Alla inlägg under mars 2009

Av Anna Nordberg - 27 mars 2009 12:15

Vet inte om det är den nya listan på kylskåpsdörren. Listan där vi fyller i hur hushållsjobben fördelas – vem som plockar ur diskmaskinen, lagar mat, tvättar, vattnar blommor etc. Eller om det är faktumet att jag ska vara borta fyra dagar. Weekendresa till Engelberg med jobbet. Eller om han bara är underbar.


Sambon lagade i alla fall en festmåltid med fin flaska Bordeaux igår. Flaskan som korkades upp var Château Olivier Rouge 2000. En Grand Cru från Graves. Finns inte att få tag i längre, i Stockholm. Verkar finnas enstaka exemplar ute i landet. Om ni snubblar över en - köp!


Maten som lagades var pasta med svamp och korv, inspirerad av recept på systembolagets hemsida. Eller närmare bestämt:


Pappardelle med trattkantarell och salsiccia (2 pers)
250 g pappardelle
20-30 g torkad (eller 150-200 g färsk) trattkantarell (det går bra med annan svamp också)
1 scharlottenlök, hackad
250 g salsiccia
½ msk finhackad salvia
½ msk finhackad rosmarin
½ ask coctailtomater
Hyvlad parmesan

Vinbechamel:
35 g smör
2 msk idealmjöl (back-up: vetemjöl)
3 dl mjölk
1 tärning kycklingbuljong, eller 1 msk fond
¾ dl vitt vin
Salt och peppar

Gör så här:
1. Bryn salsiccian och svamp i en stekpanna med lite smör (om du tar torkad svamp så mjuka upp den med hett vatten först). Tillsätt lök, salvia och rosmarin. Bryn några minuter till. Ställ av pannan från värmen, ta upp korvarna och skär dem i tunna skivor och lägg tillbaka i stekpannan.
2. Smält smöret (35 g) i kastrull, tillsätt mjöl och rör om ordentligt. Häll försiktigt i mjölken och rör såsen jämn med visp. Tillsätt vin, buljong och låt koka upp.
3. Lägg coctailtomater på en plåt och låt få färg i ugn (200 g)
4. Koka pappardellen
5. Värm upp stekpannan med korv etc, och häll i bechamelsåsen.
6. Ta av pappardellen när det återstår 1 min koktid, slå av vattnet och häll pastan i stekpannan. Låt puttra i 2-3 minuter och servera med coctailtomater, hyvlad parmesan och svartpeppar.

Örtighet, medelfyllighet och fatkaraktär hos ett inte alltför ungt bordeaux-vin passar finfint med salsiccians kryddighet och med salvian/rosmarinen. Den lilla nötigheten i parmesan och svamp lyfter Château Olivier ytterligare. Riktigt, riktigt gott.


Smolket i bägaren är såklart att vinet inte säljs längre på Systemet. Även om det som sagt finns kvar på enstaka systembolag därute i landet. Det går dock att köra något annat inte alltför lätt vin från Bordeaux. Eller ett kryddig och mustigt vin från Châteauneuf-du-Pape. Eller varför inte en Crozes-Hermitage? Kanske till och med nya favoriten L'Avenir Stellenbosch Classic från Sydafrika.


Möjligheterna är oändliga. Nästan. 


Bild på flaskan Château Olivier Rouge 2000:

ANNONS
Av Anna Nordberg - 24 mars 2009 17:47

Sambon kom hem vid halv åtta-tiden i söndags. Efter en utbildningshelg nere i södra Sverige. Domarutbildning för hästkörning, dressyr. Nu är bara domarprovet kvar. Maraton och precision är han redan godkänd i. Jag tycker att det är en cool hobby.


Hade snott ihop en pastasallad till oss, när han kom hem. Pastasallad har lite oförtjänt dåligt rykte. Om man lägger ner lite möda på råvarorna så är det en underbart god vardagsmat. Dessutom nyttig. Och räcker två kvällar i rad.


Annas pastasallad:
200 g pastaskruvar, fullkorn
1 pkt fetaost (försök hitta med hög kvalitet, så att den är lite krämig)
½ låda körsbärstomater
½ gurka
½ påse sallad av valfri sort (jag föredrar machésallad, men det funkar med blandsallad eller ruccola också)
1 avokado
1 liten rödlök (eller ½ stor)
4-5 champignoner


1/2-1 dl vitlöksdressing (se inlägget ”pilgrimsmussla, räkor och vitlök….”)

