Är med i en vinklubb. Vinklubben Tre kronor. Bra vin- och matkombinationer på deras hemsida. Bra och prisvärda vinprovningar. 200 kr per person, ca 8-9 viner att prova. Med små tilltugg, för att matcha mat och vin.

I onsdags var det dags för marsprovningen. Sambon och jag infann oss på Döbelnsgatan 8 kl 19.00 Liksom ca 30 andra personer. Sen satte det igång.

Först två vita. Chardonnayer av olika snitt. Oxford Landing Chardonnay 2007 från Australien först ut. Vinklubben Tre Kronor är väldigt förtjust i Yalumba, har varit med på flera av deras provningar. Oxford Landing är deras basvinserie. Ett enkelt vin som doftar päron, lite citrusskal. Vår instruktör, mycket karismatisk och underhållande, är mån om att påpeka att det är just citrusskal det luktar. Inte citrus. Den viktiga skillnaden i oss vinnördars värld är inslag eller avsaknad av syra i vinet. Gör en stor skillnad på vilken mat som passar till. När du smakar på vinet så märker du på sidan av tungan om vinet innehåller syra. Oxford Landing Chardonnay smakar lite sött på tungspetsen, frukt (citronskal, lite melon kanske) och lite beska. Men ingen syra. Och väldigt enkel. Ingen höjdare i sig själv, tycker jag. Funkar okej med den lilla skagen-wrapen till (jag poängterar att wrapen var utan citron eller lime).

Den andra Chardonnayen är från klassiska Bourgogne. En Hautes-Cotes De Nuits Bland 2006, 149 kr. Doftar som en klassisk vit bourgogne - engelsk frukost. Rostat bröd, lite söt frukt som i marmelad, smör. Jo, det tar ett tags sniffande innan tonerna framträder. Jag tycker dock ändå att det är lättare att känna dofterna i vita viner, än röda. Mer komplex smak än Oxforden, mer beska. Bättre matvin. Fin till det lilla smakprov av fisksoppa som bjuds - med mycket grädde och lite dill. Dock ingen citron. Eftersom det inte finns någon syra i vinet. Skulle absolut kunna tänka mig att köpa det här vinet. Sambon är inte lika övertygad. Men erkänner att det är bättre än föregående vin i alla fall.

Så går vi över på de röda vinerna. Det är tema Spanien. Först ut är rena Tempranillos, innan vi går in på Riojor med Tempranillo och Garnacha (Grenache). Tempranillos har ingen syra i sig själv, vilket därför ofta tillsätts med hjälp av Garnacha. Som ni redan har förstått - det påverkar matvalet.

Klassificeringen Crianza, Reserva och Gran Reserva talar om hur länge vinet har lagrats. Inget annat. 6 mån fat, totalt 2 år. Eller 12 mån fat, totalt 3 år. Eller 18 mån fat, totalt 5 år. Det som händer med vinet är att det går från ugnt och körsbärigt till mer sylt, stall, tobak och choklad. Olika nivåer av vanilj och krydda från fatlagringen går som en röd tråd. Viña Albali Crianza (58 kr) är mycket riktigt ungt, lätt och inte så imponerade i mitt tycke.

Viña Albali Reserva (68 kr) är något bättre. Här smyger sig en liten organiskt touch på. Eftersom ren Tempranillo saknar syra så funkar detta okej till en wrap med rökt lax, lite majonnäs, dill och lite rivet citronskal (dvs inte citronsaft). Tror den är lite väl tam för en alltför tung rätt - kanske till kalv.

Viña Albali Gran Reserva (79 kr) är däremot riktigt prisvärd. Viner från Valdepeñas är billigare än viner från Rioja. Och det går att göra fynd. Luktar stall och svarta bär, lite plommon. Varmt. Smakar förutom den omisskänneliga vanilj- och kryddtonen från fatlagringen, också sylt och choklad. Och såklart, ingen syra - fortfarande ren Tempranillo. Får prova med en köttsoppa med selleri, lök och grädde. Mmmm. Till det priset är det ett bra vin.

Efter de rena Tempranillo-vinerna är det dags för en Rioja med 15% Garnacha och Graciano. Lite syra är således tillsatt. Marqués de Cáceres Crianza (89 kr). Lagras tydligen lite längre än en vanlig Crianza, men inte så länge som en Reserva. Känns att den är ung, lukar och smakar vanilj och körsbär. Syran känns på sidan av tungan. Maten till bör således innehålla lite syra. Vi får prova en rostbiffwraps med pickles, som tillför syra. Bättre än Viña Albali Crianza om man gillar rödfruktiga, lite yngre viner. Skillnaden är priset och syran.

Sen kommer en liten udda fågel. En sydafrikan, med ambition att vara en Bordeaux. Därav namnet L'Avenir Stellenbosch Classic 2006 (99 kr). Classic betyder typ "med ambition att vara en Bordeaux", har jag nu lärt mig. Eftersom jag gillar Bordeaux:er, men inte prisnivån, så är det viktig kunskap. Så har vinmakaren då lyckats med sin ambition? Oh ja, skulle jag vilja påstå. Doftar läder (tyder på ekfat), sågverk, lite rök (vanligt hos sydafrikaner), svarta vinbär, choklad... Kände såklart inte allt på en gång, men med lite hjälp (bl a av sambon) och tid så växer det! Smakar svarta bär och frukt, bränt, choklad, syrlighet. Måste vara fantastiskt till en rustik kötträtt med svamp eller rotfrukter! Går definitivt att lagra några år, oavsett vad systembolaget skriver. Jag har redan köpt på mig tre flaskor av detta fyndvin för 99 kr! 

Vi provade några andra viner också, bl a en god Sierra Cantabria Cuvée Especial 2003 (149 kr), som tyvärr har sålt slut på systembolaget. Men jag tror att det blir en overload om jag fortsätter. Jag går lätt vilse i min egen fascination. Rekommenderar ett eget besök vid nästa provningstillfälle. 200 kr är det värt.