röda vinerna. Det finns många fruktiga och lättdruckna saker för balkong i solnedgång, men också en del fina matviner. Jag kan framförallt rekommendera Korlat – både Merlot och Cabernet Sauvignon. Fruktiga visst, men också med lite fyllighet, syra och matvänliga tanniner.


Jag utfärdar en lätt varning för Kroatiska vita viner. En översättningsguide: Torrt vitt vin = halvtorrt, ljummet vitt vin. Halvtorrt vitt vin = sött, ljummet vitt vin. Drick rosé istället. Eller rött!


Appropå att äta så kan restaurang ”Ivo” varmt rekommenderas (Ante Starcevica 41) för en middag. Beställ pepparsteken (med extra sås) och en flaska Korlat Cabernet Sauvignon så förstår du. Om det är skaldjur och fisk du är ute efter, gå till anspråkslösa "Kalelarga" (på gatan Kalelarga, precis vid krysset mot huvudgatan Ante Starcevica). Prisvärt och smakrikt! Boka gärna bord, speciellt helgkvällar. De har till och med ett eget vitt vin som är drickbart. Bara det är värt ett besök.




  När vi talar lunchmat - satsa på en omelett, en ostsallad (underbar fetaost!) eller en tomat och mozzarellasallad. Även för en icke-öldrickande som mig finns en törstsläckande räddning, och den stavas ”Radler”. Mindre besk än öl, mindre söt än cider. Kan det bli bättre när solen gassar? Frågan var retorisk.


Vi lagade mat hemma också. Till förrätt toast med rökt lax och en sås på créme fraiche och lagrad ost (kroatisk variant på västerbotten). Till huvudrätt kyckling med nudlar och sås på soja och ingefära. Se recept nedan. Förutom ett litet missöde med icke-redningsbart mjöl och fel sojasort så blev det riktigt gott.


Mitt uppe i flytt och renovering, och första jobbdagen efter semestern, känner jag en lätt längtan tillbaka till Makarska. Solbrännan börjar blekna, men Kroatien finns kvar tills nästa år!


         

(Mika och Sandra soldyrkar, Kicki skyddar sig, Karin och Anna är glada)




 


Kycklinglårfilé med nudlar och ingefärasås (4 pers)

150-200 g nudlar

1 litet vitkålshuvud

1 rödlök

100-150 g cashewnötter

5-600 g kycklinglårfilé (8 st)

pak soi

smör eller olja att steka i

salt

svartpeppar från kvarn

valfritt: torkade chiliflarn

Sojasås:

1 dl soja (kinesisk)

1 dl vatten

4-5 msk socker (ca 75 g)

1 msk maizena

2-3 msk färsk, riven ingefära


Gör så här:

1. Salta och peppra kycklinglårfiléerna, strö eventuellt över lite torkad chili. Fräs på hög värme i stekpanna för fin färg, ugnsbaka sen på 150 grader i ca 15 min.

2. Koka nudlarna. Strimla sedan vitkålen och rödlöken.

3. Fräs kål och lök i en stekpanna med lite smör/olja tillsammans med nötterna. Salta och peppra och blanda i de avrunna nudlarna.

4. Sås: Koka upp soja, vatten och socker i en kastrull. Blanda ut maizenan med lite vatten och tillsätt blandningen i kastrullen. Rör om och låt småputtra några minuter. Tillsätt ingefäran mot slutet - annars blir såsen besk.

5. Plocka fina blad av pak soisalladen och fördela på fyra tallrikar. Lägg nudelblandningen på och kycklinglårfiléer överst (2 per person). Ringla över rikligt med sås, servera genast.

Av Anna Nordberg - 19 mars 2011 19:11

Jag har inte bloggat på ett tag nu, och jag väljer att skylla på att det varit fokus på bröllopsresa. Nu är vi dock tillbaka min man och jag, så inga undanflykter kan accepteras längre.


Jag återupptar mitt bloggande genom att skriva lite om just bröllopsresan. Om du någonsin ska till Nya Zeeland så kan du få ett och annat tips här, med fokus på mat och vin. Såklart.


Vi gjorde en mellanlandning i Sydney på vägen dit, och hann med både shopping och en klättringstur på Sydney Harbour Bridge. Väl på Nya Zeeland valde vi att bila oss norrut från Christchurch. Bil och boende var bokat innan, men inte så mycket annat hade hårdplanerats. En kompromiss mellan mitt planeringsbehov och min makes förkärlek till att så att säga ta dagen som den kommer.  


Ett tips om du har 3-3,5 vecka är att välja antingen syd- eller nordön. Du hinner inte med båda om du inte vill jäkta fram med en natt per övernattningsställe.  Det finns så mycket att se… Ett alternativ är naturligtvis att bara fokusera på vin och då skulle jag rekommendera att flyga till Dunedin på sydön för vinbesök i Central Ontago (t ex kallare pinot noir med mer krydda och mindre frukt), sen flyga upp till Christchurch för att bila längs med östkusten via Waipara (Pegasus Bay) till Marlborough och Nelson, ta färjan till Wellington och köra via Martinborough till Hawkes Bay för att avsluta vinresan i vinområdena runt största staden Auckland.


Om din idealresa består av att ligga på en strand i tre veckor så kan du välja både närmare och mer solsäkra resmål än fina Nya Zeeland. Vi hade tur med vädret under vår resa (bara ca 3 regndagar), men vädret på Nya Zeeland under dec-feb är som svensk sommar. Och det vet vi ju alla hur det är. Kan vara helt fantastiskt med sol och 28 grader men också regn och 16 grader. Sydön är något kyligare än nordön, och västkusten något mer regnutsatt än ostkusten.

Här följer en kort beskrivning av våra stopp på resan. Av någon anledning tenderar det att bli viss slagsida mot vin och mat för oss, min man och mig. Eller speciellt för mig kanske, om ni frågar min man. De bästa upplevelserna har jag fetmarkerat.


CHRISTCHURCH

Första stoppet. Som tur är tre veckor innan jordbävningen där över hundra människor omkom. Vi kommer så här i efterhand mest ihåg katedralen som numera är raserad. En hel del mysiga restauranger finns längs med floden och Oxford Tce (mellan Hereford St och Gloucester St), men annars skulle jag rekommendera att istället tillbringa någon natt i Akaroa - där vi passade på att simma med rasande fina Hector-delfiner. Akaroa ligger ca 1,5 timme öster om Christchurch och är en mysig by vid havet, med fantastiska omgivningar.


Efter två nätter i Christchurch bilade vi norrut genom Waipara, ett vinområde i uppåtgående vågar jag påstå. Vi hann med en trevlig och serviceinriktad vinprovning på Mud House innan vi tog körde in på Pegasus Bay Winery (http://www.pegasusbay.com/) för lite vinprovning i vinshopen och en långlunch. Vid högsäsong är det ofta fullt så boka innan.


Lunchen på Pegasus Bay var en av de bästa matupplevelserna på resan!  Till förrätt åt vi lättrökt fiskcarpaccio med blodapelsin, tryfflade dvärgpersikor (!) och pumpafröolja.  Vid servering doldes rätten under en glaskupa med rök - som lyftes och avslöjade en rätt precis så löjligt vacker som det låter. Självklart egenproducerat vin till – en BEL CANTO dry Riesling till mig och ett halvt glas VIRTUOSO Chardonnay till mannen (han körde stackarn, men å andra sidan har Nya Zeeland ofattbara 0,8 promille som gräns för rattonykterhet…inget jag skulle rekommendera att testa).  Carpaccion var så mjäll och god och lätt!

  

Och så huvudrätten, där vi valde ”Pegasus Bay Duck for Two”. En hel muscovadobräserad- och knaperstekt anka med sötmustig sky på körsbärskirsch och en fräsch ruccolasallad med ricotta, granatäpple och balsamico. Dessutom en mycket god potatis dauphinoise (potatisbakelse), som nästan var överflödig.  Vi åt så vi storknade av det möra köttet och krispiga skinnet. Extra bonus för att vi kunde vertikalprova Pegasus Bays pinot noir till maten – ett havlt glas 2002 och ett halvt glas 2006. Vi köpte med oss en flaska av 2002:an – den var mogen och fin, och det kan vara trevligt att ha någon flaska i vinkylen som man faktiskt kan dricka typ…nu.


Till och med efterrätten var perfekt på Pegasus Bay. Jag kan vara rätt kräsen där annars, och åt egentligen bara två minnesvärda efterrätter under resan. Det här var alltså den ena. En Milles Feuille med vahlronakräm och jordgubbar. Fint krispig med ljuvligt fluffig choklad och fräscha, sötsyrliga gubbar. Till det ett glas Noble Harvest från huset (vill notera att min man stod över – han är en ansvarsfull chaufför). Min enda sorg var att jag inte orkade äta upp allt.


MARLBOROUGH


Övernattningsstopp nummer två var tre nätter på Marlborough Vintners Hotel utanför Blenheim. Mitt i vindistriktet med producenter som Cloudy Bay och Montana runt hörnet. Boendet var fantastiskt, en toppmodern svit i form av ett radhus där en flaska mousserat väntade med gratulationer till bröllopet. Kom för guds skull ihåg att för-informera era boenden om att ni är på bröllopsresa!


I Marlborough hade vi bokat en vintur med Marlborough Elite Tours. Fay var fantastisk och bilen lyxig (BWM 7-serien), men med tanke på hur lättillgängliga nästan alla producenter i området är så kan du lika gärna cykla eller bila omkring själv. Vi fick dock en winemakers tour på Te Whare Ra – mycket charmig mindre vingård som sköts av äkta paret Anna och Jason (http://www.te-whare-ra.co.nz/). 


De vinprovningar vi gillade bäst i Marlborough var Cloudy Bay (bland annat gillar jag deras lätt fatlagrade men mycket friska Chardonnay och deras Te koko Sauvignon Blanc) och Allan Scott (deras Late Harvest Sauvignon Blanc är ett underbart dessertvin). Det finns också fint fruktiga Pinot Noirs, mycket bra fläderdoftande Sauvignon Blancs (som jag gillar men min man kan ha lite svårt för) och om man gillar fruktiga Rieslings så lär man inte bli besviken. Om man är intresserad av terroir och ekologiskt så kan jag rekommendera ett besök på Terravin – som bl a har en fin pinot noir: Hillside Reserve.


Till min mans glädje lyckades vi klämma in en ölprovning också – Moa Brewing Company har ölprovningsbar på Jackson’s road (http://www.moabeer.co.nz/).  Jag litar på min mans ord när han säger att Moa Noir var mycket imponerande. Vi släpade inte helt genomtänkt hem en låda av just Moa Noir till min lillebror som tack för kattvakten. Från Nya Zeeland till Sverige. Drick med andakt kära Johan.  


Middag på Herzog Winery & Restaurant kan varmt rekommenderas i Marlborough. Du välkomnas med ett glas rosé på verandan och mumsar på amuse bouche i den lätta kvällsbrisen medan solen går ner över vingården. Livet blir inte så mycket bättre än så.

  

Väl inne i restaurangen körde vi trerättersvarianten i fullt gourmet-utförande. Jag valde oxsvansravioli till förrätt, ankbröst med ricottagnocci till huvudrätt och osttallrik till efterrätt. Egenproducerade viner till såklart, där Tempranillon inte riktigt klarade oxsvansens fantastiska mustighet, men pinot noiren till ankbröstet var utmärkt. De kan ju sina pinot noirer nya zeeländarna. David tog kallrökt vaktelbröst med ärtpuré till förrätt, och han tyckte att vinet (Arneis 2010) passade fint till även om jag var mer lyrisk över min förrätt. Till huvudrätt valde han snapper med fänkål och apelsinsmör, vilket fick tummen upp tillsammans med ett glas Viognier. Läs mer om Herzog på http://www.herzog.co.nz/dining/. Här kan du också bo lyxigt under din vistelse i Marlborough.


Många vingårdar i Marlborough har bra luncher, t ex Twelve Trees restaurant (vid Allan Scott Winery) där jag åt en finfin krämig pasta med kyckling, svamp och parmesanost.  De är annars förtjusta i seafood chowders som lunch i Marlborough, men jag vill understryka att det inte är skaldjursgrytor av den typ vi svenskar är vana vid – det är mer stuvning än gryta. Du som har ätit corn chowder i USA vet vad jag pratar om.  


Boka bord för lunch vid högsäsong (på populära restauranger) så slipper du oroa dig för allehanda hungerframkallade incidenter. Det är också utmärkt, förenat med risk för halvalkoholism, om någon annan alltid kör så att du kan ta ett glas vin eller två till varje lunch…


WELLINGTON (och MARTINBOROUGH)


Färja över sundet till Köpenhamn… eller ja, Wellington. Huvudstaden måste ju besökas, och med vårt tre-dygnsbesök lyckades vi pricka in den sk Seven-helgen. För er som är totalt okunniga (som oss) är det helgen när ”hela” världen spelar 7-mannarugby i Wellington. Det var galna maskeradoutfits i hela stan och mycket festande. Vi följde självklart finalen på lämplig sportsbar – maten var kass men Nya Zeeland vann mot storebror England. Jag noterade att Rugby är en smärtsam sport, att mina tävlingsnerver kickar igång även för sporter jag knappt förstår, och att spelarna onekligen har snygga ben.


En ”sagan om ringen”-tour, shopping och besök på nationalmuseum hann vi med i Wellington. Men framförallt hann vi med en middag på Logan Brown. Enligt diverse tidningar Nya Zeelands bästa restaurang, och en bröllopspresent från vänner Mika, Kicki, Maria, Juha och Carro. Två saker gjorde djupt intryck på mig. För det första förrätten och tillika signaturrätten (som inte finns på menyn) musselravioli med beurre blanc. Rätten var syrlig och sammetslen, med lite krispighet från citronstrimlor, och vinet till passade alldeles utmärkt: 2009 Rippon Sauvignon Blanc från Lake Wanaka. 


För det andra vinet till min chokladdessert. Desserten i sig var inte alls illa, men det var det röda dessertvinet som jag föll pladask för: Clearview Estate Sea Red. Det är svårt att hitta bra röda dessertvin så jag blev överlycklig (och jag menar faktiskt överlycklig) när jag ser att det produceras av just Clearview, som ligger i Hawkes Bay. Tillika nästa stopp på vår resa! Läs mer på http://www.loganbrown.co.nz/.


På vägen till Hawkeys Bay beslutade vi att stanna till i Martinborough och besöka två vingårdar. På Murdoch James bokade vi ”From grape to wine” och fick en rundvandring bland vinrankor och vintunnor. Vi köpte deras premiumvin Fraser Pinot Noir. Pinot Noir från Martinborough är mer kryddiga och mindre fruktiga än syskonen från Marlborough.


Martinborough’s Ata Rangi bjöd på en mycket charmig vinprovning, där jag framförallt fastnade för  Petri Chardonnay. Fin syra och diskret nöt/ek-ton.


HAWKES BAY


I Art Deco-staden Napier bodde vi på anrika County Hotel i två nätter. Där blev vi som fin bröllopsresebonus uppgraderade till kungssvit. I Hawkes Bay la vi fokus på vin. Vi besökte självklart Clearview Estate för att inhandla det fantastiska dessertvin som jag provade på Logan Brown – Sea Red. Andra producenter jag kan rekommendera är omskrivna Te Mata och Syra-fokuserade Bridga Pa.  Lunch äts med fördel på vackra Mission Estate Winery (http://www.missionestate.co.nz/restaurant/) ute på deras veranda med utsikt över hela Napier. Boka bord! Är du hungrig så prova deras exklusiva men väl tilltagna fish and chips.


Ett annat måste om du gillar vin och befinner dig i Napier är ett besök på vinmuseet (mitt emot County Hotel) och deras doftrum! Jätteroligt att gå runt och botansiera bland doftprover - häpna över vilka konstiga dofter som finns och vilket dåligt (eller bra) luktsinne du har. Du kan också delta i en virtuell vinprovning med fem producenter från regionen.


ROTORUA (OCH HOBBITON)


Från Napier åkte vi västerut mot det turistpopulära, seismiskt aktiva och svaleldoftande Rotorua. På vägen stannade vi till vid mäktiga Huka Falls. Inget högt fall, men med en imponerande, turkosblå vattenmassa.


Rotorua är turistigt men om man vill få en dos av seismiskt aktivitet eller Mauri-kultur så finns mycket att välja mellan. Waimangu, ca 4 mil utanför Rotorua, är den största seismiska parken – du kan välja mellan tre längder på promenaden genom rykande dammar, bubblande vattendrag och turkosfyllda kratrar.  För lite avslappning eller värme en kylig dag - besök Polynesian Spa med flera heta utomhusbassänger med utsikt över Lake Rotorua (och tillhörande lätt pikanta doft).


Om du väljer Rotorua som ett av dina stopp, missa inte ett kvällsbesök på Rainbow Springs, där du kan komma riktigt nära nationalmaskoten och tyvärr utrotningshotade Kiwi-fågeln. Urcharmig. Ta gärna den guidade turen i dagsljus också, för att se hur små kiwi-ungar föds upp – biljetten till den lilla parken gäller i 24 timmar.


Restaurangtips bjuder jag på såklart. Ett enkelt lunchställe med förvånansvärt goda sallader och välkryddad kyckling är Abracadabra Café (1263 Amohia st). Jag och David gillade också okomplicerade ”stonegrill”-restaurangen Tripple 1 five, där vi stekte vårt eget kött över en het sten och åt den andra minnesvärda efterrätten på resan: en syndigt oemotståndlig nöt- och kolapaj. Slutligen är lite kitschiga kvartersitalienaren Zanelli’s (1243 Amohia St) ett alternativ om längtan efter pasta blir för svår – jag åt en Fettucine med kyckling, scampi och bacon som var riktigt mumsig.


Efter två nätter i Rotorua påbörjade vi den längsta etappen på vår resa. Drygt 40 mil norrut till lilla kuststaden Paihia på nordligaste östkusten. På vägen följde vi upp ett tips och stannade till vid Matamata och en förbokad guidade tur i Hobbiton – från Sagan om Ringen-filmerna. När vi var där den 12/2 var byn nämligen precis återuppbyggd inför filmning av The Hobbit (med bl a Mikael Persbrandt) – och det var verkligen en upplevelse som överträffade våra förväntningar. Utan att överdriva så kändes det som att kliva in i början av första filmen i trilogin. Allt var grönt och sagoskimrande. Om ägarna till marken får fortsätta behålla byn i det skicket och hålla guidade turer så kan jag absolut rekommendera ett besök. Läs mer på http://www.hobbitontours.com/.


PAIHIA


Vi bodde fem nätter i Paihia, på Watersprings Lodge med fräsch köksdel och fin liten pool (men tyvärr utan AC). Här slappnade vi verkligen av. Förutom att sola vid poolen finns det mycket att göra, om man så vill. Vi åkte båt över till underbart mysiga Russell där vi njöt av vin och mat och solnedgång precis vid strandkanten (Kamakura är en bra restaurang – boka bord om du vill sitta nere vid stranden, annars är det inget problem att få ett bra bord om du kommer före 19.00) Vi åkte på en dygnskryssning med Ipipiri Overnight Cruise, vilket var helt ok men satsa hellre på en dagstur med båt – delfinskådning, fiske, ”hole in the rock”.  Vi hoppade fallskärm  med Skydivezone (http://www.skydivezoneboi.co.nz/) – galet coolt och fantastisk utsikt över den gnistrande bukten på vägen upp.

  


Och framförallt åt vi en helt underbar avsmakningsmeny på Puretastes (http://www.paihiabeach.co.nz/paihia-bay-of-islands-restaurant). Och det bästa är att bra mat och vin är prisvärt på Nya Zeeland – extra så med stark krona. 7-rätters avsmakningsmeny med tillhörande nya zeeländska viner för 750 kr/person! En favorit var halstrad tonfisk med gurksorbet, wakame sjögräs, inlagd daikon, laxkaviar och sojareduktion. Till det en passande Curio Gewürztraminer 2008 från Marlborough.

  


AUCKLAND

Vi avslutade vår vistelse med två nätter i Auckland. Vi cashade in makens American Express-poäng och bodde på elegant designade och 5-stjärniga Westin Hotel, nära hamnen. Auckland har ca 1,3 miljoner invånare och är en riktigt trevlig storstad. Vatten och båtar överallt, bra shopping (bl a Veronica Maine och Marcs) och fantastiska restauranger i hamnen.


Två restauranger som du måste besöka om du är i Auckland:

Euro (http://www.eurobar.co.nz/Cuisine.aspx). Missa inte Euro classic Peking duck till förrätt! Om du är hungrig rekommenderar min man Euro classic rotisseri chicken till huvudrätt (jag smakade och det var verkligen en mör och smakrik kyckling med fantastiskt potatismos med fetaost till). Om du kommer hyfsat tidigt (före 19.00) så går det att få ett bord inomhus för två utan att boka eftersom restaurangen är stor. Boka om du vill sitta ute eller komma senare.


Soul Bar (http://www.soulbar.co.nz/). Här åt jag en hummer- och räkravioli i beurre blanc till förrätt som var sååå god med ett glas sauvignon blanc från Marlborough. Boka så att du får ett bord ute med utsikt över hamnen.

  

Av Anna Nordberg - 31 juli 2010 17:49

Sommarens resa blev en bilturné. Måste ju utyttja den opraktiska cabriolet vi har införskaffat.


Österlen – spätta med smör och pepparrot

David hämtade upp mig efter tjejpartyhelg i Båstad, och så fortsatte vi till Simrishamn. Vi hade tur med vädret under de tre dagar vi bodde på Österlen – kunde sola och bada två av dagarna. Annars spelade vi lite golf, besökte Ystad och framförallt så åt vi god mat.


Vårt hotel, Maritim bjöd på den bästa upplevelsen. I deras välrenomérade restaurang åt jag en perfekt spätta med en sjö av nötigt smör, massor av färskriven pepparrot och fin nypotatis. Med en fin vit Mersault från 2003 så blev det en snudd på perfekt middagsupplevelse. Sambon beställde en torsk med tryffelpotatis, som var helt okej men lite tråkig. Om ni åker dit – beställ spättan!


Vi hann också med att besöka Röken, där vi kapitulerade för biff och béarnaise. Provade ett lokalt buteljerat rödvin till, lite tunt men inte helt tokigt. Tänk när det faktiskt finns lokalt producerat vin av acceptabel kvalitet också…


Båstad och Göteborg – hummersoppa, kummel och räkor

Efter Simrishamn åkte vi västerut, stannade i Båstad och fikade med vänner Jonas och Sara som i sin tur hälsade på goda vänner. Vi vuxna mumsade bullar medan Norah åt frukt, och smoothie. Nyttig unge.