1 msk olivolja, salt


Om ni inte känner för/hinner med vitlöksdressing, kör en back-up dressing:

½-1 dl olivolja
(1 vitlöksklyfta, pressad - valfritt)

1 nypa chilipulver, eller 1/3 finhackad färsk chili (ta bort kärnor)
½-1 tsk vinäger, t ex hallonvinäger eller balsamico
svartpeppar och salt

Gör så här:

Om ni inte kör vitlöksdressing, börja med att blanda "back-up dressingen" i en kaffekopp. Ställ svalt. Koka pastan, skölj av och ställ att svalna. Hacka rödlök och häll i en stor salladsskål. Skär gurkan i bitar (skala den först och ta bort ”kärnhuset” i mitten, om du har tid), lägg i skålen tillsammans med den sköljda salladen, körsbärstomater delade i halvor och svampen skuren i små bitar. Tillsätt den avsvalnade/ljumna pastan och häll över back-up dressingen (om du använder vitlöksdressingen, så väntar du med den och tillsätter bara en gnutta olivolja och salt här). Dela fetaosten i bitar och tillsätt. Skala och dela avokadon – droppa ev över några droppar citronsaft så att den håller sig fräsch till morgondagen också. Men bara några droppar – det ska inte smaka tydligt av citronsaft! Tillsätt avokadon i skålen och rör försiktigt runt så att allt blandar sig. Häll upp på tallrikar (om du kör med vitlöksdressingen: nu är det dags att ringla dressing över den upplagda salladen!).


Tar 20-30 minuter max. Nyttigt och gott. Sambon tog ett glas Chardonnay från Australien till (Jakob's Creek), funkade finfint. Själv var jag lite vinmätt efter lördagskvällens provning. Jo, det händer. 


Pastasallad kvar till måndagskvällen också. Då avnjöt vi salladen framför filmen ”Låt den rätte komma in”. Jo, mat framför tv är okej ibland. En intressant film. Är hon verklig, Eli? Eller lever hon i Oskars fantasi? Är den blodiga avslutningen ett önsketänkande? Ett mobbat barns dröm om hämnd? Känner en kuslig koppling till fenomenet skolmassaker. Ett fruktansvärt, men inte helt oförståeligt, fenomen.


Innan filmen såg vi en dokumentär om naturens återtåg runt Tjernobyl. Vi gör det ibland. Inte tittar på inslag om Tjernobyl, men fastnar framför en helt otippad dokumentär. Tjernobyl har tydligen inte blivit den radioaktiva öken som forskarna trodde. Djur och natur frodas. Visserligen med höga halter strålning. Men inga utbredda missbildningar eller avsevärt kortare livslängd som följd. Naturen har ju en förmåga att parera svagheter. Med utslagning, kort och gott. Svårare om en human aspekt ska vägas in. När inte survival of the fittest kan låtas ha fritt spelrum. Därför kan naturen, men inte människan, leva runt Tjernobyl. Intressant. Inte på ett blodsugande vampyr-sätt. Men intressant på ett annat plan.

ANNONS
Av Anna Nordberg - 23 mars 2009 19:00

Vinprovningen med bror och hans sambo under lördagkvällen, fortsätter. Med fyra röda. Från fyra klassiska vinregioner. Om de vita var från nya världen så är dessa från gamla. Balans ska det vara. Och halvflaskor. För hälsan.


En Bourgogne Rouge Pinot Noir, Labouré-Roi 2007 (49/89 kr). En Marqués de Arienzo Rioja Reserva, 2003 (49/94 kr). En Château La Tour de By, Bordeaux 2004 (71/134 kr). En Tommasi Amarone della Valpolicella Classico, 2005 (138/259 kr). I den ordningen.


Doftar på alla vinerna först. Jordgubb, örtigt om Bourgognen. Vanilj, något mer som vi inte kan sätta fingret på, körsbär om Riojan. Lite svartvinbär, lite choklad om Bordeaux:n. Körsbärslikör och choklad och alkohol om Amaronen. Smakar ungefär lika som det doftar, visar det sig. När jag läser på ”smakfacit” så inser vi att det är dill vi har missat på Riojan. Det både luktar och smakar kräftvatten. Med mycket dill.


