Alla inlägg under januari 2009

Av Anna Nordberg - 29 januari 2009 20:58

Hade slutpresentation på mitt projekt idag. Har varit intensivt. Beställaren var nöjd och jag kan pusta ut. Tills nästa projekt. Och i konsultvärlden är det aldrig långt borta.


Men först ska jag och sambo njuta av en veckas skidåkning i Flachau. Hade aldrig hört talas om stället när vi bokade. Så vi ska åka till Flashåå sa frankofilen till sambon. Sambon skrattade rått och hjärtligt. Så nu heter det att vi ska åka till Flashåå. 


Eftersom vi åker på lördag så försöker jag rensa ur kylen. Hittade en överbliven laxfilé och en avokado. Det resulterade i följande:

1 laxfilé

1 avokado

3/4 dl matlagningsgrädde (basvara, finns alltid i kylen)

1 Vitlöksklyfta (basvara)

1 Scharlottenlök (basvara)

Dill (du gissade rätt: basvara. I frysen dock.)

2 msk Grönsaksfond (om du bara ska ha en fond hemma...)

1 msk Maizeenaredning

Vitpeppar och salt

Spagetti för 2 personer


Skär laxfilén i bitar. Hacka lök och vitlök. Fräs tillsammans med laxbitar i lite smör eller olja i stekpanna, ca 2 minuter. Tillsätt grädde, dill, vitpeppar och fond. Låt puttra under tiden spagettin kokar. Skär avokadon i bitar. Smaka av laxsåsen med salt och eventuellt mer dill/vitpeppar. Red med Maizena. Servera såsen med spagetti och strö över ljuvlig avokado.


I sista stunden drog vi fram en flaska Chablis Saint Martin (nr 7143) ur vinkylen. Vilken vardagslyx! Försmak av semestern!


Sen jobbade sambon lite till. Fast han var uppe vid 04.00 imorse. Lite pleasure, mycket business.  

Av Anna Nordberg - 25 januari 2009 17:45

Igår realiserade jag, min sambo och fyra andra par en 30-årspresent till vännen Björn från Nyköping (och hans förtjusande sambo Åsa). Han fyllde 30 förra året, och vår present var upplevelsedag i Stockholm. Dagen var planerad in i minsta detalj, med femkamp och middag. Varje par skulle ansvara för en femkampsgren. Sen föll ett par bort pga den där onödiga influensaepidemin som sveper genom landet varje vinter. Genast krävdes justering av femkampen. Bort med hoppa säck i Rålis, in med en kort frågesport. Helt i synk med snöblandatregnslask, och ingen större skada skedd. Förutom saknaden efter Ulrika och Fredrik.


Övriga aktiviteter var spritprovning på Dovas (jojomensan, redan kl 12.15), Bowling (som födelsedagsbarnet dominerade fullständigt), filmcitat-quiz och Björn-jeopardy. Ombyte inför middagen tilläts.


Förrätten snoddes ihop av rökt lax, pepparrotsvisp, dill, smörfräst formskiva samt lite lite citron. Enkelt men ack så gott. Rökigheten och pepparroten funkar finfint med en väl kyld By the River Riesling 2007 (nr 7413). Löjligt billig. 59 kr flaskan eller 179 kr för box. Halvtorra viner är  underskattat när det gäller lax med pepparot. Och asiatiskt. Det kanske är gamla högstadieföljeslagaren Blue Nun som spökar och förgör. 