Vi rullade spontant vidare mot Göteborg. Vi hade inte riktigt räknat med att det skulle vara Gothia Cup dock. Sambon fick jobba lite med hotellsök, och som tur var hade Elite Plaza ett mindre dubbelrum kvar. Och jag lyckades boka ett bord på Sjömagasinet också! Visserligen först vid kl 21.00, men för att se det från den positiva sidan så hinner man ju ta sig en liten fördrink först. Till och med två.


Vi valde båda en klassisk hummersoppa till förrätt. Den serverades med inte så klassiska supertunna raviolis på gravad hälleflundra, anklever och shiitake. Raviolin tillförde en extra dimension till en annars mycket mäktig rätt. Portionen skulle faktiskt kunna vara aningens mindre. Man bjuds till och med påfyllning, en fin gest men omöjlig att ta vara på.


Sen kunde jag inte motstå pinfärska räkor med Rhode Island, chiliaioli, cocktailsås, Västerbottenost och Boxholms kumminost. Efter den mäktiga soppan var jag glad att ha valt en lättare huvudrätt, även om räkorna nog var tänkta som någon slags för- eller mellanrätt. Det var bra räkor, kort och gott. Sambon valde dillbakad kummel med hummersås, halstrad pilgrimsmussla, friterade råräkor, glaserad tomat samt en potatiskrokett. Ytterligare en mäktig rätt, god men väl tilltagen.


I val av dryck kände vi oss manade att botanisera bland chablisvinerna – restaurangens specialitet. Vi föll för en lite kraftigare med några år på nacken – En Montmains Fôret 2000 Domaine Raveneau. Satte oss back nästan 1 500 kr, men det var ett finfint vin.


Efterrätt var det inte tal om. För mätta. Avnjöt istället en avec och ett glas Riesling Trimbach Reserve.


Fjällbacka – räkor, varmrökt lax och Biff Rydberg

Efter hotellfrukost på Elite Plaza så åkte vi vidare mot Fjällbacka. Min fd kollega och chef Anders och hans fru Annette var vänliga nog att låta oss husera i deras mysiga båthus, i centrala Fjällbacka. De var dessutom fantastiska värdar.


När vi anlände bjöd Anders på aptitretare i form av räkor och aioli nere vid båthuset, och då tittade faktiskt solen fram efter en mulen förmiddag. Sen avnjöt vi varmrökt lax och bulgursallad med hjortronfraiche – signerat Annette – uppe i värdparets hus. Fick till och med ett glas Petit Chablis till denna schyssta lunch.


Under eftermiddagen fick vi en trevlig båttur i Fjällbacka skärgård, och hälsade på Anders föräldrar Gunnar och Britta på Kiddön utanför Hamburgsund. De bor vidunderligt vackert där ute. Anders och två av sönerna, Erik och Henrik, dristade sig till och med till ett bad. Imponerande. Trots att solen sken var tempraturen inte på badnivå för min del.


Efter en stunds vila och promenad i Fjällbacka centrum så var det dags att äta igen. Min favoritsysselsättning, om ni hade missat det. Annette bjöd på klassikern Biff Rydberg – en angenämn överraskning. Jag och sambon tog om både en och två gånger. Och drack Morgon till. Ett bra sommarvin som funkar till det mesta. Till efterrätt bjöds vi mörk chokladmousse med blåbär, utan tillsatt socker av hälsomedvetna och friskvårdsutbildade Annette, och mycket gott. Erik, Henrik och Pontus fick en mer sockerhaltig marängsviss.


Under den trevliga kvällen upptäckte vi att 4-åringar har svårt för ironi, att Råtatoille är en rolig film med en läskig hund samt att man skulle ha köpt sig ett båthus i Fjällbacka för många år sedan. Efter en generös omgång ost och kex tackade vi för oss och gick ner för att avnjuta en god natts sömn vid vattnet.


Väcktes av Friskis&Svettis utomhuspass som satte igång ca 09.30 på ön precis utanför båthuset. Slöläste lite som sig bör, innan vi gick upp för att avnjuta en frukost med vårt värdpar. Efter demonstration av transformersbilen för Pontus och Henrik så rullade vi ut från Fjällbacka, mer än nöjda med, och tacksamma för, besöket.


Åmål och Eskilstuna – rökt sik, räkor, grillat lamm och kantareller

På vägen till Eskilstuna stannade vi till i Åmål för att äta lunch. Det var 13 grader och regnigt och vi orkade inte leta så länge. Gick in på en restaurang med det udda namnet Kontoret och fick till vår förvåningen en riktigt bra lunchupplevelse. Lokal rökt sik med kaprispotatissallad - en höjdare. Ligger på Kungsgatan 5 om ni är i krokarna. Av Åmål.


