Sambon och jag testar ett koncept med att ansvara för en helg var per halvår. Planera något roligt. Inte nödvändigtvis dyrt. Kanske kan tyckas pretentiöst, men är inte så dumt för att tvinga fram lite kreativitetsromantik och kvalitetstid i en vardag som snurrar snabbt.

Helgen för två veckor sedan var sambons. Jag fick en månad innan helgen en outlook-bokning från 07.00 på lördag till 18.00 på söndagen. På fredag kvällen precis innan fick jag en väderleksrapport i handen och uppmaning om att packa en väska. På lördag morgon kl 07.00 stod en taxi och väntade utanför lägenheten. Det bar av till Arlanda. Avgången visade sig vara Berlin! Har lyckats missa den tyska huvudstaden alltför länge, så jag blev riktigt glad.

Besöket visade sig sammanfalla med Tysklands nationaldag. Datumet för tysklands återförening var tydligen inte ett datum som hade etsat sig fast i våra hjärnor. Det är dessutom 20 år sedan muren föll, så pådraget var stort i Berlin. Alla affärer var stängda och det var allmän paradyra.

Ingen shopping således, men det var nog lika bra. Hann med en hel del seightseeing på lördagen. Pariser Platz, Brandenburger Tor, parlamentsbyggnaden, rester av muren. Och en promenad på Unter den Linden. På söndagen hann vi med Checkpoint Charlie innan vi åkte hem också.

Så till den kulinariska delen av resan. Det började dåligt. Riktigt dåligt. Vi var galet hungriga när vi hade checkat in på hotellet på lördagen. Tog i princip första bästa café-haket på Unter den Linden. Café Lebensart. På Unter den Linden 69A – kom ihåg att undvika det om du råkar ha en Berlinresa inbokad. Vi väntade över 20 minuter på att få beställa. Borde ha börjat ana oråd redan där. Beställde den mat som fanns på café-menyn: schnitzel med pommes. Till det ett glas öl och ett glas vatten utan kolsyra. Väntade ungefär 30 minuter. Då kom maten. Utan dryck och utan bestick. Väntade ytterligare 10 minuter på att få bestick. När drycken kom 10 minuter senare var det såklart bubbelvatten. Och fel öl. Mitt vatten utan bubblor kom först när jag tryckt i mig min sista pommes. Schnitzeln hade jag svårt att få ned. Utan att överdriva blev det totalsnålt med dricks. Serveringspersonalen verkade helt tagna på sängen av mängden nationaldagsfirare och turister. Det kan ursäkta en aning dipp i service, men den aningen passerades med råge.

På eftermiddagen tog vi en afternoon tea med Schwartwaldtårta på vårt 4-stjärniga hotell Westin. Dyrt – jodå. Men riktigt gott också. Det godaste Darjeeling tea jag någonsin druckit, vågar jag påstå. För 8 euro… Men för det fick man ett litet kakfat också J Det kulinariska betyget på resan repade sig hur som helst något.

Sen fortsatte det i rätt riktning. På kvällen hade sambon bokat bord på Weinbar Rutz. Meny på engelska finns att ladda ner på den tyska hemsidan. En stjärna i guiden, en av Berlins bästa vinlistor. Perfekt för oss!

Vi valde 5-rätters avsmakningsmeny med vinpaket.

Amuse Bouche: Tre variatoner på potatis. En tryffel- och persiljepotatiskaka. En matjesill på potatissallad. En parmesan- och potatissoppa. Ingen dålig start alls. Soppan speciellt, var en alltför liten kopp av ljuvlig sammet. Ett glas champagne till, som sig bör.

Rätt nr 1: Tre variationer på tonfisk och wasabi. Första variationen var en lövtunn carpaccio med tryffel och ett krämigt och milt ”wasabi-ägg”. Andra variationen var en himmelsk tonfisktartar med tomat, ruccola, krispiga brödkrutonger, ett tunt, milt wasabilager och en parmesancrustad. Tredje variationen var tonfisk med en glass på svarta oliver. Om det hade varit lite mer wasabisting i framförallt sista variationen, så hade detta varit en perfekt förrätt. En 10-poängare. Nu nöjde jag mig att ge högpoängaren 8 (7 från sambon). På en skala där 3 är godkänt så är det ändå extremt bra…

Dryck till rätt nr 1:  En lätt men fruktig 2007 Weingart Bopparder Hamm Ohlenberg Spätlese Trocken. Lite vattenmelon och gult äpple. Riktigt gott och fräscht vin. Bra till tonfisken och skulle sitta fint som aperitif också. 7 i betyg från mig, 6 från sambon.

Rätt nr 2: pinjenötsrisotto med john dory-fisk, melon och inlagd citron, i hummersås. Underbart krämig risotto och aromatisk sås med liten saffranston - bra balans av citronsyra och melonsötma. Synd bara att fisken var en aning torr, det drar ned betyget något. Till 6 poäng, från både mig och sambon. Det är ju trots allt ett riktigt gott betyg, på en riktigt god rätt. 

Dryck till rätt nr 2: Kryddig, fruktsöt men ändå torr Wein Fun Atiker, Slate Riesling. Smak av galiamelon och lite ingefära. Jag gillar det här, och det passar bra med maten. 6 poäng (5 från sambon).

Rätt nr 3: bräserad grissida och kungskrabba med kålrabi, svartpuddingragu och kantareller. Mycket god och krispig grissida men alldeles för lite av den, liksom av de mumsiga kantarellerna. Däremot plenty av svartpuddingen, som tar över lite väl mycket i min smak. Kungskrabban – kött från klon – är god. Det är en litet obalanserad rätt, men riktigt bra råvaror – och betyget blir 4 poäng. Vi är överens, jag och sambon.

Dryck till rätt nr 3: en 2008 Volkarcher Ratsherr Silvaner Spätlese trocken, från Max Müller I, Franken. Välbalanserat vin, med bra syra som möter fetman från grisen. Betyget landar på 5. 

Rätt nr 4: Duva med anklever, fikon, potatispuré och granatäpple. Ett tungt smakpaket, med bra balans av fett, sötma och syra. Duva är en smaksak – det är ett lite väl kompakt kött för att vara bland mina favoriter. Men rätten är en fin komposition. Sambon och jag är överrens om 6 poäng i betyg.

Dryck till rätt nr 4: Philipp Kuhn Saint Laurent 2008. Saint Laurent är en ”kusin” till pinot noir. Lite krydda, syrliga lingon, mörk, lite bitter choklad. Helt okej vin, smakerna är i linje med matens smaker så det är definitivt inte en dålig match. Men vinet blir lite karaktärslöst i mötet med den smakrika maten, och spelar definitivt andrafiolen. Vilket ju är helt okej, men fokus blir på mat och inte på vin. En svag 4 från mig, 3 från David (dvs godkänt).

Rätt nr 5: mörk chokladsufflé med chiliton, grillad annanas, saffran/mascarpone-glass samt aloe vera-skum med äppelkompott. Ordentligt ambitiös efterrätt, där jag kan förstå intentionen med ett svalkande aloe vera-skum. Men lika gärna kunde ha varit utan det. Chokladen har ett läckert sting från chilin och saffransglassen är en len och bra match. Jag ger 6 i poäng, medan sambon ger 5.

Dryck till rätt nr 5: Über Mut; tyskt portvin. Fruktigt och sött med tydlig ton av dadlar. Helt okej portvin, men jag har smakat bättre. Både portvin och Moscatel. Jag ger en svag 4, sambon ger 5.

Vi är mätta och belåtna och rundar av restaurangbesöket med ett glas Riesling. Sen promenerar vi hand i hand till hotellet i den lite kyliga, men klara Berlinnatten. Köper med oss en flaska champagne till hotellrummet.

Väl där går han ner på knä. David. Ber om min hand, med den perfekta ringen. Efter en fjärdedels hjärtattack säger jag ja. Såklart. Den 3 oktober fick det bästa av slut.