Till middag en favoriträtt som jag med vissa justeringar snott ur boken Håkan Larssons Vin och Fest av Håkan Larsson (Albert Bonniers förlag 2008). Lammfärsbiffar med avokado- och couscoussallad samt chévre-sås. Lammfärsen blandas med hackad persilja, hackad vitlök, salt och peppar. Steks rosa. Salladen slängs ihop av avokado (1/2 per person), couscous (ca 1 dl couscous+1 dl grönsaksbuljong per person), olivolja, machésallad, gurka och finhackad rödlök. Såsen är matlagningsyougurt (1/2 dl per person) mixad med chévreost (efter smak, snåla inte), salt och peppar. Såsen och salladen kan göras innan (om avokadon får en liten dos citronsaft för att hålla färgen) - hur enkelt som helst! Till denna fräscha rätt serverar jag gärna en lätt Zinfandel. Robert Mondavi Woodbridge  (nr 26507), för 82 kr är en favorit. Där håller jag med Håkan Larsson själv. 


Efter lax och lammfärsbiffar är alla mätta och belåtna. Ingen orkar engagera sig i dessert. Så lämpligt att då servera en inköpt tårta. Prinsesstårta. Fast alla är så mätta blir det en minimal bit kvar. Märkligt. Den biten ska jag och sambon dela på ikväll. Efter köttfärssås och spagetti. Det är bra söndagsmat. Tillbaka till prinsesstårtan, till vilken man fick välja dryck själv. De flesta valde kaffe och avec. Amarula och Whiskey kanske inte är de bästa följeslagarna, men vad bryr man sig egentligen en lördag vid midnatt? Förrättsvinet funkar bättre, om man nu fortfarande skulle bry sig. Den har på gränsen till tillräckligt med sötma. Hade ingen Nivole (nr 7787, 61 kr för halvflaska) hemma, annars hade det varit coolt. Mousserat dessertvin är lyx. Även om den gränsar till sliskighetsland. Kanske bortkastat en lördag vid midnatt.


Vilken rolig dag. Vilken smaskig kväll. Vilken spännande 5-kamp. Nej, jag vann inte. Det gjorde sambons lag. Såklart. 

Av Anna Nordberg - 25 januari 2009 16:32

Jag kan definitivt bli bättre på blindprovning. Alltså att känna igen vin och druvor. Utan att tjuvkika. Det är så himla roligt.


Förra helgen var det dags för en druvtypisk provning. Det var länge sedan. Var lite ringrostig. Min sambo var dock riktigt duktig.


Min kompis Charlotte ansvarade den här gången. Miss fd vinimportör på Sri Lanka. Tre druvor, två sorter av varje.


Första två vinerna tyckte jag var lätta, lite höst, lite sylt. Blev lite osäker, skulle kunna vara pinot noir men luktade inte tillräckligt multna löv. Glömde bort att den lukten inte är lika framträdande i unga pinot:er. Såklart var det pinot noir: Fetzer Barrel Select (nr 16536, 149kr) från kaxiga Kalifornien och Mercurey Premier Cru Les Sazenay 2006 (nr nr 96883, 157 kr) från klassiska Frankrike. Fetzel funkar mycket bra som aperitif tycker jag, och säkert till kalvkött med lite syra (och kanske med peparrot :)). Gillar dock mer mogna pinot:er bättre. Om jag bara hade råd att köpa några riktigt schyssta fransoser...


 Andra omgången viner, nästa druva. En från nya världen, en från gamla. Igen. Kraftigare vin, definitivt. Vanilj och fat i båda. Lite mer frukt i det ena. Lite mer krydda i det andra. Min sambo tog druvan direkt. Shiraz/Syrah. Allesverloren Shiraz (nr 29002, 99 kr) från Sydafrika och Crozes-Hermitage Les Launes (nr 2800, 138 kr) från en klassisk syrah-region i Frankrike (dock skönt billigare än Hermitage). Nya världen lite fruktigare, gamla världen lite mer komplex och kryddig. Gillade fransosen bättre under provningen, men sen drack vi vinerna med mat. Blodig lammstek med potatisgratäng och timjansky på menyn. Då var Allesverloren outstanding.


