Vet inte om det är den nya listan på kylskåpsdörren. Listan där vi fyller i hur hushållsjobben fördelas – vem som plockar ur diskmaskinen, lagar mat, tvättar, vattnar blommor etc. Eller om det är faktumet att jag ska vara borta fyra dagar. Weekendresa till Engelberg med jobbet. Eller om han bara är underbar.

Sambon lagade i alla fall en festmåltid med fin flaska Bordeaux igår. Flaskan som korkades upp var Château Olivier Rouge 2000. En Grand Cru från Graves. Finns inte att få tag i längre, i Stockholm. Verkar finnas enstaka exemplar ute i landet. Om ni snubblar över en - köp!

Maten som lagades var pasta med svamp och korv, inspirerad av recept på systembolagets hemsida. Eller närmare bestämt:

Pappardelle med trattkantarell och salsiccia (2 pers)
250 g pappardelle
20-30 g torkad (eller 150-200 g färsk) trattkantarell (det går bra med annan svamp också)
1 scharlottenlök, hackad
250 g salsiccia
½ msk finhackad salvia
½ msk finhackad rosmarin
½ ask coctailtomater
Hyvlad parmesan

Vinbechamel:
35 g smör
2 msk idealmjöl (back-up: vetemjöl)
3 dl mjölk
1 tärning kycklingbuljong, eller 1 msk fond
¾ dl vitt vin
Salt och peppar

Gör så här:
1. Bryn salsiccian och svamp i en stekpanna med lite smör (om du tar torkad svamp så mjuka upp den med hett vatten först). Tillsätt lök, salvia och rosmarin. Bryn några minuter till. Ställ av pannan från värmen, ta upp korvarna och skär dem i tunna skivor och lägg tillbaka i stekpannan.
2. Smält smöret (35 g) i kastrull, tillsätt mjöl och rör om ordentligt. Häll försiktigt i mjölken och rör såsen jämn med visp. Tillsätt vin, buljong och låt koka upp.
3. Lägg coctailtomater på en plåt och låt få färg i ugn (200 g)
4. Koka pappardellen
5. Värm upp stekpannan med korv etc, och häll i bechamelsåsen.
6. Ta av pappardellen när det återstår 1 min koktid, slå av vattnet och häll pastan i stekpannan. Låt puttra i 2-3 minuter och servera med coctailtomater, hyvlad parmesan och svartpeppar.

Örtighet, medelfyllighet och fatkaraktär hos ett inte alltför ungt bordeaux-vin passar finfint med salsiccians kryddighet och med salvian/rosmarinen. Den lilla nötigheten i parmesan och svamp lyfter Château Olivier ytterligare. Riktigt, riktigt gott.

Smolket i bägaren är såklart att vinet inte säljs längre på Systemet. Även om det som sagt finns kvar på enstaka systembolag därute i landet. Det går dock att köra något annat inte alltför lätt vin från Bordeaux. Eller ett kryddig och mustigt vin från Châteauneuf-du-Pape. Eller varför inte en Crozes-Hermitage? Kanske till och med nya favoriten L'Avenir Stellenbosch Classic från Sydafrika.

Möjligheterna är oändliga. Nästan. 

Bild på flaskan Château Olivier Rouge 2000: