Kom hem från en veckas skidåkning igår. I Flachau, Österrike. Tur med vädret hade vi. Sol flera av dagarna, nästan lite för varmt. På eftermiddagarna blev backarna rejält uppåkna och söliga. På morgnarna, i nypistad manchester, var det underbart.

Mest röda backar i Flachau, och grannen Wagrain. Uppskattas. 

Upplevde lyxen med en privat tolk. Sambon bokade, pratade och fixade. Hans tyska är bättre än vad han vill erkänna. Min är obefintlig. 

Your everyday hütte-mat i Österrike imponerar inte på mig. Wienerschnitzel, friterad kyckling, korv, ännu mer korv, pommes frites, mjölklumpar (okej, spätzle heter det väl)... Känns som om jeansen sitter betydligt tightare. Jag gillar dock gulaschsoppa! Och de kan sin gulaschsoppa, Österrikarna.

Okej, jag hyser en hemlig kärlek för pommes frites också. Men det finns en gräns för hur mycket man kan ta. Speciellt med mayonnaise.

Som tur är finns de även i Flachau. Restauranger med känsla för mer nyanserad mat. Kvällen innan avresa omfattades inte av halvpensionen och då passade vi på. Sambon och jag. Bokade bord på Hoagascht i centrala Flachau. Minst sagt rustikt, stort men ändå mysigt. Sambon inledde med sushi och öl. Trött på panerat som han var. Men inte på öl. Själv blev det vegetariska vårrullar, ett glas Grüner Veltliner till sällskap. Smaskig inledning. Vårrullarna lyftes till en högre nivå med en len och ändå syrlig gurksallad.

Beslutet om huvudrätt var svårt. Vi var båda rejält sugna på en fin, blodig nötköttbit. Efter alla genomstekta och sönderpanerade wienerschnitzlar. Samtidigt ville jag vara lite mer innovativ. Sambon kapitulerade. Oxfilé med bakad potatis. Själv testade jag husets hemlagade pasta med kycklingfilé, spenat och kantareller. Sambon fick således nöja sig med en flaska inte alltför kraftigt vin. Valet var lite av en chansning, en Peter Schandl Merlot 2006. Och se på tusan. Det var sagolikt med pastarätten. Mör, fin kycklingfilé, lagom mycket spenat som inte tog över. Och framförallt massor av kantareller som bidrog till en krämig, smakspäckad sås. I fin harmoni med vinets körsbär och lilla kryddighet. Eftersom jag valde en liten portion (en veckas möte med Österrikarnas portionstorlekar leder till insikt), var priset ynka 9,90 euro.

Sambons köttbit var mycket kompetent tillagad. Blodig och fin. Inte lika stort utropstecken som pastan dock. Och hade nog suttit bättre med en syrah/cab till. Det visste vi ju. Men han är snäll. Sambon. 

Jag var rackarns mätt efter vårrullar och pasta. Och massa vin. Men kände att jag bara måste testa om besöket kunde leda till en snudd på perfekt 3-rätters. Är ingen fan av alltför tunga och stora efterrätter. Hence ingen fan av Österrikiska dito (jag säger bara Apfelstrudel). Men fastnade för en spännande sak i menyn. Cocos- och mascarponemousse med ingefära- och apeslinsorbet. Åh, så gott! Söt och krämig mousse med riktigt syrlig och pikant sorbet. Dryckesfrågan kändes för svår, det blev vatten. Och efterrätten klarade sig så bra på egen hand.

Helt optippat en top-tio-måltid från min sida. Sambon var nöjd och glad, dock utan min smått lyriska sinnesstämning. Men med en slutnota på knappt 100 euros för hela kalaset så var vi överrens. En fyndkväll var det allt.

Lyckades bli full på vägen hem mot pensionatet. För många mysiga barer. Hickade fram hand i hand. I Österrikiska vinternatten. Mot hemresan. 

Bilder nedan: 1. Vinet till huvudrätten. 2. Efterrätten

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min mat och vinblogg har tagit klivet in i 2010-talet. Till sist. Flytten har gått till www.vinblogg.se.  ...

Kött, potatis och sås i dess godaste form - vågar jag nästan påstå. En utmärkt ersättare för söndagssteken, eller varför inte fredags-entrecôten? Rostbiffen kan även göras på fransyska eller som vi gjorde sist - på en fin bit ytterlår (i detta fall f...

Ibland är det gott att vara nyttig. Den här broccolisalladen är ett lysande exempel. Testa den till ugnsbakad lax, kycklingfilé eller grillad halloumi, så ser du hur rätt jag har. Ursprungsreceptet är från Tina Hellberg.      Broccolisallad (4...

En underbar vårsallad med både sälta, sötma och olika texturer. Vi testade en lagrad Gewurtzraminer till rätten, för att möta sötman från polkabetor och fikon. Det funkade alldeles utmärkt. Annars duger det det med en fruktig sauvignon blanc - t.ex. ...

  Det var väl ungefär ett halvår sedan jag gjorde något inlägg sedan. Fy skäms. Det kommer därför en hel del recept från tidigare i vår, och vi börjar med förrättsbufeén till i påskas. Som funkar lika fint till midsommar.   Laxpastrami med und...