Tredje omgången, sista uppsättningen druva. Ingen ledtråd om "världar" här. Gamla? Nya? Båda? Ingen hjälp fick vi. Det ena vinet var strävt, lite fruktigt men jäkligt surt. Tyckte jag. Min väninna Karin tyckte det var det godaste vinet under kvällen. Mycket intressant. Det andra vinet var strävt, lite fruktigt och jäkligt...strävt. Kände direkt att det var ett bra matvin till en kraftig gryta eller så. Kanske kunde ha varit lite mjukare, men ändå gott. Min väninna Karin hatade det. Mycket intressant. Sambon tog även denna druva direkt. Med den strävheten kunde det bara vara Cabernet Sauvignon. Peter Lehmann The Barossa (nr 16477, 120 kr) från Australien var det första och och Finca Flichman Gestos 2007 (nr 6047, 80 kr) från Argentina var det andra cabernet-vinet. En Finca Flichman cabernet blandat med merlot borde rent logiskt smaka riktigt schysst. I min värld. Inte i Karins, eller hennes sambo Markus. Tur att MIN sambo delar sydamerika-kärleken.  


Ett par fick förhinder så vi var sex personer på sex flaskor. Inte en droppe över vid kvällens slut. Efter provning är det ju fritt fram att sörpla vidare ur favoritflaskan. Och eftersom smaklökarna verkar leva helt olika liv i våra munnar, så var det inga problem med fördelningen. Så skönt!




Av Anna Nordberg - 15 januari 2009 19:24

Vinresan framför alla vinresor. Toscana. Italien. Tillika min första riktiga semester med min nuvarande sambo. 10 dagar roadtrip är ett eldprov för varje par... Misströsta dock icke - räddningen stavas GPS!


Vi bokade allting själva. En dragkamp mellan planerande mig och mer spontan sambo. Jag vann. Allt bokades in i förväg.


Ryanair till Milano (hämtning hyrbil) - körde bill Parma (övernattning i vandrarhem) - fortsatte via Cinque Terre till Castellina in Chianti för att slå basläger under 5 nätter. Vin stod såklart högst på agendan. 


Det var via den förträffliga in-italia-webbsidan som vi identifierade lilla Castellina in Chianti som en utmärkt plats för basläger i Toscana. Perfekt belägrat mellan Florens och Siena. Pittoreskt var ordet. På samma webbsida snokade jag reda på Il Palazzolo. Visade sig vara ett prisvärt, fräscht och mysigt boende. Fräscht ligger mig varmt om hjärtat. Det finns dock flera bra boendealternativ i trakten. 


Utflyker gjordes. Såklart till Florens och Uffizierna. Jag har en svaghet för konsthistoria. Tvingade sambon att köa för att titta på hon som står på ett snäckskal. Tur att jag hade förbokat biljetter, annars hade inte ens GPS kunnat rädda oss.


Sen gick vi runt på Piazza del Campo i Siena också. Långt innan Quantum of Solace hade premiär. Var jag ju tvungen att nämna.   


Men främst handlade det om vinutflykter. Vi befinner ju oss ändå i en vinälskares värld. Avnjöt (och ja, shoppade) honungsgula flaskor Vernaccia di San Gimignano i, var annars, San Gimignano. "Ett vitt vin som egentligen är rött", sa någon. Troligvis för att den har något av ett rödvins beska. Annorlunda, men gott är det, säger jag. 


Inhandlade mitt livs första flaska Brunello di Montalcino, dock inte i Montalcino utan i Montepulicano. När vi ändå var där så var vi ju tvugna att köpa en Vino Nobile di Montepulicano också. Tvugna. Vi skulle nog ha låtit Vino Nobilen lagras lite längre än 1 år. Den kändes lite ung. Vi är otåliga.


Massor av vingårdar i Chianti hann vi med. Vi bodde ju mitt i härligheten. Vill lyfta fram vingården Castellare di Castellina. Om ni någon gång är i närheten, köp en flaska Castellare di Castellina Chianti Classico Riserva. Den var rätt dyr, har ett minne av 250 kr. Vi lagrade vår 2001 i 2 år innan vi korkade upp den. Till en fin biff. Visste inte att det kunde vara så gott. Vilken smak. Vilket köttvin. Är rädd för att förväntningarna på vårt andra inköp från samma vingård nu har blivit för höga. Det ligger nämligen en supertoscanare kvar i vinkylen. I Sodo Di San Niccoló 2000. Jag återkommer med rapport. Kan vara himlen.   


Maten kan inte bortses från. Min andra passion. Visualisera. En utomhusservering på en enkel taverna bland mjuka kullar. En ljummen vindpust fläktar skönt i den varma Toscanakvällen. Ni delar en tallrik antipasto. Du njuter av en tallrik spagetti med olivolja, basilika och parmesan. Din sambo njuter av en mör köttbit. Till en flaska lokal Chianti Classico. Eller två. Det finns plats för en liten tiramisú. Grappa för sambon. Vandrar sakta "hemåt" i natten. Lulliga, mätta och kära. Allvarligt. Livet kan inte bli bättre.


Om du ska ge dig ut på en egen vinfärd i Chianti, hämta antingen en karta över vingårdar från närmsta turistbyrå i Chianti och kör på känn. Eller sno någon annans resrutt, t ex Vinnytts.


Vi avslutade vår Italienresa med en avstickare till Venedig. Trevligt med sol och bad. Men åh, Toscana i mitt hjärta...

Av Anna Nordberg - 14 januari 2009 20:25

Det finns mycket att lära sig om vinprovning. Och då menar jag mycket. Jag tycker inte att man behöver lära sig så mycket för att prova vin.

 Några grundgrejer kan dock göra provningen lite roligare. De följer här.


1. Grundsmaker

  • Grundsmakerna upplevs med tungans smaklökar: sött, salt, beskt och surt. Det finns visserligen inget vetenskapligt bevis för att de olika grundsmakerna har varsin "plats" på tungan. Det struntar jag i. Smakerna ÄR tydliga på olika delar av tungan.
  • Sälta är inte så relevant i vinprovning. Sötma känns längst fram på tungspetsen.Syra vid mitten/sidorna av tungan, och beska allra längst bak på tungan, precis innan du sväljer.
  • Umami är en femte grundsmak – en mineralig ton som finns i aromat, tomat, sparris, sallat, helt naturella skaldjur etc. Svårt att säga exakt var man känner den på tungan. Umami-rik mat är vinfiender, men kan göras vinvänliga med salt eller fett.
  • Om det inte finns någon beska alls i ett vin så lämpar den sig bäst som aperitif (dvs innan maten)
  • Söt mat kräver viss sötma i vinet, annars kommer maten att kännas för söt (och vinet för surt).
  • Syrlig mat kräver viss syra i vinet, annars känns maten för sur (och vinet för sött). Om det är rejäl syra i vinet så måste det finnas en balans i maten, d v s både lite sötma och syra i vinet. 
  • Riktigt salt och krämig mat (t ex grönmögelost, riktigt lagrad hårdost etc) passar med halvsöta och söta viner. Salt och sött balanserar fint. Sälta i charkuterier etc passar fint till viner med syra.
  • Fet mat, t ex en potatisgratäng, passar bra med sträva och tunga viner som syrah från norra Rhône eller cabernet sauvignon från Bordeaux och Sydafrika. 
  • Vin smakar aldrig salt. Däremot är salt, liksom fett, en vinvän. Salta  och häll lite olivolja på neutrala räkor så blir vinet gladare till.