Efter shoppingstopp utanför Karlstad kom vi fram till Eskilstuna där vi stannade två nätter hos sambons föräldrar Madde och Lars på Österby gård. Där avnjöt vi räkor och aioli första kvällen, det tröttnar jag aldrig på. Andra kvällen grillades det, och sambons bror och flickvän kom över. Fläskfilé och lamm. Till det testade vi bl a en Rioja och en argentinsk Malbec. Gott och enkelt. Det regnade hela tiden, men en liten shoppingtur och lek med alla katter och hundar hanns med. Och Madde skickade med oss flera påsar frysta kantareller hem! Har redan hunnit göra en kantarellrisotto, biff med kantarellsås och fläskfilé med kantareller och cognac.

Av Anna Nordberg - 19 oktober 2009 21:00

Sambon och jag testar ett koncept med att ansvara för en helg var per halvår. Planera något roligt. Inte nödvändigtvis dyrt. Kanske kan tyckas pretentiöst, men är inte så dumt för att tvinga fram lite kreativitetsromantik och kvalitetstid i en vardag som snurrar snabbt.


Helgen för två veckor sedan var sambons. Jag fick en månad innan helgen en outlook-bokning från 07.00 på lördag till 18.00 på söndagen. På fredag kvällen precis innan fick jag en väderleksrapport i handen och uppmaning om att packa en väska. På lördag morgon kl 07.00 stod en taxi och väntade utanför lägenheten. Det bar av till Arlanda. Avgången visade sig vara Berlin! Har lyckats missa den tyska huvudstaden alltför länge, så jag blev riktigt glad.


Besöket visade sig sammanfalla med Tysklands nationaldag. Datumet för tysklands återförening var tydligen inte ett datum som hade etsat sig fast i våra hjärnor. Det är dessutom 20 år sedan muren föll, så pådraget var stort i Berlin. Alla affärer var stängda och det var allmän paradyra.


Ingen shopping således, men det var nog lika bra. Hann med en hel del seightseeing på lördagen. Pariser Platz, Brandenburger Tor, parlamentsbyggnaden, rester av muren. Och en promenad på Unter den Linden. På söndagen hann vi med Checkpoint Charlie innan vi åkte hem också.


Så till den kulinariska delen av resan. Det började dåligt. Riktigt dåligt. Vi var galet hungriga när vi hade checkat in på hotellet på lördagen. Tog i princip första bästa café-haket på Unter den Linden. Café Lebensart. På Unter den Linden 69A – kom ihåg att undvika det om du råkar ha en Berlinresa inbokad. Vi väntade över 20 minuter på att få beställa. Borde ha börjat ana oråd redan där. Beställde den mat som fanns på café-menyn: schnitzel med pommes. Till det ett glas öl och ett glas vatten utan kolsyra. Väntade ungefär 30 minuter. Då kom maten. Utan dryck och utan bestick. Väntade ytterligare 10 minuter på att få bestick. När drycken kom 10 minuter senare var det såklart bubbelvatten. Och fel öl. Mitt vatten utan bubblor kom först när jag tryckt i mig min sista pommes. Schnitzeln hade jag svårt att få ned. Utan att överdriva blev det totalsnålt med dricks. Serveringspersonalen verkade helt tagna på sängen av mängden nationaldagsfirare och turister. Det kan ursäkta en aning dipp i service, men den aningen passerades med råge.


På eftermiddagen tog vi en afternoon tea med Schwartwaldtårta på vårt 4-stjärniga hotell Westin. Dyrt – jodå. Men riktigt gott också. Det godaste Darjeeling tea jag någonsin druckit, vågar jag påstå. För 8 euro… Men för det fick man ett litet kakfat också J Det kulinariska betyget på resan repade sig hur som helst något.


Sen fortsatte det i rätt riktning. På kvällen hade sambon bokat bord på Weinbar Rutz. Meny på engelska finns att ladda ner på den tyska hemsidan. En stjärna i guiden, en av Berlins bästa vinlistor. Perfekt för oss!


Vi valde 5-rätters avsmakningsmeny med vinpaket.


Amuse Bouche: Tre variatoner på potatis. En tryffel- och persiljepotatiskaka. En matjesill på potatissallad. En parmesan- och potatissoppa. Ingen dålig start alls. Soppan speciellt, var en alltför liten kopp av ljuvlig sammet. Ett glas champagne till, som sig bör.