Matsällskap så. En ört- och citronmarinerad kycklingbit till pinot:n lenar ut den tydliga syran. Smakar mer jordgubb tycker jag. Bror och Johanna kommer nog inte att sätta upp pinot noir på favoritlistan. Ännu.


I princip bara tempranillo i Riojan, därför ingen syra i maten. Köttsoppa. Gjorde den tidigare under dagen. Bara att värma upp till servering:

0,5 dl oxfond (m rödvin) koncentrerad
0,5 dl rött vin
3,5 dl vatten
2,5 dl grädde
1-2 msk hallonsylt
1 dl finhackade morrötter
1 dl finhackade champignoner
0,5 dl finhackad rödlök
1 msk olivolja
1-2 krm torkad rosmarin
salt och peppar

Så här gör du:
Värm oljan i en stor soppkastrull. Tillsätt den finhackade löken och låt den bli mjuk men utan färg. Tillsätt morrötter och champignoner och fräs under någon minut med löken. Salta och peppra. Tillsätt alla övriga ingredienser utom grädden. Koka upp och låt sjuda under 30 minuter utan lock. Tillsätt grädden och koka upp. Smaka av med salt och peppar.


Mycket gott med köttsoppan till Riojan. Provar med Bordeaux:n och Amaronen också. Passar minst sagt dåligt ihop. För mycket syra i fransosen och italienaren är bara för mycket för soppan. Faktiskt kul att prova vin med maträtter som inte passar.


Syran i Bordeaux:n behöver alltså något annat. Något med – tata – syra! Serverar tunnbrödsrullar med rostbiff, remouladsås och lite hackad pickles. Passar bra ihop. Och går bra att förbereda och skära upp precis vid servering.


Sist men inte minst Amaronen. Behöver en riktigt kraftig kötträtt. Gärna vilt. Hade inte riktigt tid att förbereda en viltgryta. Tar the second best thing. Amaronens favoritost. Parmesan. En fint lagrad, ekologisk sak. Sältan, ostfetman och den lilla nötigheten klarar av att omfamna Amaronens alla smaker. Det är verkligen gott.


Som glasyr på moset häller jag upp en liten TBA. Och serverar en bit fin Saint Angus till. Mmm. Dessutom mina gästers favoritost. 


Kvällen fortsätter med diskussion om asylpolitik, en match populärkultur-TP och kaffe med Bailey's. På alla taget en lyckad kväll. Med trevliga gäster. Hoppas att min pensionärsvarningshobby inte avskräckte från en repris framöver. 

Av Anna Nordberg - 23 mars 2009 18:56

Vinprovning med lillebror och hans Johanna i lördags. Vi var ju bara tre, så det fick bli främst halvflaskor.


Upplägget var att första testa doft och smak på vinerna. Sen prova med små maträtter.


Två vita fick inleda. De två mest kända vita druvorna. En Chilcas Sauvignon Blanc från Chile och en Jacob’s Creek Chardonnay från Australien. Ganska druvtypiska både två. Om nu en Chardonnay kan kallas druvtypiskt. Nya världen-ekig-chardonnay-typisk. Varken Johanna eller bror är några vitvinsälskare, varför ingen ramlade i golvet av upphetsning. Men visst kände de skillnad. Den ena med mer citrus, den andra med mer fat – lite rökighet uppfattades till och med. Båda unga viner. Själv tyckte jag att krusbär och lite fläder gick att identifiera i Chilcas.


Dags för vinerna att få sällskap av mumsiga matbitar. En liten enkel chevré-toast till sauvignon blanc. En klassiker. Inga krusiduller. En bit vitt formbröd, en ordentlig bit getost. In i ugnen, 200 grader, i 10 minuter. Jag tycker det är himla gott tillsammans med lite sauvignon. Bror kan sträcka sig så långt att toasten mjukar upp vinet. Inte så tydlig syra längre.


Till chardonnay’en en fisksoppa. Med lite vanilj. Bror (eller kanske  Johanna) hjälpte till att göra den tidigare under dagen. Bara att värma upp när det är dags att servera.
1/2 vaniljstång
5 cl mörk rom
10 cl vatten
1/2  kraftig morot skalad och skuren i bitar
1/2 palsternacka skalad och skuren i bitar
1/2 gul lök skalad och hackad
1 dl fiskfond
5 dl vatten
5 dl vitt vin
3 dl vispgrädde
1 tesked kummin
salt och peppar
olivolja

