Vinprovning på vinkällare Grappe i lördags. Julklapp till far. Det går att ifrågasätta det mentalt friska i att stänga in sig i en fuktig och mörk källare en dag som i lördags. Men tack vare galenskapen så fick vi en mycket intim vinprovning. Endast sex deltagare. Så mycket bättre det blir än när man trängs med 20 till 40 personer.

Så tack till värmen, maraton, solvalla och Bergman för att vi fick en nästan privat vinprovning.

Min far hade valt tema. Det var ju hans julklapp som sagt. Och valet föll på introduktion till gröna druvor.

Vår provningsledare hade utgått från eget tycke och nyfikenhet vid val av vin. Det var bra. Blev inte bara de gamla vanliga druvtypiska vinerna.
Vi började med Sauvignon Blanc, som sig bör. Först ut var just druvtypisk från Nya Zeeland. Marlborough. Saint Clair Pioneer Block 3. 2008, för 129 kr. Mycket blek färg. Tydliga nässlor, gula äpplen, lite krusbär – rätt gott om än inte något jag kommer att dra mig till minnes på min 100-årsdag.

Följdes av en liten överraskning. Inte ett Loire-vin som man skulle kunna tro. Utan av ett Bordeaux-vin. Château Limbourg, 2005, för 184 kr. En blandning av Semillon (40%) och Sauvignon Blanc. Doftar mycket ek och vanilj, smörigt och lite rökt. Du kan nästan lukta dig till fetman från Semillon:en. Om inte det hade funnits en hint av nässlor långt därinne, så vore Chardonnay en naturlig blindprovningsgissning. Smakar av gula päron och lite smörigt men med bra syra. Passar nog fint till grillad kyckling och fisk – även om vinet är lite väl ekat för min smak. Vinet är från Pessac-Léognan, en underregion till Graves. En klassisk Bordeaux-region, lite söder om klassikernas klassiker Medoc.

Andra druvan till rakning var kameleonten Chardonnay. Finns hur många typer som helst att prova egentligen. Fanns bara rum för två. Jag är glad över att det blev två franska. Till att börja med en Chablis, såklart. Chablis Premier Cru Vaugiraut, 2007, för 199 kr. Renaste formen av Chardonnay. Ett sk elegant vin. Smakar inte överdrivet mycket. Som premièr cru har den inslag av ostronskal. Inga ekfat. Ingen malalaktisk jäsning (används ofta för att mildra syra). Smaken har inslag av grönt äpple, citrus, lite limeskal eller pommerans, en liten oljeton – annars netural och fin till skaldjur såklart. En av provningsdeltagarna myntade en bra smaketikett. ”Som en champagne utan bubbel”.  Och speciellt en blanc de blanc-champagne är ju just chardonnay-vin, utan ek. Fast med bubblor.  Den här Chablin var ung, vilket gör den mer frisk. En mogen Chablis får en ton av saffran. Har aldrig haft förmånen själv.

Jämförde gjorde vi med en vit Bourgogne. Bland de finaste vita vinerna i världen enligt mig. Och jag ska dit i sommar! Tyvärr märks det på prislappen också. Vi provade en 2006 Meursault, från Pierre Bouzereau-Emonin. En vit Bourgogne mår bra av några års lagring, och eftersom den här var så ung så valde provningsledaren att dekantera den. Lufta ett tag. ”Öppna” vinet, som det så poetiskt heter. Eller nördigt, om man är på det humöret.  Doftar mycket. Inslag av ek, visst – men mer raffinerat än i Bordeaux-vinet. Gula äpplen, lite rostat bröd. Smakar mycket bra. Kan verkligen tänka mig detta till en fransk potatissallad och en grillad kycklingfilé med lite citron och örter.

Sista druvan i repertoaren. Riesling. Håller nog med provningsledaren som håller den som favoriten bland vita druvor. Här är det Tyskland för hela slanten. Finns såklart bra exemplar på andra håll också, t ex Alsace och Österrike. Men Tyskland regerar.

Först ut är Rüdesheimer Magdalenenkreuz Riesling Spätlese Trocken, 2006, för 179 kr. Stor nackdel med de långa och krångliga namnen. Jag kan för mitt liv inte komma ihåg namnen på vinerna. Tvingas att memorera flaskornas utseende istället. Lite pinsamt. Regionen är Rheingau, där det sägs går att fynda lite mer än i Mosel. Vinet doftar gummi och skärgård och exotisk frukt som persika. Smakar lite gummi eller olja. Vilket skvallrar om en viss mognad. Vilket i sig är konstigt, med tanke på att det är en 2006:a. Provningsledare berättar att det året gav upphov till snabblagrande viner. Så om ni vill prova ett ungt vin med inslag av mognad, så är det ett tips.  Mycket persika och lite honung också.  Skvallrar om en tydlig fruktsötma. Men det är ett torrt vin. Med bra syra för balansens skull. Nästan lite grapefrukt. Inget inslag av ek. Det är sällan Riesling lagras på ekfat. Skönt tycker jag. Det finns tillräckligt med karaktär i druvan ändå. Ät gärna till fet mat, som charkuterier. Tänk choucroute i Alsace. För mig är Riesling med fruktsötma en favorit till thailändsk mat.

Sist ut är ett halvtorrt vin. En Brauneberger Juffer Sonnenuhr Riesling Spätlese, 2007, för 249 kr. Region Mosel. Producent Fritz Haag. Jordmånen svart skiffer och granit. 2007 är ett ok år för Riesling, 2005 är ännu bättre. En halvtorr bra Riesling går att lagra i 50 år. Det behöver du definitivt inte göra. Det räcker med ett par år. Men har du tålamod – varsågod! Smakar aprikos, lite honung, en aning syra. Gott! Passar utmärkt till ostar, speciellt kittostar som Munster. Eller till exotisk fruktsallad med vit choklad.

En lyckad vinprovning. Enligt mig. Huvudsaken är att käre far tyckte samma sak. Och jag tror att han uppskattade bonusprovningen av ostar på slutet. 

Sen gick vi ut i solen. Likt mullvadar. Blinkande mot ljuset. Och hejade fram mina vänner Kicki och Åsa i Stockholms maraton. De såg oförskämt fräscha ut efter dryga 3 mil. Kicki sprang in på otroliga 3.28.58 (!) och Åsa premiärsprang på fina 4.16.32 Inte illa för någon som gått till kiropraktor med höft- och fotproblem i flera veckor innan loppet. De är stålkvinnor mina vänner.