Igår realiserade jag, min sambo och fyra andra par en 30-årspresent till vännen Björn från Nyköping (och hans förtjusande sambo Åsa). Han fyllde 30 förra året, och vår present var upplevelsedag i Stockholm. Dagen var planerad in i minsta detalj, med femkamp och middag. Varje par skulle ansvara för en femkampsgren. Sen föll ett par bort pga den där onödiga influensaepidemin som sveper genom landet varje vinter. Genast krävdes justering av femkampen. Bort med hoppa säck i Rålis, in med en kort frågesport. Helt i synk med snöblandatregnslask, och ingen större skada skedd. Förutom saknaden efter Ulrika och Fredrik.

Övriga aktiviteter var spritprovning på Dovas (jojomensan, redan kl 12.15), Bowling (som födelsedagsbarnet dominerade fullständigt), filmcitat-quiz och Björn-jeopardy. Ombyte inför middagen tilläts.

Förrätten snoddes ihop av rökt lax, pepparrotsvisp, dill, smörfräst formskiva samt lite lite citron. Enkelt men ack så gott. Rökigheten och pepparroten funkar finfint med en väl kyld By the River Riesling 2007 (nr 7413). Löjligt billig. 59 kr flaskan eller 179 kr för box. Halvtorra viner är  underskattat när det gäller lax med pepparot. Och asiatiskt. Det kanske är gamla högstadieföljeslagaren Blue Nun som spökar och förgör. 

Till middag en favoriträtt som jag med vissa justeringar snott ur boken Håkan Larssons Vin och Fest av Håkan Larsson (Albert Bonniers förlag 2008). Lammfärsbiffar med avokado- och couscoussallad samt chévre-sås. Lammfärsen blandas med hackad persilja, hackad vitlök, salt och peppar. Steks rosa. Salladen slängs ihop av avokado (1/2 per person), couscous (ca 1 dl couscous+1 dl grönsaksbuljong per person), olivolja, machésallad, gurka och finhackad rödlök. Såsen är matlagningsyougurt (1/2 dl per person) mixad med chévreost (efter smak, snåla inte), salt och peppar. Såsen och salladen kan göras innan (om avokadon får en liten dos citronsaft för att hålla färgen) - hur enkelt som helst! Till denna fräscha rätt serverar jag gärna en lätt Zinfandel. Robert Mondavi Woodbridge  (nr 26507), för 82 kr är en favorit. Där håller jag med Håkan Larsson själv. 

Efter lax och lammfärsbiffar är alla mätta och belåtna. Ingen orkar engagera sig i dessert. Så lämpligt att då servera en inköpt tårta. Prinsesstårta. Fast alla är så mätta blir det en minimal bit kvar. Märkligt. Den biten ska jag och sambon dela på ikväll. Efter köttfärssås och spagetti. Det är bra söndagsmat. Tillbaka till prinsesstårtan, till vilken man fick välja dryck själv. De flesta valde kaffe och avec. Amarula och Whiskey kanske inte är de bästa följeslagarna, men vad bryr man sig egentligen en lördag vid midnatt? Förrättsvinet funkar bättre, om man nu fortfarande skulle bry sig. Den har på gränsen till tillräckligt med sötma. Hade ingen Nivole (nr 7787, 61 kr för halvflaska) hemma, annars hade det varit coolt. Mousserat dessertvin är lyx. Även om den gränsar till sliskighetsland. Kanske bortkastat en lördag vid midnatt.

Vilken rolig dag. Vilken smaskig kväll. Vilken spännande 5-kamp. Nej, jag vann inte. Det gjorde sambons lag. Såklart. 

Jag kan definitivt bli bättre på blindprovning. Alltså att känna igen vin och druvor. Utan att tjuvkika. Det är så himla roligt.

Förra helgen var det dags för en druvtypisk provning. Det var länge sedan. Var lite ringrostig. Min sambo var dock riktigt duktig.

Min kompis Charlotte ansvarade den här gången. Miss fd vinimportör på Sri Lanka. Tre druvor, två sorter av varje.

Första två vinerna tyckte jag var lätta, lite höst, lite sylt. Blev lite osäker, skulle kunna vara pinot noir men luktade inte tillräckligt multna löv. Glömde bort att den lukten inte är lika framträdande i unga pinot:er. Såklart var det pinot noir: Fetzer Barrel Select (nr 16536, 149kr) från kaxiga Kalifornien och Mercurey Premier Cru Les Sazenay 2006 (nr nr 96883, 157 kr) från klassiska Frankrike. Fetzel funkar mycket bra som aperitif tycker jag, och säkert till kalvkött med lite syra (och kanske med peparrot :)). Gillar dock mer mogna pinot:er bättre. Om jag bara hade råd att köpa några riktigt schyssta fransoser...

 Andra omgången viner, nästa druva. En från nya världen, en från gamla. Igen. Kraftigare vin, definitivt. Vanilj och fat i båda. Lite mer frukt i det ena. Lite mer krydda i det andra. Min sambo tog druvan direkt. Shiraz/Syrah. Allesverloren Shiraz (nr 29002, 99 kr) från Sydafrika och Crozes-Hermitage Les Launes (nr 2800, 138 kr) från en klassisk syrah-region i Frankrike (dock skönt billigare än Hermitage). Nya världen lite fruktigare, gamla världen lite mer komplex och kryddig. Gillade fransosen bättre under provningen, men sen drack vi vinerna med mat. Blodig lammstek med potatisgratäng och timjansky på menyn. Då var Allesverloren outstanding.

Tredje omgången, sista uppsättningen druva. Ingen ledtråd om "världar" här. Gamla? Nya? Båda? Ingen hjälp fick vi. Det ena vinet var strävt, lite fruktigt men jäkligt surt. Tyckte jag. Min väninna Karin tyckte det var det godaste vinet under kvällen. Mycket intressant. Det andra vinet var strävt, lite fruktigt och jäkligt...strävt. Kände direkt att det var ett bra matvin till en kraftig gryta eller så. Kanske kunde ha varit lite mjukare, men ändå gott. Min väninna Karin hatade det. Mycket intressant. Sambon tog även denna druva direkt. Med den strävheten kunde det bara vara Cabernet Sauvignon. Peter Lehmann The Barossa (nr 16477, 120 kr) från Australien var det första och och Finca Flichman Gestos 2007 (nr 6047, 80 kr) från Argentina var det andra cabernet-vinet. En Finca Flichman cabernet blandat med merlot borde rent logiskt smaka riktigt schysst. I min värld. Inte i Karins, eller hennes sambo Markus. Tur att MIN sambo delar sydamerika-kärleken.  

Ett par fick förhinder så vi var sex personer på sex flaskor. Inte en droppe över vid kvällens slut. Efter provning är det ju fritt fram att sörpla vidare ur favoritflaskan. Och eftersom smaklökarna verkar leva helt olika liv i våra munnar, så var det inga problem med fördelningen. Så skönt!