Så här gör du:
Vaniljlag: Blanda rom med socker och 10 cl vatten i liten kastrull, klyv vaniljstången på längden, skrapa ur och lägg både stjälkar och skrap i romen. Låt sjuda i fem minuter. Ställ åt sidan.
Mjuka upp den hackade löken i olivoljan på medelvärme i soppkastrullen. Tillsätt morotsbitarna och palsternackan. Lägg i kummin och låt fräsa samman några minuter. Lägg i fiskfond, vin och vatten. Låt koka 30 minuter. Finfördela lök och rotfrukter med en matberedare eller stavmixer. Koka upp igen. Tillsätt vaniljblandningen. Låt koka fem minuter. Tillsätt grädden och koka upp. Smaka av med salt och peppar.


Den gräddiga soppan möter beskan i chardonnay’en. Fattonen möter vaniljen. Ingen uttalad syra vara sig i mat eller vin. Riktigt gott. Skulle sitta finfint med en stor vit bourgogne. Lite annan prislapp bara. Bror och Johanna är mer imponerade av soppan än av vinet. Alla kan ju verkligen inte vara lika vinnördiga som undertecknad.

Av Anna Nordberg - 20 mars 2009 19:05

Gyllene kant på vardagen. Det kan man kalla spontanmiddagen igår. Sambon ska vara borta hela helgen, så vi hade helgmiddagssubstitut. En torsdag.


Byggde middagen runt en flaska pinot vi fått av sambons chef. Bra smak har han, sambons chef. En flaska Irony Pinot Noir 2006. Från Amerika. Coolt namn. Med tillhörande historia (läs etiketten). Och druvtypisk - vilket betyder att den är bra att använda till vinprovning. Den smakar som en pinot ska smaka. En ung pinot alltså.


Lättare, med bra balans. Kyckling fick det bli, och lite syra var behövligt. Bestämde mig för Citron- och örtbakad kyckling med prästostpotatis och krämig dragonsås.  Grundrecept från systembolagets hemsida. Men såklart justerat.  Det kliar i mina fingrar och recept blir alltid förändrade i mitt kök. Under tillagningens gång. Så här blev det.


Citron- och örtbakad kyckling, med prästostpotatis och krämig dragonsås (2 personer)

 
2 kycklingfiléer, putsade

1 tsk olivolja

15 g smör

finrivet skal av 1/2 citron + lite citronsaft (ca 1 tsk)
0,5 dl hackad persilja
2 msk hackad färsk timjan
salt och nymald svartpeppar


Dragonsås:
0,5 dl crème fraiche
0,5 dl vispgrädde

50 g smör

1-2 tsk citronjuice
1/2 dl plockade dragonblad
1/2 dl persilja

salt och nymald svartpeppar

Prästostpotatis:
3 stora potatisar, skalad och skuren i tärningar
1/2 gul lök, hackad
1 msk smör
1 dl kycklingbuljong
1/2 dl vispgrädde
1/2-1 dl riven prästost
salt och nymald svartpeppar

Sätt ugnen på 175°C.  Gnid in kycklingfiléerna med rivet citronskal, örter och lite olivolja. Salta och peppra. Lägg dem på i folie med en klick smör, och gör ett paket. Lägg paketet i en ugnsfast form och baka ca 30 min i ugnen.


Prästostpotatis:
Bryn potatis och lök i smör i 10 min. Häll över buljongen och låt koka in, tillsätt ytterligare lite buljong om det kokar in innan potatisen är mjuk. Tillsätt grädden och låt puttra 1 min. Drag av värmen och tillsätt ost (och lite ruccola och gräslök tror jag så här efteråt - det skulle ha piffat upp ännu mer). Smaka av med salt och peppar.

Dragonsås:
Koka upp crème fraiche, vispgrädde och smör till krämig konsistens på medelvarm spis (vispa så att det inte skär sig). Tillsätt citronjuice, dragon och persilja. Mixa såsen i mixer eller med mixerstav tills den fått fin grön färg. Smaka av med salt och peppar. Värm upp när det är dags att servera.


Det här blev mycket smaskigt till pinot. Skulle ha passat sjukt bra till en Rioja också, med aningens syra från t ex druvan Garnacha. Nej, det är inte elitism. Eh, tror jag. Ta t ex en Don Jacobo Crianza, för 76 kr. Ni måste ju känna? Att det är bra!


Vacker rätt dessutom. Skulle ha blivit ännu vackrare med lite ruccola och gräslök i potatisen. 