Rätt nr 1: Tre variationer på tonfisk och wasabi. Första variationen var en lövtunn carpaccio med tryffel och ett krämigt och milt ”wasabi-ägg”. Andra variationen var en himmelsk tonfisktartar med tomat, ruccola, krispiga brödkrutonger, ett tunt, milt wasabilager och en parmesancrustad. Tredje variationen var tonfisk med en glass på svarta oliver. Om det hade varit lite mer wasabisting i framförallt sista variationen, så hade detta varit en perfekt förrätt. En 10-poängare. Nu nöjde jag mig att ge högpoängaren 8 (7 från sambon). På en skala där 3 är godkänt så är det ändå extremt bra…


Dryck till rätt nr 1:  En lätt men fruktig 2007 Weingart Bopparder Hamm Ohlenberg Spätlese Trocken. Lite vattenmelon och gult äpple. Riktigt gott och fräscht vin. Bra till tonfisken och skulle sitta fint som aperitif också. 7 i betyg från mig, 6 från sambon.


Rätt nr 2: pinjenötsrisotto med john dory-fisk, melon och inlagd citron, i hummersås. Underbart krämig risotto och aromatisk sås med liten saffranston - bra balans av citronsyra och melonsötma. Synd bara att fisken var en aning torr, det drar ned betyget något. Till 6 poäng, från både mig och sambon. Det är ju trots allt ett riktigt gott betyg, på en riktigt god rätt. 


Dryck till rätt nr 2: Kryddig, fruktsöt men ändå torr Wein Fun Atiker, Slate Riesling. Smak av galiamelon och lite ingefära. Jag gillar det här, och det passar bra med maten. 6 poäng (5 från sambon).


Rätt nr 3: bräserad grissida och kungskrabba med kålrabi, svartpuddingragu och kantareller. Mycket god och krispig grissida men alldeles för lite av den, liksom av de mumsiga kantarellerna. Däremot plenty av svartpuddingen, som tar över lite väl mycket i min smak. Kungskrabban – kött från klon – är god. Det är en litet obalanserad rätt, men riktigt bra råvaror – och betyget blir 4 poäng. Vi är överens, jag och sambon.


Dryck till rätt nr 3: en 2008 Volkarcher Ratsherr Silvaner Spätlese trocken, från Max Müller I, Franken. Välbalanserat vin, med bra syra som möter fetman från grisen. Betyget landar på 5. 

Rätt nr 4: Duva med anklever, fikon, potatispuré och granatäpple. Ett tungt smakpaket, med bra balans av fett, sötma och syra. Duva är en smaksak – det är ett lite väl kompakt kött för att vara bland mina favoriter. Men rätten är en fin komposition. Sambon och jag är överrens om 6 poäng i betyg.


Dryck till rätt nr 4: Philipp Kuhn Saint Laurent 2008. Saint Laurent är en ”kusin” till pinot noir. Lite krydda, syrliga lingon, mörk, lite bitter choklad. Helt okej vin, smakerna är i linje med matens smaker så det är definitivt inte en dålig match. Men vinet blir lite karaktärslöst i mötet med den smakrika maten, och spelar definitivt andrafiolen. Vilket ju är helt okej, men fokus blir på mat och inte på vin. En svag 4 från mig, 3 från David (dvs godkänt).


Rätt nr 5: mörk chokladsufflé med chiliton, grillad annanas, saffran/mascarpone-glass samt aloe vera-skum med äppelkompott. Ordentligt ambitiös efterrätt, där jag kan förstå intentionen med ett svalkande aloe vera-skum. Men lika gärna kunde ha varit utan det. Chokladen har ett läckert sting från chilin och saffransglassen är en len och bra match. Jag ger 6 i poäng, medan sambon ger 5.


Dryck till rätt nr 5: Über Mut; tyskt portvin. Fruktigt och sött med tydlig ton av dadlar. Helt okej portvin, men jag har smakat bättre. Både portvin och Moscatel. Jag ger en svag 4, sambon ger 5.


Vi är mätta och belåtna och rundar av restaurangbesöket med ett glas Riesling. Sen promenerar vi hand i hand till hotellet i den lite kyliga, men klara Berlinnatten. Köper med oss en flaska champagne till hotellrummet.


Väl där går han ner på knä. David. Ber om min hand, med den perfekta ringen. Efter en fjärdedels hjärtattack säger jag ja. Såklart. Den 3 oktober fick det bästa av slut.

Av Anna Nordberg - 20 augusti 2009 23:32

Vi tar sovmorgon. Äter en lång hotellfrukost. Packar bilen och vinkar farväl till Märchenhotel och Bernkastel-Kues. Åker sakta längs med vinodlingsströdda smaragdkullar och en sakta slingrande Mosel. GPS’en inställd på Frankfurt. Där vi intar en sista lunch med tyska kantareller, innan flyget tar oss hem till Stockholm.

Och ni slipper fler skrämmande långa inlägg om vinresan 2009.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2014
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Bloggtoppen.se

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards