Vinprovningen med bror och hans sambo under lördagkvällen, fortsätter. Med fyra röda. Från fyra klassiska vinregioner. Om de vita var från nya världen så är dessa från gamla. Balans ska det vara. Och halvflaskor. För hälsan.

En Bourgogne Rouge Pinot Noir, Labouré-Roi 2007 (49/89 kr). En Marqués de Arienzo Rioja Reserva, 2003 (49/94 kr). En Château La Tour de By, Bordeaux 2004 (71/134 kr). En Tommasi Amarone della Valpolicella Classico, 2005 (138/259 kr). I den ordningen.

Doftar på alla vinerna först. Jordgubb, örtigt om Bourgognen. Vanilj, något mer som vi inte kan sätta fingret på, körsbär om Riojan. Lite svartvinbär, lite choklad om Bordeaux:n. Körsbärslikör och choklad och alkohol om Amaronen. Smakar ungefär lika som det doftar, visar det sig. När jag läser på ”smakfacit” så inser vi att det är dill vi har missat på Riojan. Det både luktar och smakar kräftvatten. Med mycket dill.

Matsällskap så. En ört- och citronmarinerad kycklingbit till pinot:n lenar ut den tydliga syran. Smakar mer jordgubb tycker jag. Bror och Johanna kommer nog inte att sätta upp pinot noir på favoritlistan. Ännu.

I princip bara tempranillo i Riojan, därför ingen syra i maten. Köttsoppa. Gjorde den tidigare under dagen. Bara att värma upp till servering:

0,5 dl oxfond (m rödvin) koncentrerad
0,5 dl rött vin
3,5 dl vatten
2,5 dl grädde
1-2 msk hallonsylt
1 dl finhackade morrötter
1 dl finhackade champignoner
0,5 dl finhackad rödlök
1 msk olivolja
1-2 krm torkad rosmarin
salt och peppar

Så här gör du:
Värm oljan i en stor soppkastrull. Tillsätt den finhackade löken och låt den bli mjuk men utan färg. Tillsätt morrötter och champignoner och fräs under någon minut med löken. Salta och peppra. Tillsätt alla övriga ingredienser utom grädden. Koka upp och låt sjuda under 30 minuter utan lock. Tillsätt grädden och koka upp. Smaka av med salt och peppar.

Mycket gott med köttsoppan till Riojan. Provar med Bordeaux:n och Amaronen också. Passar minst sagt dåligt ihop. För mycket syra i fransosen och italienaren är bara för mycket för soppan. Faktiskt kul att prova vin med maträtter som inte passar.

Syran i Bordeaux:n behöver alltså något annat. Något med – tata – syra! Serverar tunnbrödsrullar med rostbiff, remouladsås och lite hackad pickles. Passar bra ihop. Och går bra att förbereda och skära upp precis vid servering.

Sist men inte minst Amaronen. Behöver en riktigt kraftig kötträtt. Gärna vilt. Hade inte riktigt tid att förbereda en viltgryta. Tar the second best thing. Amaronens favoritost. Parmesan. En fint lagrad, ekologisk sak. Sältan, ostfetman och den lilla nötigheten klarar av att omfamna Amaronens alla smaker. Det är verkligen gott.

Som glasyr på moset häller jag upp en liten TBA. Och serverar en bit fin Saint Angus till. Mmm. Dessutom mina gästers favoritost. 

Kvällen fortsätter med diskussion om asylpolitik, en match populärkultur-TP och kaffe med Bailey's. På alla taget en lyckad kväll. Med trevliga gäster. Hoppas att min pensionärsvarningshobby inte avskräckte från en repris framöver. 

Vinprovning med lillebror och hans Johanna i lördags. Vi var ju bara tre, så det fick bli främst halvflaskor.

Upplägget var att första testa doft och smak på vinerna. Sen prova med små maträtter.

Två vita fick inleda. De två mest kända vita druvorna. En Chilcas Sauvignon Blanc från Chile och en Jacob’s Creek Chardonnay från Australien. Ganska druvtypiska både två. Om nu en Chardonnay kan kallas druvtypiskt. Nya världen-ekig-chardonnay-typisk. Varken Johanna eller bror är några vitvinsälskare, varför ingen ramlade i golvet av upphetsning. Men visst kände de skillnad. Den ena med mer citrus, den andra med mer fat – lite rökighet uppfattades till och med. Båda unga viner. Själv tyckte jag att krusbär och lite fläder gick att identifiera i Chilcas.

Dags för vinerna att få sällskap av mumsiga matbitar. En liten enkel chevré-toast till sauvignon blanc. En klassiker. Inga krusiduller. En bit vitt formbröd, en ordentlig bit getost. In i ugnen, 200 grader, i 10 minuter. Jag tycker det är himla gott tillsammans med lite sauvignon. Bror kan sträcka sig så långt att toasten mjukar upp vinet. Inte så tydlig syra längre.

Till chardonnay’en en fisksoppa. Med lite vanilj. Bror (eller kanske  Johanna) hjälpte till att göra den tidigare under dagen. Bara att värma upp när det är dags att servera.
1/2 vaniljstång
5 cl mörk rom
10 cl vatten
1/2  kraftig morot skalad och skuren i bitar
1/2 palsternacka skalad och skuren i bitar
1/2 gul lök skalad och hackad
1 dl fiskfond
5 dl vatten
5 dl vitt vin
3 dl vispgrädde
1 tesked kummin
salt och peppar
olivolja

Så här gör du:
Vaniljlag: Blanda rom med socker och 10 cl vatten i liten kastrull, klyv vaniljstången på längden, skrapa ur och lägg både stjälkar och skrap i romen. Låt sjuda i fem minuter. Ställ åt sidan.
Mjuka upp den hackade löken i olivoljan på medelvärme i soppkastrullen. Tillsätt morotsbitarna och palsternackan. Lägg i kummin och låt fräsa samman några minuter. Lägg i fiskfond, vin och vatten. Låt koka 30 minuter. Finfördela lök och rotfrukter med en matberedare eller stavmixer. Koka upp igen. Tillsätt vaniljblandningen. Låt koka fem minuter. Tillsätt grädden och koka upp. Smaka av med salt och peppar.

Den gräddiga soppan möter beskan i chardonnay’en. Fattonen möter vaniljen. Ingen uttalad syra vara sig i mat eller vin. Riktigt gott. Skulle sitta finfint med en stor vit bourgogne. Lite annan prislapp bara. Bror och Johanna är mer imponerade av soppan än av vinet. Alla kan ju verkligen inte vara lika vinnördiga som undertecknad.