Av Anna Nordberg - 15 mars 2009 17:53

Förra gången vi var på Lux, sambon och jag, blev vi besvikna på servisen. Det var uppenbarligen en helt ny servitris. Missade en rätt, vilket vi påpekade. Ledde till förseningar. Fick då inte det vita vinet utbytt trots att det blev varmt (ordnades upp av hovmästaren). Glömde att kolla om vi ville ha avec. Inte vad man väntar sig vid en middag för 4 500 kr.


Igår gav vi Lux en ny chans. Vi bor ju ändå granne. Ingen meny denna gång - istället à la carte. Mumsigt hembakat och varmt bröd. Aptitretare - potatiskrokett och lax på créme fraiche. Gott. Inte spektakulärt. Sambon valde hummer (nystekt Mainehummer, hummersmör, hummerkok och kupad doft) till förrätt. Själv valde jag halstrad och sotad pilgrimsmussla med dillkryddad slanggurka och spröda flingor av bl a havtorn och majsbröd. Det var gott. Pilgrimsmusslan var salt och god, passade okej till champagnen jag behöll från aperitifen. Lite dåligt tecken att vattnet inte fylls på utan att vi behöver säga till...


De spröda flingorna till min förrätt serveras i separat liten påse. För att hållas krispiga. Makes sense.


Till huvudrätt väljer vi grillkryddad oxfilé med krispig potatis, söt-syrat grönt och krasse. Servitören hjälper i vinvalet - mycket syra i skyn tydligen. Han föreslår därför en pinot noir, från USA för fruktighet. Förslaget är en 2007, och vi är lite sugna på en något mer mogen pinot. Får lägga till 300 kr, för en Melville Santa Rita Hills, '04 Carries. Det är faktiskt värt det snuskiga priset! Med den möra oxfilén och den sötsyrliga såsen så växer vinet till riktigt skapliga höjder. Snuddar marshimlen skulle jag vilja säga. Vi sitter länge och njuter. Men får återigen be om påfyllnad av vatten...


Krassen till oxfilén kommer för övrigt i liten plastpåse. Lite oklart varför.


En liten mellanrätt serveras. Hemgjord pinnglass. En filglass med fläder och chokladöverdrag. En isglass med lingon- och ingefärasmak, med chokladöverdrag. Låter gott. Smakar inte mycket. Äter bara halva.


Isglassarna serveras i små...ni gissar rätt...plastpåsar! 


Trots att jag är mätt måste jag ha efterrätt. Har fastnat för tunn pannkaka med chèvre, i apelsinsås. Gillar dock inte cognac, som är föreslagen dryck. Ber servitören om ett annat tips. Han går och rådfrågar. Jag och sambon får våra efterrätter. Sambons frasiga äppeldessert med luftig citrusmousse och kanelkaramelliserat äpple flamberas vid bordet. Oroväckande nära mitt hår. Servitören kommer tillbaka med en flaska dessertvin, häller upp till oss båda. Utan att fråga. Förklarar sedan vad det är - en BA. Min dessert är riktigt god, fräsch. Väldigt liten dock. Och vinet funkar verkligen inte till. Sötman tar över helt. Jag skickar faktiskt ut det.


Sammanfattningsvis en bra middag. Fantastisk huvudrätt. Fantastisk pinot till det. Servisen lever fortfarande inte riktigt upp till prisklassen. Tyvärr.   

Av Anna Nordberg - 8 mars 2009 20:45

Sambon och jag spann igår kväll vidare på miniprovningstemat från i fredags. Fyra röda den här gången. Då är det definitivt viktigt med halvflaskor.


Den här gången fick jag reda på land och druva. Matchningen druva-land var helt ödmjukt en piece of cake. Sangiovese måste vara Italien, Corvina Veronese likaså, Malbec borde vara Argentina och då blev Cab/Shiraz över till Australien, vilket också är fullt troligt.


Fick extra hjälp av sambon som meddelade att Corvina Veronesen var en Amarone. Bra att veta. Och att Sangiovesen var en Chianti. Sangiovese är huvuddruvan i Chianti-viner, så det var inte helt otippat. 


Sen började provningen. Det var svårt, jag har svårt för att urskilja aromer ur rött vin, lättare med vitt. Nr 1: luktade svarta vinbär, lite kryddigt, smakade svarta vinbär och lite lakrits och en distinkt smak som är svår att sätta fingret på. Nr 2: luktade alkohol, svarta bär. Smak: svarta vinbär, lite syra. Nr 3:  doftade lite charkuterier, krydda, alkohol. I munnen hittade jag mycket tanniner, svarta vinbär, lite krydda, kanske kaffe. Nr 4: sniffade mig fram till en varm ton, fat, stall. Smakade syltigt, körsbär, krydda, fat.


Du hör ju. Med ord verkar allt lukta, och smaka, nästan lika. Men de är ju inte lika. Inte alls. Bara så förbaskat svårt att formulera.


Velade fram och tillbaka. Nr 1 kändes som Malbec. Tyckte mig kunde koppla den odefinierbara smaken dit. Nr 2 gissad jag tillslut som sangiovese. En ung Chianti smakar ofta lite syrligt/surt, men gott. Med tanke på tanniner som jag kopplar till Cabernet Sauvignon och kryddigt som jag kopplar till syrah så gissade jag att Nr 3 var en Cab/Shiraz. Nr 4, den mest komplexa och intressanta, borde vara Amaronen, d v s Corvina Veronese.


Nr 1 var rätt! En Cameleon Malbec från Argentina. Och det var nog smaken viol jag letade efter.


Men sen gick det sämre. Mycket sämre.


Nr 2 var en Penfold Rawson's Retreat Shiraz Cabernet. Jag lurades av  kombinationen och glömde bort att shiraz:en och nya världen-värmen mjukar upp cab-tanninerna. Om ni förstår vad jag menar. Missade också eucalyptusen/mynta i doften som skulle ha kunnat hjälpa till att hinta Shiraz:en.


Nr 3 visade sig vara A amarone från Italien, och Nr 4 inget mindre än en schysst Rocca Guicciarda Reserva.


Lurades av att nr 3 inte smakade så mycket körsbär i jämförelse med nr 4, vilket såklart berodde på att det visade sig vara en lagrad Chianti Classico Reserva, inte en ung Chianti Classico. Ursäkter, ursäkter. Min näsa och gom är spelar mig helt enkelt spratt. Uppenbarligen. Måste träna mer. Uppenbarligen.


Om erfarenheten av provning är begränsad, och ni inte vill bli totalt frustrerade, så föreslår jag: skippa ren blindprovning. Skriv ut beskrivningar från systembolaget på de viner ni ska prova. Para sedan beskrivning ihop beskrivning med vin.


Nästa gång ska jag ha bättre än 1 av 4. Sambon hade 2 av 4. Skyller på att han hade förhandsinformation från att ha inhandlat vinerna.


Men kul är det verkligen. Tävlingsmoment. Gott vin. Gemenskap. Vad mer kan man begära av en lördagskväll på tu man hand.  

 


Av Anna Nordberg - 7 mars 2009 20:20

Sambon hade planerat underhållning till fredagkväll. Efter vår gourmémåltid på räkor och pilgrimsmusslor från NK. En liten minivinprovning för två personer.


Vid vinprovning på två personer rekommenderas inköp av halvflaskor. Om fullständigt fylleslag ska undvikas. Det finns faktiskt en del att välja mellan på systemet på regeringsgatan. Vidare rekommenderas att klistra lappar med nummer på under glasen. Så att båda kan delta i provningen. Okej, någon får en klar fördel av att veta exakt vad som köpts in. Men det blir lite roligare ändå. 


Miniprovningen bestod av två vita viner. Total blindprovning. Nr 1 tyckte jag luktade äpple och kanske lite varm frukt. Smakade citrus, men ändå fruktigt. Ingen fat, men lite syra. Gott. Jag gissade på en torr tysk riesling där. Nr 2 luktade varmt, alkohol och gult äpple. Smakade frukt, ek och...bacon?! Inte gott alls! Kände att det måste vara nya världen, och gissade på chardonnay med tanke på eken. 


Det visade sig att jag var rätt duktig. Nr 1 var visserligen en Chablis Saint Martin från Frankrike, men till mitt försvar så var den lite mindre frisk än vad jag förknippar med Chablis. Och jag missade mineraltonen, som säkert fanns där någonstans. Däremot hade jag helt rätt på nr 2: Lindemans Bin 65 Chardonnay från Australien. Verkligen inget vin jag rekommenderar. Vid bacon drar jag gränsen.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Bloggtoppen.se

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Annas vin- och matblogg med Blogkeen
Följ Annas vin- och matblogg med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se