Jag hade upprättat ett fascistinspirerat schema för Alsacedagarna. Planerat in i minsta detalj. Vi följde det i ungefär en halv dag. Sen tog vi det en gnutta mer avslappnat. Men det var bra att ha läst på ordentligt om Alsace innan. Skrivit ner bra producenter, byar och restauranger. Några förutbestämda mål under färden. Det finns så ofantligt många wineshops och producenter att poppa in till längs med ”Route du vin”, att det blir svår att se skogen för alla vinträden annars. Jag kan rekommendera Per Warfvinges sajt om Alsace samt boken ”Mina viner i Alsace” av Kurt-Inge Eklund. Boken finns förövrigt på display hos flera av producenterna han skriver om. Sen finns också klassiska ”Wines of Alsace” av vingurun Tom Stevenson. Erkänner dock att jag inte har läst den.

Kort kan sägas att det är producentens provningsrum inne i någon av byarna som man besöker. Ofta har producenterna delar av vingårdar på olika platser i Alsace, så det är sällan att man åker in till själva vingården på ett besök. Till skillnad från i t ex Toscana eller Mendoza som vi har besökt tidigare.

Nåväl. Till själva reseskildringen.

Vi landade i Karlsruhe ca 09.00 Hyrbilen hämtades ca 10.00 Första stoppet var inplanerat till kl 11.00 i Andlau – norra delen av ”Route du vin”.  Vi låg ca 20 min efter schemat när vi kom dit. I Andlau besökte vi Marc Kreydenweiss. Utan förbokning blev provningen ganska kort. Damen på ”kansliet” var ensam och hade ganska mycket att göra. Vi fick dock välja två viner ur listan att prova. Och engelska var inget problem. Vi valde dels Clos Rebberg Riesling 2006 (21 Euro), dels Clos du Val d´Eléon 2006 (15 Euro) – en blend på Riesling och Pinot Gris. Båda torra viner. Rieslingen har bra balans och vi korkar upp den inköpta flaskan redan senare under resan. Clos du Val d’Eléon har en fin fyllighet från pinot gris, och en bra friskhet och balans från Rieslingen.

Vi åker vidare söderut. Till Bergheim. Där har vi bokat bord för lunch på Wistub du Sommelier. Ett tips från boken ”Mina viner i Alsace”. Ett bra tips ska det visa sig. Vi väljer dagens två-rättersmeny. Sallad med kallrökt lax och vinägrett till förrätt. Till huvudrätt två variationer av anka (filé och lår) med stekt potatis, sauerkraut (vi är ju nära tyskland) och pepparrot. För att hjälpa oss välja vin får vi provsmaka olika viner inför varje rätt. Mycket uppskattat serviceinslag! Till förrätt väljer vi en torr pinot gris över en lite väl frisk silvaner. Till huvudrätt blev det mer spännande. Valde mellan Mittnacht Hunawihr Riesling 2007 och Stoeffler Riesling Grand Cru Schoenenbourg 2001. Jag fastnar för den senare. Komplex, nötig doft med inslag av petroleum och gula äpplen. Smakar av nöt, petroleum och melon. Rund men med bra syra. En typisk mogen Riesling. David väljer istället 2007:an. Med friskhet och syra, en underton av nöt. Grape och tydlig beska. Båda passar fint med rätten, gifter sig med olika delar. Rejäl mat. Fint lagat. Gott och typiskt Alsace. Efter maten är jag på mycket lyckligt humör och slår till på en efterrätt för att avrunda. Får in den godaste chokladtårta (douceur de chocolat) jag någonsin har ätit. Två lager av mörkare choklad. Inte för sött. Luftigt och lätt. Jag måste ta till uttrycket himmelskt.

Efter två timmars måltid har vinproducenterna i Bergheim öppnat igen (att de flesta Alsace-producenter har lunchstängt mellan 12 och 14 är en nyttig bit information). Jag inser att dagsschemat redan har spruckit. Vi skippar Gustave Lorentz och satsar på Marcel Deiss istället. Inte heller här har vi bokat tid. Till vår stora glädje bjuds vi på en riktigt ordentlig provning ändå. I modernt och rymligt provningsrum. Och på bra engelska. Här börjar även jag som passagerare att spotta. Jag kommer att ligga däckad innan middagstid annars. Marcel Deiss filosofi är att druvornas inverkan på vinet är underordnat terroirens inverkan på vinet. Alltså var druvorna odlas. Vi provar oss igenom ungefär 15 viner, mest vita. Tre av terroir-vinerna fastnar vi lite extra för, och köper med oss:

•    Burg, 2005 - kryddig, stor doft och smak, med tydlig sötma. Stort vin med potential, som bör lagras 8-10 år. (36 Euro)
•    Schoffweg, 2004 - rökigt, stall och charketurier i doft. Smaken gränsar intressant nog mot rödvin, men med viss fruktsötma. Blir spännande att korka upp tillsammans med ljust kött. Om sisådär 5-6 år. (32 Euro)

•    Engelgarten, 2005 - Vattenmelon, friskhet och mineral i doft. Återfinns i smaken, tillsammans med en viss fruktsötma. Ett stort vin med potential, som bör lagras 8-10 år. (24 Euro)

Samtliga viner består av Riesling 80% och Pinot Gris 20%, men smakar mycket olika. Enligt Deiss på grund av terroiren. Åsikterna om detta går isär, men spännande är det i alla fall. Och riktigt goda viner.

Regnet öser ner när vi kör vidare mot Ribeauvillé. Där har vi bokat en provning hos Trimbach kl 16.00, via mejl. Bokningen verkar dock ha kommit bort, trots tidigare mejlbekräftelse. Personalen är dessutom betydligt mer intresserade av att hjälpa en herre som precis beställer 10 lådor Riesling. Vi väntar ett tag i provningsrummet men bestämmer oss sedan för att avlägsna oss. Det är inte så att det råder brist på producenter att besöka precis. Med paraplyerna höjda promenerar vi mot centrum av Ribeauvillé, och Louis Sipp. Här är det inga problem att få prova. Det är extra kul att få jämföra olika årgångar och mognadsgrad av samma vin. De flesta producenter erbjuder endast provning av en årgång per vin. Vi provar 2002 och 2007 av Riesling Grand Cru Kirchberg och 2001 och 2007 av Gewurztraminer Grand Cru Osterberg. Den senare av årgång 2001 är ett bra exempel på mogen Gewurtztraminer, och vi slår till på en flaska.

Här känner vi oss mätta av vinprovande för en dag, och ställer GPS’en på byn Eguisheim och vårt hotell Auberge du Rempart. Eguisheim är utan att överdriva en mycket pittoresk och vacker liten by. Kullerstensgator. Färgglada blommor. Och häckande storkar i kyrktornet. Inte något partyliv direkt, men en hel del mysiga restauranger. Vårt hotellrum är fräscht med loftkänsla och kostar 70 Euro per natt (exklusive frukost som kostar 9). Det finns såklart billigare rum, men jag kan rekommendera det om man vill ha något fräscht och hyfsat nyrenoverat.

En parantes är att vi på vägen till Eguisheim och hotellet blev fångade i byn Winsenheim. Det var avspärrat överallt och vi kom inte vidare. Tydligen pågick det en liten tävling. Vid namn Tour de France. Helt ofrivilligt, men inte alls ouppskattat, fann vi oss i rollen som publik. En av resans oväntade bonusinslag.

Bilder på Eguisheim samt Tour de France i Wintzenheim: 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min mat och vinblogg har tagit klivet in i 2010-talet. Till sist. Flytten har gått till www.vinblogg.se.  ...

Kött, potatis och sås i dess godaste form - vågar jag nästan påstå. En utmärkt ersättare för söndagssteken, eller varför inte fredags-entrecôten? Rostbiffen kan även göras på fransyska eller som vi gjorde sist - på en fin bit ytterlår (i detta fall f...

Ibland är det gott att vara nyttig. Den här broccolisalladen är ett lysande exempel. Testa den till ugnsbakad lax, kycklingfilé eller grillad halloumi, så ser du hur rätt jag har. Ursprungsreceptet är från Tina Hellberg.      Broccolisallad (4...

En underbar vårsallad med både sälta, sötma och olika texturer. Vi testade en lagrad Gewurtzraminer till rätten, för att möta sötman från polkabetor och fikon. Det funkade alldeles utmärkt. Annars duger det det med en fruktig sauvignon blanc - t.ex. ...

  Det var väl ungefär ett halvår sedan jag gjorde något inlägg sedan. Fy skäms. Det kommer därför en hel del recept från tidigare i vår, och vi börjar med förrättsbufeén till i påskas. Som funkar lika fint till midsommar.   Laxpastrami med und...