2. Aromer
  • Aromer (blommor, cigarr, kaffe, vanilj, lakrits etc) känner du med luktsinnen, dvs med näsan. Testa t ex att hålla för näsan när ni smakar, då känns bara grundsmakerna. 
  • Däremot antyder citron/lime/grönt äpple-arom på att vinet har en viss syra, medan blommor/honung/tropisk frukt-arom tyder på viss sötma i vinet.  Det är dock skillnad på om det smakar citron eller citronskal - om det smakar citronskal men inte citronsaft så är det troligtvis mindre syra i vinet (t ex en Bourgogne snarare än en Chablis)

3. Konsistens
  • Kraftigare mat och kraftigt kött kräver ett kraftigt vin (ofta rött, men kan vara fylliga och smakrika vita också. Exempel på en kraftig rätt är viltgryta. 
  • Lätt mat och ljust kött kräver ett lättare vin (kan vara både vitt och lättare rött). Exempel på lätt rätt är limemarinerade räkor.
  • Riktigt tannin-rikt vin (känns strävt mot tänderna) passar till kraftiga maträtter som grytor, en ordentlig köttbit eller feta gratänger. Det tar däremot över en lättare rätt och förstör den. Och det blir ganska illa med pepprig mat också.  En shiraz från nya världen, utan kännbara tanniner, kan däremot bli mycket god till en pepparbiff. 

4. Sjäva provningen

  • Lyssna på vinet...nej, skojar bara
  • Låt vinet luftas innan du börjar. Titta på färgen om du vill.
  • Lukta. Ordentligt.
  • Fyll munnen. För runt i hela munnen.
  • Njut.


Sen provar du dig fram. Vad känner du för smaker och aromer? Skiljer det sig åt mellan druvor? Mellan områden? Vilken mat gillar du med vilket vin? Vad gillar du? Helt enkelt.

Av Anna Nordberg - 14 januari 2009 16:16

Hjälpte bror att planera en vin- och smakprovning för grabbarna. Det är ett gäng med preferens för drinkar och sprit, men de blev tydligen  halvfrälsta ungefär halvvägs in i provningen.


1. Torrt vitt vin: George Breuer Riesling Sauvage (nr 5899), ca 110 kr
Doft: Ungdomlig, lätt aromatisk doft med inslag av gröna äpplen, ananas, honung, citruspastill och mineral. Smak: Torr, ungdomlig, mycket frisk smak med inslag av gröna äpplen, päron, grapefrukt och mineral. Lätt och friskt med tydlig syra, passar bra med skaldjur och löjrom. Lite syra och salt i maten matchar syran (grapefrukttonerna) i vinet.
Förslag på mat: Avokado- och löjromscocktail. (om vinet fortfarande känns lite surt med coctailen, prova att pressa lite extra citron över löjromen)


Avokado- och löjromscocktail (ca 6 små cocktails)
1 avokado
1 msk creme fraiche
2/3 msk saft från citron
Salt
1,5 msk finhackad rödlök
100 g löjrom
Dill till garnering
Svartpeppar från kvarn

Gröp ur avokadon och mixa med creme fraiche, citron och smaka av med salt. Fördela krämen i 6 st snapsglas, lägg på en klick löjrom, strö över lite finhackad rödlök och dill. Avsluta med lite nymalen peppar.

2. Halvtorrt vitt vin: Dr L Riesling (nr 7218), ca 80 kr
Doft: Ungdomlig, druvig doft med inslag av vingummi, gröna äpplen, blommor och lite citrus. Smak: frisk, druvig smak, inslag av gröna marmeladkulor, lime, gråpäron, aprikos. Har rejäl syra som balanserar sötman, men se till att servera kall för att inte bli för “kladdig”. Jämför med den torra rieslingen för att notera sötman i detta vin (det är ju inte så uppenbart som i ett dessertvin).


Bra med lite fett och lite sötma i maten, t ex asiatiskt med en gnutta socker i botten. Krävs lite syra i maten också.
Förslag på mat: Friterad räka med sötsur sås (om vinet mot all förmodan skulle kännas surt när ni provar med räkan och såsen – prova att pressa lite lime över den friterade räkan)

Friterad räka med söt chilisås (ca 12-15 st)
200 g (12-15) skalade gambas. T ex frysta stora räkor/gambas av märket Friendship, måste tinas ordentligt!
1 krm cayennepeppar
1-2 krm rivet skal från lime (riv försiktigt, få inte med det vita innanför skalet)
Frityrsmet:
150 g vetemjöl
5 msk maizena
1,5 tsk bakpulver
2,3 dl vatten
0,5 tsk salt
2 msk olja
Olja till fritering
Sötsur sås till servering (alternativt sweet chili)

Sikta ner mjölet, maizenan och bakpulvret i en bunke. Vispa i vattnet, lite i taget. Det ska bli en slät smet. Låt svälla i minst 30 minuter. Rör ner saltet och oljan i smeten när det är dags att fritera. Se till så att bara stjärten är kvar på de stora räkorna, och att räkorna är ordentligt torra! Gnugga in räkorna med cayennepeppar och rivet limeskal. Hetta upp oljan till 190 grader (var försiktig). Vänd räkorna i smeten (håll i stjärten) och fritera några stycken i taget i oljan, till de har fått gyllenbrun färg. Låt rinna av på papper och servera varma tillsammans med sötsur sås att doppa i (krävs lite sötma till vinet, så glöm inte det!).

Om du inte orkar fritera räkorna kan du prova att bara fräsa dem i cayenne, lime och olivolja istället, men fortfarande servera dem med lite sötsur sås att doppa i.

3. Fruktigt och kryddigt rött vin: Masi Passo Doble, Malbec Corvina (nr 6156), 89 kr.
Doft: Mycket fruktig, kryddig doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, plommon, lakrits och tobak. Smak: Fruktigt, kryddigt vin med fatkaraktär (dvs lite strävhet, känns på tänderna), inslag av plommon, mörka körsbär, örter, lakrits och tobak.
Förslag på mat: Mustig oxfondsbaserad soppa, där touch av dragon lyfter fram lakrits/örter i vinet. Mustigheten och sältan i oxfonden balanserar strävheten i vinet (från fatlagringen). Körsbär/plommontoner i vinet lyfts fram av fruktigheten i soppans vin och sötheten i soppans sherry. Det är mycket troligt att ni inte känner allt det där - fokusera på att vinet smakar mycket, men att beskan försvinner. 


Oxsoppa
1 dl koncentrerad oxfond (fond på flaska)
1 dl vatten
1,5 dl vitt fruktigt vin utan för mycket syra (t ex KWV Roodeberg White) 0,5 dl del söt Sherry

dragon efter smak
1,5 dl grädde
Så här gör du:
Koka samman alla ingredienser utom grädden, under 15 minuter. Tillsätt grädden och koka upp. Red med maizena vid behov.

4. Café Culture Pinotage (nr 2369), 89 kr
Doft: Stor rökig doft med inslag av rostad kaffe och choklad. Smak: mycket fylligt och smakrikt med rik frukt och varm kryddighet, med rostade toner. Lyft fram värmen och fruktigheten i vinet, och dämpa kryddigheten något, med mörk choklad (prova gärna med ljus söt choklad också, bara för att känna skillnaden – hur beskan och kryddigheten i vinet tar över).
Förslag på mat: 70% choklad, gärna med touch of sea salt. 


Jag stjäl med stolthet och lät mig i detta fall inspireras av vinklubben Tre Kronor samt den förträffliga boken Håkan Larssons Vin och Fest av Håkan Larsson (Albert Bonniers förlag 2008).

Av Anna Nordberg - 11 januari 2009 15:03

Middag med sambons bror med flickvän igår. Vi satsade på en sparrisrisotto, toppad med smörfräst ostronskivling, och örtmarinerad ungsbakad kycklingfilé. LIte soja och citron i marinaden, parmesankrämig men ändå ganska lätt risotto, svamptopping, ljust kött... Till dryck valde vi således en gammal favorit: Bourgogne Rouge 2006 Labouré-Roi. 89 kr är den väl värd.


Det blev en lyckad middag, bag-in-boxen kom fram efter kaffe och avec.  Salongsberusningen bredde ut sig. Jag vann ett parti plump vid 02-tiden. En  stark insats. Boxen var vit den här gång - en inte alltför syrlig historia för sena nätter: Chapel Hill Oaked Chardonnay. Skulle kunna ha passat till maten också. Både pinot noiren och chardonnayen går fint ihop med pepparrotsrätter också. Ville bara säga det. Jag gillar verkligen pepparrot...



Av Anna Nordberg - 7 januari 2009 18:00

Älskar mat lika mycket som vin, och med lika mycket amatörglädje. I min sambos behagliga sällskap betar jag mig igenom stockholms stjärnkrogar, så fort som en skattebelastad medelinkomst i vårt kalla land tillåter. Det blir max 2 per år.


Nej, har inte avnjutit dubble gulddrakevinnaren. Eller Oaxen för den delen. Ännu.


Men Edsbacka, Esperanto, Lux, Leijontornet, F12 och Franzén/Lindeberg har avklarats under 2006-2008. Avsmakningsmenyer såklart. Och vinpaket - det är halva upplevelsen.


Prisvärt? Inte egentligen (2-2500 kr per person kan aldrig kallas prisvärt) - men vid några sällsynta tillfällen känns det så. Nästan.


Gott? Mycket gott, ibland himmelskt - men ärligt talat en del mindre njutningsfulla grejer också. 


Sämst - och då menar jag i min Värld och inte mer sofistikerade krogrecensenters och gourméers - var Esperanto. Hade troligtvis med förväntningar att göra, som så mycket här i livet. Mycket haussad krog. Mycket saftiga priser. Servicen inte direkt dåligt men... Maten inte direkt dåligt men...Känslan efteråt: "Vi skulle ha lagt pengarna på nåt annat". I min Värld klarar vi oss utan saltbakade skaldjur med rimmade korngryn och smörprotein. Smakar rostat räkskal, varken mer eller mindre. I min Värld behöver man inte heller överpynta en fin langoustine med marulkslever och rismjöl. Till Esperantos försvar hann jag dock med en kort tur till himlen under kvällen. Långkokt kycklingskinn - jajemensann! Så mycket smak i sådan liten portion. Och tillsammans med en klunk av 2005 Barbera Iuli Monferrato bar det av till sjunde. Men för dryga 2000 kr hade det behövts fler sådana stunder.   


 Så bäst i min Värld? Efter inte alltför hård kamp med F12 så måste jag säga Franzén/Lindeberg. Hade också med förväntningar att göra. Men uppfyllda den här gången, trots om möjligt ännu djupare hål i plånboken. Känslan när vi gick därifrån: "Det här var värt varenda litet öre". Vi åt 20 rätter, vilket med mättnadskänslan i hand kanske var lite overkill. Tungt på dessertsidan. Men nästan alla rätter var mer eller mindre fantastiska. Alla utom rostad majsglass med chilli och vit morot. Där hade kreativiteten snurrat ett varv för mycket. Jag säger dock bara: fattig riddare med tryffelgrädde, parmesan och några droppar 100-årig vinäger. "Som sammet i munnen" är ett uttryck jag fnissat åt. Icke mer! Tippar att rätten går till restauranghistoren. Eller "Gurka" martini med äpplesorbet, wasabi, ostronpärlor och fransk kaviar...skedar av lycka. Hela middagen är som en enda lång underhållning med dimmor, speldosor, doftballonger. Jag såg precis på hemsidan att konceptet med 20-rätters är borttaget, vilket jag tror är bra. Om de också har introducerat ett rent vinpaket - så har du en perfekt restaurang. För de mycket speciella tillfällena, vill säga. Till och med brödet är ljuvligt.


 

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
Januari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Bloggtoppen.se

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards